Vilken käftsmäll…

…nästan hela familjen åkte på i söndagskväll/måndagsmorse. Feber, slemhosta och ont i kroppen – välkommen! Anders var pigg och for på jobb medan vi andra låg kvar i sängen nästan hela dagen och tittade på film och sov i omgångar.

Som om inte det vore nog med att vi var sjuka så passade diskmaskinen på att gå hädan så nu blir det handdisk för hela slanten. Åtminstone tills vi hittat en ny diskmaskin.

I morse for Anders till Göteborg, kurs med jobbet, så vi sjuklingar får härja själva här hemma. Idag har vi varit lite piggare, korta stunder ha barnen lekt för att sen däcka i sängen framför tv-n. Linus och jag har mest feber idag, alltså är det mest synd om oss.

Nu hoppas vi att vi snart är på benen igen, jag måste ju hålla igång med min träning så det blir något resultat.

Dags att krypa till kojs och jag hoppas att alla barnen mår så väl att de sover hela natten lång.

/Susan

Soffhäng och party

Helgen har verkligen pendlat mellan full aktivitet och noll aktivitet. Lördagen inledde Emil och jag med ett pass Karate och det var riktigt jobbigt men roligt. Nu börjar vissa övningar sitta så man kan ta i lite mer, men samtidigt så öser de på med en massa nya rörelser och då blir det lite rörigt igen.

Vi hann precis hem för ett ombyte av kläder innan Emil skulle tillbaka till Munka för att gå på kalas hos en klasskompis. Anders skjutsade honom medan jag blev kvar hemma för att bota min huvudvärk och fixa mig inför kvällens party.

På väg till partyt plockade vi upp Emil och sen for vi då till Jocke och Nina för att fira Ninas födelsedag. Som vanligt hade vi riktigt trevligt, åt tacos och en jättegod och hög tårta. Barnen lekte och Linus var så härlig för han gick runt som om han ägde stället, lekte med alla leksaker och njöt av att vara en stor kille.

Theo och Emil tittade på ett inspelat program av Gladiatorerna och när vi kom hem hade det pågående avsnittet inte slutat så killarna bytte om till pyjamas och sen bänkade vi oss framför tv-n. Ajax hängde på, det gör han alltid så fort någon slår sig ner i soffan. Han gillar att ligga nära och allra helst vill han ligga under ett varmt täcke. Mika och Linus gick och la sig så fort vi kom hem och så fort Gladiatorerna var slut skuttade även de stora killarna i säng.

Söndagen började i ett långsamt tempo, vi var lite trötta efter gårdagen och Sigge var mådde inte helt bra, han snorade och hostade men var vid gott mod. Linus och jag for iväg för att leta efter lämpliga köksstolar på en loppis i närheten. Några stolar hittade vi inte men ett diadem för tio kronor köpte vi till Mika. Billig shopping kan man säga.

Linus mådde inte heller helt bra så han tog med sig sina bröder och satte sig i soffan för att se en film. De var så gulliga där de satt och höll om varandra och pratade oavbrutet samtidigt som de tittade på Spöket Laban. Mika var fullt upptagen med att laga mat till mig på Sigges spis, hon ratade tv-n helt.

Planen för eftermiddagen var att Anders var iväg och tränade, jag skulle fixa middag och sen skulle jag fara iväg när  Anders kom hem igen. Men nu blev det inte riktigt så för Emil knäppte på tv-n efter mellis och då var det ju hästhoppning från Skandinavium i Göteborg. Spännande tyckte Emil som snabbt förklarade för Sigge att nu var det inte någon bra tid att titta på film eftersom både han och jag älskar hästar. Sigge gav motvilligt med sig, han orkade väl inte protestera med tanke på feber och hosta.

Vi landade i en hög i soffa och så njöt vi av hästhoppningen, vi kollade in hur alla deltagarnas flaggor såg ut, diskuterade hästarnas utrustning och tränade på fyrans multiplikationstabell. Hur många fel får man om man river ett hinder? Fyra! Och om man river två? Åtta! Så nu kan både Sigge och Emil åtminstone halva fyrans multiplikationstabell. Det gäller att förena nytta med nöje.

Linus däckade totalt efter en ganska kort stund, orsaken var nog inte att han tyckte att hästhoppningen var urtråkig utan mer på feber och hosta. Dessutom tog han en kort fm-lur när vi åkte till loppisen och sen kräktes han på hemvägen och sen blev middagsluren kortare än den brukar. Summa summarum så var han ganska trött den lilla killen så jag lät honom sova en 20-min lur.

Mitt i omhoppningen ringde Anders och sa att han var försenad! Himmel och pannkaka, jag hade helt glömt bort klockan och någon middag stod ju inte på bordet precis. Jag bytte om till något mer civila kläder och sen överlät jag matlagningen till Anders när han kom hem. Så kan det bli när man helt drömmer sig bort bland vackra hästar och höga hinder.

Kvällen tillbringade jag hemma hos familjen till lilla T som jag hjälpt till att kura. Han sover gott nu, har något uppvak på natten men det fixas med ramsan och sen sover han gott. Nu är det bara en tidsfråga innan han sover alla nätter igenom, tid och tålamod och mycket mat. Passerade Ica-Maxi på vägen hem, fyllde på depåerna något så jag klarar morgondagen. Misstänker att jag kommer ha de flesta barnen hemma p.g.a hosta och feber. På tisdagsmorgon drar Anders till Göteborg för att gå kurs med jobbet i dagarna tre, det blir några ensamma kvällar för mig här hemma. Håller tummarna hårt att barnen inte blir jättesjuka och att jag håller mig frisk.

/Susan

Sportlovets höjdpunkt…..

….inföll nog idag för både Emil och Sigge. Joanna hörde av sig och frågade om vi ville åka med till simhallen men det hade jag ingen lust med. Däremot erbjöd jag henne ett barn och en bil och det nappade hon på. Hon är Emils fadder och det blev han som fick följa med och de hade haft riktigt, riktigt roligt.

Sigge ville egentligen också följa med men hans fadder, tillika Joannas lillebror, Dennis var lite morgontrött, så där som man är i tonåren. Det hindrade inte Sigge från att ringa Dennis och be honom komma upp och spela lite Mario Kart med honom. Ett par timmar senare släntrade Dennis in och Sigge blev överlycklig, för att inte tala om Mika som förklarade att hon bara älskade Pappis och Dennis, och så lillebror Linus som gick runt och skrattade så fort han tittade på Dennis. Lycka kallas det. De hann med både Mario Kart, kurragömma, Klätterspelet och Bamsebingo.

Två mycket nöjda grabbar tillbringade sen eftermiddagen med att byta lakan i sina sängar. Sigge är mycket noga med vilka lakan han ska ha och sen får jag hjälpa honom att få på dem men själva snygg-bäddningen sköter han helt själv. Får någon av hans syskon för sig att hoppa i hans säng kör han iväg dem helt brutalt.

Mika valde lakan till både sig och Linus, hon tolkade hans bladder och förklarade att de bägge två ville ha Nalle Puh lakan.

Det är ju så skönt när någon kan föra Linus talan, man vill ju inte missa all intressant information som han för fram.

Mika vill, för tillfället, ha ett lakan över sängen, så där så det blir en koja.

Så här fin blev Linus säng, han fick bebis-Puh lakanen eftersom han nästan är en bebis fortfarande. Mika tycker att han måste börja prata ordentligt innan man kan kalla honom för en liten kille. Dessutom har han fortfarande blöja på dagarna och då är man inte heller, enligt Mika, en liten kille utan just en bebis.

För övrig har det varit en ganska lugn hemmadag, Sigge kände sig trött på eftermiddagen, var lite varm men enligt honom själv hade han inte feber och så var det bra med det. Fredagskväll innebär Wild Kids på tv för storkillarna medan småttingarna får krypa till kojs klockan sju som vanligt. Sen somnade Sigge i soffan som vanligt, Emil var pigg och alert så han tittade På Minuten också och det var ett program som föll honom i smaken. Oj vad kul han tyckte att det var.

Nu sitter jag här själv och tittar på en film samtidigt som jag skriver i bloggen, simultankapaciteten är på topp. Anders smög in till Sigge som ropade, sen kom han aldrig ut därifrån så jag misstänker att han somnade bredvid lillplutten.

Måste bara avsluta med några härliga bilder på Limpan som numera alltid äter själv, åtminstone när Anders inte är hemma. Anders försöker tappert att mata det lilla barnet som protesterar ljudligt, varför bli matad när man kan äta själv? /Susan

Botad höjdrädsla och bebislycka

Dagens plan var att göra ett besök på brandstationen i Ängelholm där de hade öppet för alla sportlovslediga. Men först njöt vi av en lång frukost och lite Mario Kart spel. Killarna är riktigt bra nu så jag får väl börja träna i smyg på kvällarna om jag ska hänga med i deras svängar.

Tidig lunch blev det för jag ville att Linus skulle få sova 1,5 timme innan avfärden till brandstationen. Medan lillebror sov låg vi andra i soffan och läste en massa böcker. Det blev även lite sång och ramsor vilket alltid roar barnen. Inte för att jag sjunger så bra utan mer för att vi sjunger tillsammans. Emil är väl den som sjunger bäst i den här familjen, han kommer ihåg alla texterna och melodierna vilket inte alltid vi andra gör.

Innan Linus vaknade var jag ut i bilen och satte tillbaka Mika och Linus bilstolar. De fick ju en tur i tvättmaskinen eftersom Mika lyckades kräka ner dem igår när vi var till Örkelljunga. Rena och fina var de och efter många om och men satt de på plats. Problemet var bara att jag inte riktigt gjort rätt så det var omöjligt att dra fram bältena, men barnen fick plats även om de fick lirkas dit. Får fixa det i morgon.

Väl framme vid brandstationen ser vi en stor fin brandbil med en stor korg där man får åka upp och titta på omgivningarna. Emil deklarerar bestämt att det tänker han minsann inte göra eftersom han är höjdrädd. Sigge fegar också ur medan Mika bestämt säger att hon ska åka tillsammans med Linus. Diskussionen avslutas då barnen upptäcker att man får spruta vatten på en låtsaseld och det vill alla göra så de ställer sig snällt i kö där.

Emil började och brandmannen var en pärla med ett enormt engagemang och tålamod. Det var inte bara att spruta vatten på låtsaselden, åh nej, han gav barnen noggranna instruktioner om hur de skulle hålla brandslangen och var de skulle sikta för att släcka elden. Han hade säkerligen stått där på knä i en timme redan och ändå instruerade han varje litet barn som kom för att testa vattensprutan. Alla barnen klarade av att släcka elden så nu känner jag mig trygg här hemma, jag har ju en egen liten brandkår på plats ifall något skulle hända.

Mika ville inte sluta spruta vatten, när brandmannen sa att det var färdigt svarade hon, med mycket myndig röst; -Nej, inte än. Och så fick hon spruta lite till, för vem kan säga emot en sådan bestämd liten dam? Nej, inte ens en brandman klarar det.

Inne i brandstationsgaraget fanns det brandbilar, en fyrhjulig motorcykel, räddningsbåt på trailer, en ambulans och en polisbil. Här var det bara att släppa barnen lösa och så fick de prova att sitta i bilarna och prata med polisen, ambulansföraren och brandmännen.

Emil frågade ambulansföraren hur fort han hade kört och svaret blev 200 km i timmen vilket imponerade stort på Emil som vet att man bara får köra 120 km i timmen. Ambulansföraren berättade också att han oftast inte behövde köra så fort för det var så nära till sjukhusen här och då tjänade man inte så mycket tid genom att köra fortare. Emil tyckte att det lät förnuftigt för det vore ju tokigt om ambulansen skulle köra i diket om de skulle hämta någon som var sjuk. Sen berättade Emil om när han åkt ambulans och att han fick Bambus av en ambulansman.

Mika var inte så imponerad av ambulansen, däremot gillade hon polisbilen skarpt även om hon var lite sur för att hon inte nådde ner till pedalerna när hon höll i ratten.

Fyrhjulingen var också rolig och här höll hon sig hårt fast fastän det var flera, betydligt större, grabbar som trängde sig på och ville provsitta. De fick vackert vänta tills den lilla damen kände sig färdig och klev ner.

Nästa stopp blev på baksidan av brandstationen där man kunde titta på en jättestor bärgningsbil. Roligast var ändå att köra de små bärgningsbilarna och det var inget gnäll fastän de fick köa en bra stund innan det var deras tur. Linus blev lite sur för han ville också åka men Sigge vägrade ha någon passagerare med sig så han fick stå över.

När vi sen går igenom brandstationen säger Emil plötsligt att han ändå vill åka upp i korgliften. Okej säger jag och så ställer vi oss i den lilla kön och väntar på vår tur. Jag är helt beredd på att Emil ska ångra sig men det gör han inte. Han stiger in i korgen och vi andra följer förvånat med. Upp i det blå åker vi och det är ju härligt att se stan uppifrån, det blåser och gungar lite men Emil är helt talbar hela tiden. Mika hojtar av förtjusning och Linus levererar höga skärande rop och skrik av glädje. Härliga barn. På väg ner säger Emil till den ena brandmannen att hans höjdskräck nu är botad!

Har misstänkt att det är så sen  en tid eftersom han numera med lätta steg klättrar upp i sin loftsäng, som är jättehög, och sover gott där. Jag tycker att han var jättemodig som vågade åka upp i liften, det är ett stort steg för honom som knappt har vågat sig upp för en trappa tidigare.

Lite frusna av blåsten packade vi in oss i bilen och for till en återvinningsaffär i utkanten i stan. Jag är på jakt efter köksstolar som jag kan måla vita men vi hittade dessvärre inga. Dessutom luktade det cigarettrök i hela lokalen och är det något jag tycker är äckligt så är det just det. Sigge gick efter Mika hela tiden och sa med myndig stämma: -Bara titta med ögonen, inte pilla med händerna. Han är för go Sigge, han är en kopia av Ajax som också kan tala om för andra vilka regler som gäller men som själv alltid struntar i att följa dem.

Nästa stopp var ICA Maxi där vi började med varsin korv till mellis innan vi gav oss in för att handla några ynka grejer som saknades i kylen där hemma. Tankade sen bilen och for hem.

Anders passerade hemmet en kort stund mellan jobbet och bridgespelandet, Mika hann gosa lite snabbt med sin Pappis och bestämma med honom att de ska laga mat i helgen enligt recept i hennes nyinköpta kokbok. Det ska bli spännande, hon ska välja recept i morgon och sen ringa sin Pappis som ska handla på vägen hem. Hon är bra på att organisera den ungen.

Kvällen avslutades med bokläsning, tandborstning och i sänghoppning. Lugnet la sig över stugan. Ett par timmar senare vaknade dock Linus som nog har ont i sina små söta öron. Han fick en supp och sen fick han sitta i mitt knä tills Anders kom hem och tog över. Linus somnade sen i sin säng och nu hoppas jag att öronen inte ställer till det för honom i natt utan att han får sova hela natten lång.

Avslutningsvis vill även jag gratulera Viktoria och Daniel som fått en liten Prinsessa. Det är alltid en stor lycka när det föds ett barn och allt går bra.

Däremot kan jag ju inte påstå att jag är en anhängare av kungahuset, nej jag tycker att de skulle frigöra sig från staten precis som kyrkan gjort tidigare och sen kan de som vill ha kungahuset betala skatt dit så slipper jag det. Ett alternativ skulle ju kunna vara att kungahuset byter familj, säg var fjärde år, så fler familjer får vara kung och drottning och dra nytta av apanaget. Att göra vandrarhem av alla fina slott i vårt avlånga land skulle också funka, då skulle fler få ta del av det fina och njuta av allt det vackra. Sen skulle vi kunna väja en president som har ett litet vitt hus, vi har ett på vår tomt som kanske skulle passa fint, och så skulle presidenten kunna representera vårt land istället.

/Susan

En härlig dag med goda vänner

Varför ska det gå flera år innan man äntligen träffar sina goda vänner igen? Vi bor ju nästgårds så avståndet kan man verkligen inte skylla på. Nu är det skärpning på den fronten, framöver ska det umgås med alla gamla goda vänner. Var beredda!

Vi drog iväg till den stora metropolen Örkelljunga och kom väl halvvägs innan Mika kräktes över hela sig och sin och Linus bilstolar. Sigge refererade hela förloppet med en enorm inlevelse där han satt längst bak i Silver Sara och hade bra överblick över situationen. Emil, som sitter bredvid Sigge, ropade fram till mig; – Mamma, nu tänker jag på isbjörnar hela tiden och tittar bara åt sidorna.

Han är så klen när det gäller kräks och annat småäckligt. Så fort vi hamnar i situationer som vi upplever är lite för jobbiga så brukar vi tänka på isbjörnar. Det har jag infört för det har jag alltid gjort själv. Isbjörnar är ju så svala och sköna, kramgoa (åtminstone i fantasin) och trygga på ett nallebjörnsvis.

Det blev till att stanna vid vägkanten och sanera med våtservetter, det är det paketet vi fick på BB när Linus föddes. Perfekt att ha i bilen om det kräks eller om man måste polera fälgarna. Resultatet av saneringen blev väl så där men vi hade inte långt kvar att åka så vi for tappert vidare.

Väl hemma hos Anette fick Mika låna en overall av Stina som är jämngammal med Mika, mycket praktiskt. När Mika var ombytt tog vi en promenad till den stora lekparken i byn, med var Jennica som jag inte träffat på flera år och hennes lilla sexmånaders pojk. Gissa om jag blev bebissjuk, den sjukan har riktigt bitit sig fast och verkar inte alls vilja gå över.

Mysigt var det även om all snö försvunnit och det duggregnade. Barnen lekte gladeligen i lekparken och vi vuxna hann med att avhandla de senaste tre årens händelser. Vägen tillbaka var lite jobbigare med två rejäla uppförsbackar, där fick benen jobba och eftersom all träning är bra träning så klagar jag absolut inte. Anette bjöd oss på en riktigt god lunch men som alltid går ju tiden väldigt fort när man har roligt så det blev till att bege oss hemåt igen. Linus somnade på vägen hem, han sov så gott att det bara var att dumpa honom i sängen när vi kom hem, drog av ytterkläderna utan att han ens öppnade ögonen. Trött var han, jättetrött.

Naturligtvis hade jag med mig kameran idag men inte ett enda kort tog jag. Det är så likt mig, men jag har liksom fullt upp med livet, att njuta av det live och då glöms fotograferingen bort.

Men eftersom jag blev riktigt bebissjuk så får ni se en bild på Linus, den första i hans liv. Visst är han väl ljuvligt söt den rackarn, vilket hår han hade när han föddes. Det var alldeles lent, tjockt och mörkt. Första tiden gick han under smeknamnet Luddhuvud eller Ludde men ganska snart så trillade håret av och han blev skallig. Lika söt men utan hår.

Nuförtiden är han ju en stor kille som sköter det mesta på egen hand eller med hjälp av sina syskon.

Kunde inte motstå en liten bild på bebis-Mika också där hon sover på Emils lilla arm helt nöjd med tillvaron. Hon var ju en sån liten bebis, fast ändå större än Emil när han föddes, och nu är hon en stor tjej som alltid säger; – Det fixar Mika!

Nu ska jag sluta frossa i bebis-sjukan, ta mig samman och berätta att eftermiddagen ägnades åt att köra Mario Kart, vila och pussel. Emil och Sigge la tillsammans ett pussel på tvåhundra bitar, motivet var en flygbild över Helsingborg. De samarbetade så otroligt bra och jag behövde bara vara med som sällskap och så fick jag sortera lite bitar. Kul hade de och i morgon ska de ge sig på ett femhundrabitars pussel. Ska bli spännande.

Nu har jag tränat ett hemmapass med Kettlebells och det var ganska jobbigt men efteråt är det ju skönt. Ska masa mig in i duschen och sen blir det till att sova.

Fundera på att åka in till stan i morgon och besöka brandstationen som har sportlovsöppet. Ja för all del så har de väl alltid öppet men inte för allmänheten om man så säger. /Susan

Läkarbesök och mysdag i vattning snö

Igår lämpade vi av Mika hos mormor och så for vi andra till sjukhuset i vår lilla stad. Sigge och Linus skulle först göra varsin hörselkontroll och sen träffa en öron-näsa-hals läkare. Skälen till dessa besök var att Linus haft öroninflammation två gånger och inte blivit riktigt bra, Sigge däremot är frisk som en nötkärna men snarkar som en skogshuggare och har riktiga andningsuppehåll på nätterna. Misstänkte att han har polyper bakom näsan som måste tas bort och så något förstorade tonsiller som måste minskas.

Sigge fick börja med sin hörselkontroll och han gick snällt med in till audionomen och lämnade mig i korridoren utanför med Linus och Emil. När han kom ut berättade han med stor inlevelse om hur han hade fått hörselskydd och ändå hörde han! Det pep i hörselskydden och när det gjorde det skulle han sätta en kloss på en pinne och till sist blev det en raket och en clown. Som belöning för att han skött sig så exemplariskt fick han en glittrig liten groda. Emil passade då på att snika till sig en glittrig ödla för han tyckte att han gjort en strålande insats där han suttit lugnt och stilla på en stol i korridoren.

Sen var det Linus tur att kolla hörseln. Han fick sitta i mitt knä och titta på en liten nalle som audionomen höll framför honom. Plötsligt pep det ur en högtalare på vänster sida om honom och när han vände huvudet dit kom det upp en färgglad bild på en datorskärm intill högtalaren. WOW! sa Linus, ruskigt impad av bilden som snart försvann. Då fick han titta på nallen framför honom igen och sen pep det från andra hållet och så tittade han dit och så kom det upp en bild på den dataskärmen. Han skötte sig utmärkt och var så glad när han fick se de fina bilderna, han tjoade och skrattade högt.

Bägge grabbarna hörde bra så det fick godkänt på hörseltestet.

Vi skulle inte träffa öron-näsa-hals läkaren förrän en och en halv timme senare så vi gick till den lokala pizzerian och försåg oss med mat. Grabbarna ville ha pizza och jag tog en grekisk sallad, grabbarna var nöjda med sin mat medan jag blev helt skogstokig. Hur kan man mena att en grekisk sallad består av två gurkbitar, en halv tomat, ett berg av isbergssallad, några pizzaoliver, lite fetaost och jalapenos?! I min värld ser inte en grekisk sallad ut så och speciellt inte om den dessutom ska kosta sjuttio kronor. Jag försökte verkligen behärska mig men kunde inte motstå att läsa lusen av pizzagubben som skyllde på chefen men inte hade han hans telefonnummer så jag kunde ringa och skälla på honom inte. Pust, jag sansade mig och tog med mig barnen därifrån.

Tillbaka till sjukhuset, in i cafeterian och så åt storkillarna varsin efterrättsglass och Linus vräkte i sig en banan. Själv försökte jag hitta tillbaka till mitt lugna harmoniska jag, svårt var det för jag kände mig mer som Gordon Ramsay i storform.

När vi fick träffa läkaren, som avsatt två timmar för vår del!, så var det en gammal bekant. Vi har träffat henne på vår vårdcentral i byn och  nu läser hon vidare till distriktsläkare och för tillfället befann hon sig alltså på öron-näsa-hals. Sigge fick börja och han var helt fantastisk, pigg och glad hängde han med på alla undersökningar utan att klaga det minsta. Resultatet blev en operationstid för att ta bort polypen och minska på halsmandlarna. Linus var fortfarande röd och hade lite vätska bakom trumhinnorna, men det var på bättringsvägen så han slapp några ingrepp. Däremot ska han tillbaka om två månader för att kolla hörseln igen och se så öronen är helt bra. Medan smågrabbarna agerade exemplariska patienter roade sig Emil med att trycka på alla knappar han hittade. När läkaren satt och skrev på datorn höjde han och sänkte skrivbordet, när Sigge satt i undersökningsstolen hittade Emil knappen både för upp och ner och för ryggstödet som man kunde flytta fram och tillbaka. Något frustrerande just då men i efterhand så kan jag se det komiska i situationen. Jag kan ju själv knappt motstå knappar med pilar hit och det, det är ju alltid så spännande att se vad som händer.

Idag började vi med städning av pyssel-skåpet, men det är inte hela sanningen för vi började med ett långt morgonmys i storsängen, vi läste böcker och pratade. Härligt var det att inte ha brått iväg, allt mys fick ta hur lång tid som helst.

Frukost hann vi också med innan dagens stora projekt påbörjades. Barnen var väldigt engagerade, de pusslade ihop alla pussel, kastade små grejer som samlats i skåpet, sorterade spelen, sorterade kritor och pennor, testade alla tuschpennor och kastade de som inte fungerade. Jag torkade ur skåpet och gjorde mitt bästa för att inte Linus i sin iver över att få vara delaktig inte skulle sabotera sina syskons fina jobbinsatser. Precis lagom till lunch var vi färdiga med vår städning och resultatet blev riktigt, riktigt bra. Eller hur?

Sigge och Linus stod för matlagningen så Emil tog med sig Mika och Ajax till soffan, där mös de framför tv-n tills maten var klar. De är så härliga barnen för de sitter nästan alltid i en hög när de tittar på tv, de ska sitta riktigt nära varandra och oftast hålls det lite på varandra också. Att sitta i soffan tillsammans är mysigt och det tycker hundarna också som gärna tränger sig ner bland barnen.

Efter lunchen sov Linus middag och de andra tog fram Bamse bingospelet, de bänkade sig i soffan, satte i DVD-n i spelaren och så var det full fart på spelet. Emil och Sigge fixar alla siffrorna men de får hjälpa Mika som annars inte hänger med riktigt.

På eftermiddagen tog vi med hundarna på en blöt promenad ner till brevlådan, där passade vi på att åka lite pulka i en skogsbacke. Jösses vad barnen hade roligt men vad blöta de blev, det var som att vada i vattenblandad snö. Jag hade ingen klocka men tänkte att vi skulle dra hem innan det blev mörkt, men det blev liksom inte mörk så vi drog hemåt och då var klockan ändå kvart i fem när vi kom in. Kom igång sent med middagen som Linus gladeligen hjälpte till med, hamburgare för hela slanten blev det och så glass till efterrätt. Det är ju ändå sportlov och då får man väl äta lite extra gott.

Linus och Mika skuttade i säng klockan sju, Sigge och Emil blev uppe en halvtimme till för vi skulle köra några nya banor på Mario Kart spelet. Det är ju så kul att köra men svårt, Emil är redan ett fullblodsproffs så han vinner hela tiden och Sigge kämpar och är inte långt efter.

Kväll blev det, lugnt i huset, avslutade dagen med en kopp te. Anders sover redan så det är dags även för mig att krypa till sängs. I morgon ska vi på utflykt. /Susan

Nej jag gillar inte söndagar

Så är det bara. För mig är söndag något av en skilsmässodag, helgen tar slut och alla ska skingras för veckans aktiviteter. Har jag då inget roligt inplanerat på söndagen så blir det bara till att jag går runt och är en trist person. Pinsamt är vad det är och jag måste nog jobba lite hårdare på den biten av min personlighet. Kanske är lösningen att döpa om söndagen till något annat, Första dagen till exempel. Hm, får nog fundera vidare på en bra lösning är jag rädd.Sen måste jag i säng lite tidigare också, igår bråkade jag med datorn till sent in på natten. Får nog skilja mig från den och skaffa en bättre, dator alltså.

Barnen var dock på gott humör även om det dalade något fram emot kvällen. Emil startade dagen med att hänge sig åt Angry Bird-spelet på min telefon och det dröjde inte länge förrän de andra killarna anslöt.

Det tog ett tag innan Linus upptäckte att Emil spelade, när han väl gjorde det baxade han dit Mikas tunga Tripp-Trapp-stol och hängde över bänken för att kunna se så bra som möjligt. Egentligen tycker han inte om när någon annan pillar på min telefon som han anser tillhör honom men denna gången lät han Emil hållas. Antagligen var det tillräckligt intressant att bara titta på och lyssna på alla tokiga ljud av fåglar som spränger gröna grisar.

När alla fått kläder på sig tog Anders med dem ut på en promenad ner till grushögarna där de hade åkt pulka en stund. Det är bara två små grushögar men ungarna brukar ha riktigt roligt där. Danka fick följa med och hon gick lös utan att rymma en enda gång, börjar väl bli gammal och klok.

Själv blev jag kvar inne för att mäta och fixa ritningar till lekbackarna och den lilla bokhyllan jag ska bygga i barnens rum. Jag hann klart med allt innan gänget återvände in i värmen. Blöta och med röda kinder krängde de av sina kläder som jag fick äran att hänga upp i badrummet på tork.

Nu har jag bara ett bygge kvar att göra en ritning på och det är en lång hylla som ska sitta ovanför fönstren på altansidan. Det var vår nya vän som kom med idén och vi har själva varit inne på den för ett tag sen men nu får vi se till att det blir gjort. En lång vit hylla ska det bli med en kant undertill så att man kan ha spotlight på undersidan och sen får vi nog dit rullgardiner också som inte kommer synas. Snart kommer våren och då kan det vara skönt att kunna mörklägga lite eftersom vi sover i vardagsrummet för tillfället.

Nästa steg är att räkna ut hur mycket mdf-board vi måste köpa för att kunna bygga alla våra projekt och så lite färg och sen är det färdigt. Fint kommer det bli när det är klart.

Nytt köksbord ska införskaffas också men det är ju så dyrt med stolar så det tänkte jag köpa på loppisar och så måla vita. Lite kreativ får man ju vara för att spara på slantarna.

Barnens kreativitet är det minsann inget fel på, riddare var de hela eftermiddagen och roligt hade de. Sigge fastnade inte på bilden för han var fullt upptagen med att klia sig i ögat, det var något som irriterade honom och som var tämligen svårt att bli av med.

Anders stack i väg till Friskis och Svettis för sin HIT-träningen och han var ganska trött men nöjd när han kom hem. Hårt hade det varit och så ska det väl va också annars är det ju ingen nytta med det hela.

Sigge har hittat ett nytt favoritspel – Barbapappa spelet. Man ska gå runt på en spelplan och plocka upp sopor, sen ska man treva i en påse efter bitar till spelet om man vill komma vidare. Återvinning handlar det om och det är ju alltid spännande.

Till slut blev det middag även i kväll, lite titt på barnprogrammen och sen hamnade Mika och Linus i säng medan Sigge, Emil och jag la oss i soffan för att titta på Ponnyakuten.

I morgon är en annandag, en bättre dag. Så måste det ju ändå vara. /Susan

Från Klistersnö till blötsnö

Fy vad det har regnat idag, snön sjunker ihop och blir mer och mer till en blöt, mjuk sjö.

Vår gäst fick äran att följa med på vår Karateträning idag. Fortfarande roligt men nu börjar de där som har svart bälte prata om att vi nybörjare är för “mjuka och mesiga”. Vi måste bli tuffare och hårdare så det är vad vi tränar på just nu. Lätt är det inte och alla instruktioner sker på Japanska. Har ni hört hur det låter när man räknar på Japanska? Det låter så roligt så att jag vid vissa siffror kommer av mig helt och bara fnissar. Moget va? Måste skärpa mig och koncentrera mig mer på tuffa och hårda rörelser. Min förhoppning är att det mesta så småningom kommer falla på plats och då helst innan jag snurrar in mig fullständigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Medan Emil och jag roade oss på karateträningen jobbade Sigge och Mika hårt på hemmaplan. Först hade de gjort en kasslergratäng och sen fixade Sigge en deg och slutligen så bakade Mika ut släta bullar av degen. Enligt barnen hade Anders bara legat på soffan och datat. Men jag tror inte att det var hela sanningen, jag misstänker att Anders var ganska inblandat både i matlagningen och i bakningen.

Vår vänliga gäst tog itu med lite tilltugg till gratängen och det är ju så otroligt skönt när någon annan lagar maten. Om jag var rik skulle jag anställa en kock det första jag gjorde. Men nu är jag dessvärre inte rik alls, åtminstone inte på pengar, så det blir oftast till att laga maten själv. Gott blev det i alla fall och till efterrätt fick vi njuta av de hembakta bullarna nu i form av semlor. Mums var det.

Gästen for hem, men vi ses nog snart igen, och vi fick roa oss på egen hand. Anders spelade ett spel med storkillarna och jag försökte hålla jämna steg med Linus som ska klättra på allt som kommer i hans väg.

Nu är det sängen som gäller, i morgon är det ledigt från simmis så det är ingen som behöver åka hemifrån tidigt på morgonen. På eftermiddagen tränar Anders så då får barnen och jag hitta på något roligt att göra. /Susan

Barnarbete och fint besök…

….inledde vår helg. Från Varberg kom Nina för att hälsa på oss, vi känner inte varandra från tidigare mer än genom Annas Forum. Men jag bestämde mig för att bjuda hit henne, det är ju alltid roligt att träffa nya människor. Och vad rätt jag fick, vi hade verkligen jättetrevligt tillsammans.

Men innan vår gäst skulle anlända var vi ju tvungna att avsluta veckans stora städprojekt. Barnen var genast med på noterna och Sigges kommentar: – Det är så ROLIGT att städa! är ju helt oslagbar. Det gäller bara att hålla kvar den känslan för städning i många år framöver och jag gör verkligen mitt bästa. Tiden lär utvisa hur jag lyckas.

Min plan var att torka av köksskåpen men Sigge gav sig hän och bestämde att även spisen och alla garderobsdörrar behövde en ordentlig rengöring. Jag lät honom hållas och han drog med sig både Mika och Linus i sitt projekt. Själv kunde jag ägna mig åt dammsugning och golvtvättning, köksluckorna slapp jag ju undan. Emil slapp också undan alla städning, han var i skolan och den får ju ändå gå före rengöring av hemmet.

Nu var det ju inte bara Emil som slapp undan, hundarna lyfte inte en tass för att hjälpa till vilket de verkligen borde ha gjort för de bidrar ju till den allmänna nedsmutsningen. Nej då, de är två väldigt bekväma varelser som föredrog att snurra ihop sig till små hundkanelbullar och njuta av värmen i den obäddade sängen. Säkerligen hade de det väldigt skönt eftersom barnen inte störde dem, de var ju fullt upptagna med sitt projekt.

När städgänget kände sig nöjda med sin insats bestämde de sig att det var dags för lite simskolan. Kvickt fick de på sig lämpliga simkläder och sen tvingade de mig att agera simlärare. Vi satt i en ring på golvet och sen skulle jag ropa upp namnen på alla barn som skulle vara med på simskolan. .Linus fick inte vara med för det var ju simskola det handlade om och inte babysim som Sigge förklarade så vänligt och bestämt han bara kunde.

När uppropet var avklarat hoppade Mika och Sigge ner i simbassängen (läs: duschkabinen) och satte igång med sin simträning. De höll på riktigt länge, inte förrän varmvattnet tog slut släpade de sig upp med sina russinfingrar och tår.

Själv fick jag senare på dagen ta en väldigt snabb dusch i svalt vatten eftersom simskolan använt allt av den andra, varmare, sorten.

Sigge och Mika diskuterade en stund innan de bestämde sig för att klä sig i danskläder dagen till ära. Detta innebär klänning och strumpbyxor eller kjol och byxor, snyggt och lämpligt att dansa i helt enkelt.

Mika önskade sig tottar i håret, hon ville se ut som Pippi och det fixade jag kvickt som en vessla. Hon brukar aldrig vilja ha tottar eller hårspännen så det gäller ju att passa på. Nu hade hon ju inte tottarna tillräckligt länge för att vår gäst skulle få se dem men det finns ju bildbevis som alla kan njuta av och det får vi väl vara nöjda med.

Kvällen avslutades med fredagsmys i soffan, Mika och Linus la sig klockan sju medan vi andra tittade på Wild Kids och På Spåret. När Emil och Sigge krypit i säng bänkade vi oss vid köksbordet och spelade Mexican Train. Ett roligt spel som kräver både tur och skicklighet vilket jag för kvällen hade så jag vann! Sen satt vi uppe och pratade halva natten och det var härligt. /Susan

Alla hjärtans dagkort

Vi fick ju så fina kort av barnen när det var Alla Hjärtans dag, vill ju att även ni andra ska få se dem. Så här kommer de….

Anders fick två kort av Mika och två kort av Sigge, han är poppis den pappan. Jag fick den lilla musen av Emil och ett jättefint hjärta i lera som jag har som halsband. Av Linus fick vi blöta pussar och det är ju inte så illa det heller.

Emil hade skrivit så fint i muskortet och han var så stolt när han gav det till mig.

Sigge hade sytt ett hjärta till sin pappa. Han hade gjort två kort och på dagis trodde de att Anders och jag skulle få varsitt. Men så var det ju inte, bägge skulle Anders ha, så var det med det.

/Susan