Välkommen att skriva en rad, kanske kommer att behöva lite pepp, eller bara en glad hälsning.
Grabbar som busar i bokskogen
minnesvärd tid med barn och vardag.
minnesvärd tid med barn och vardag.
Välkommen att skriva en rad, kanske kommer att behöva lite pepp, eller bara en glad hälsning.
16 kommentarer
Prenumerera på kommentarer för detta inlägg
29 november, 2008 den 23:18
Susan
Vad roligt att man kan skriva lite upplyftande komentarer, men vettiga? Hm, det vet jag inte om jag klarar. Skriv på och trivs med livet.
Kram S
4 december, 2008 den 20:48
Susan
Allting har en baksida, hostiga barn som kräks är en. Fast de är ju väldigt söta samtidigt, så sårbara och i behov av ens omvårdnad och kärlek.
Kram S
5 februari, 2009 den 21:08
Annelie & Movantovan
Anders,
Underbar sida, dock funderar jag något på objektiviteten just vid grabbarnas tips, är det verkligen deras egna…….
Ser verkligen fram emot att följa grabbarnas framfart här på sidan!
Kram på er,
Annelie
8 februari, 2009 den 21:00
Anders
Hej Annelie,
Välkommen hit, kul att du kikar in i bland. Självklart är allt vi skriver hela gängets syn på livet. Alla föds ju som bajare, sen kan det ske olika missar i uppväxt eller fostran som gör att det skiljer åt i högre åldrar
Kram
Anders
3 november, 2009 den 15:34
Faster/svägerska Nina
Varför har Mika inte fått något fordon att skuffa runt på i skogen? Inte kan det väl var frågan om könsdiskriminering
Näe, inte med er som föräldrar väl.
Jag läste att pojkarna blev lite skrämda av fritidsbarnen i lekparken. Då var det tur att de inte var hemma hos i lördags, då Alma hade sitt efterlängtade Halloweenkalas. Vi hade 13 läskiga 5-6-åringar i huset och ljudnivån var… tja, inte behaglig precis, men uthärdlig. August var i tryggt förvar hos sin mormor. (Vi var på Junibacken på Almas födelsedag och August tyckte att sista halvan av Sagotåget var läskigt – då ville han åka hem. Vi blev då ännu mer övertygade om att han skulle ha det bättre hos mormor under Almas kalas. ) 3 timmar gick ruskigt fort, vi hann inte ens med ett pyssel som jag hade förberett, ifall de skulle ha blivit uttråkade. Men det blev de alltså inte. De är så stora att de roar sig själva. Mest av allt ville de ha Dansstopp. 6-åringarna har ju varit på fredagsdisco på skolan flera gånger vid det här laget och där gäller Dansstopp (när man stoppar musiken gäller det att stå blickstilla).
Kramar till er alla
Nina
3 november, 2009 den 21:29
Anders
Mika ska nog få skuffa runt på fordon i skogen så fort hon tar sig fram för egen maskin. Risken är väl att någon av storebröderna sitter i fordonet och hon får agera motor….
Vi får nog skicka upp Mika till Alma så hon får lära sig alla kuliga saker som tjejer gör. Här är det risk att det bara blir att leka skogshuggare, bonde eller förare av stora maskiner.
Det ska bli kul den dag vi kan ha kalas för ett gäng 6 åringar här hemma, men det låter som att vi kan få problem med utrymme.
Kram på er,
Anders
17 november, 2009 den 11:09
Faster/svägerska Nina
Jag tycker att Mika behöver lära sig av Alma omedelbart bums, ju tidigare desto bättre. Vilket tåg kan ni sätta henne på? Vi lovar att möta henne här uppe. Hon kan åka med oss till Kanarieöarna och därifrån följa med er hem. Eller räcker det att Alma lär henne lite tricks när vi är i värmen i december? Jag skulle föredra mitt första förslag
August har blivit stor och mer grabbig. I helgen protesterade han när Alma och hennes kompisar skulle klä ut honom som en docka. Tidigare har han gladeligen stått till tjänst, men de dagarna verkar nu vara förbi. Fast han tycker fortfarande om att ha på sig Almas avlagda nattlinnen när han sover. Och så fick han gå på sitt första ”riktiga” kalas hos en dagiskompis. De är fyra killar som leker mycket ihop och tre av dem var bjudna till den fjärde. Han var såååå stolt! Alma var på ett annat kalas ett par timmar senare och gissa vad de hade ägnat sig åt? Dansstopp! Jag och två föräldrar i hennes klass ska anordna en klassträff åt dem i december och ett givet inslag kommer att vara just dansstopp – det blir luciadisco i lussekläder.
Mmm, snart är det dags att börja julpyssla. Jag funderar på att ta fram adventspryttlarna redan i helgen, för helgen efter ska vi vara hos min syster för att julpyssla i många, härliga timmar. De har börjat komma i ordning i sitt hus nu (de köpte Pelles föräldras hus) och vi ska spendera en hel helg där för första gången. Man skulle väl kunna tro att de bor långt ifrån oss eftersom vi ska vara där hela helgen, men det är bara på andra sidan stan, i Sundbyberg. Det är skönt att umgås i flera dagar ibland, timmarna brukar bara flyga iväg.
Och om mindre än 3 veckor kommer vi att få umgås med er i flera dagar – det ska bli riktigt kul!
Nu ska jag äta lunch!
Kram på er!
17 november, 2009 den 13:06
Anders
Hej!
Misstänker att det blir svårt att släppa i väg lilla Mika alldeles själv, även om hon nog själv gärna kommer upp till er.
Men hon ser fram mot att träffa er i december!
Det är roligt att se hur de blir stora så fort, i bland undrar man var de lär sig allt från. Ska bli riktigt kul att de får leka tillsammans snart.
Kram
Anders
25 november, 2009 den 13:53
Faster/svägerska Nina
Anders, jag har skickat en fråga till dig via Facebook…
15 januari, 2010 den 13:24
Faster/svägerska Nina
Hej på er!
Vilket fint pepparkakshus du hade gjort, Susan! Bosse köpte en färdig sats som jag satte ihop under mycket svärande den 23 dec, medan barnen tittade på. Den blev skev och ja, lite underlig… men tacka vet jag kristyren! Det gick åt en ansenlig mängd för att dölja mitt fuskbygge under ett tjockt täcke av snö. Barnen ansvarade för utsmyckningen med non-stops – de stod för estetiken helt enkelt, tack och lov. De har även ansvarat för nedmonteringen, som började ett par dagar senare. Deras sockersugna kompisar har varit behjälpliga med bortforslandet av material.
Det var underbart att vara ledig med familjen i ett par veckor, vi hann rå om varandra ordentligt. Kanarieöarna var liksom en förfest inför den långa samvaron
Vi har varit bra på att skaffa oss nya blåmärken också i pulkabackar som har varit rena isbanor. Tonåringar gillar visst att bygga puckelpistar och när man åker på isiga sådana med en stjärtlapp flyger man ganska så högt och när man landar så… gör det bara liiiiiiite ont på en vuxen, men inget alls på ett barn. Orättvist? För inte kan det väl vara naturens sätt att säga att vuxna ska låta bli att ha skoj i backen?? Alma och August vill numera åka ensamma på sina snowracers och eftersom vi bara har två, så får en stackars förälder nöja sig med en stjärtlapp… Nästa år kanske jag ska be Tomten om en egen racer… Fast ska jag vara riktigt ärligt, så tycker jag att det är lite läbbigt att sitta så högt ovanför marken, som man gör på just en snowracer. Det känns på något sätt mycket säkrare att ha rumpan lite närmre den mjuka snön (eller hårda isen). Skridskoåkningen börjar kännas som det säkraste alternativet bland vinterns aktiviteter – och det är ju också såååå kul! Det är värt att det gör ont i fötterna under tiden, eftersom det är så roligt. Och så är det sååå skönt att byta om till rymliga, sköna skor!
August trivs utmärkt i snön, men han har frågat ett tiotal gånger om vi kan åka flera gånger till ”Kanari”. Så fort vi ser en bild av vatten börjar han prata om sitt ”Kanari”, han verkar ha fått för sig att alla bilder av utomhuspooler är tagna just där han var – lille sötnosen!
Ni är välkomna att leka i snön här uppe i norr – sovplatser finns det ju gott om både här och där!!! Det är fortfarande härligt vitt och nu har vi inte längre så många minusgrader heller.
Kramar från Nina.
PS. Barnen skulle säkert också skicka kramar, men de är ju på dagis och skola medan jag roar mig på jobbet.
15 januari, 2010 den 13:36
Faster/svägerska Nina
Hm, innan jag skrev ovanstående hade jag visst bara läst det ni hade skrivit i december… nyss läste jag januari-texterna och inser att det inte går att locka upp er med snö. Däremot kanske badkaret i Glömsta skulle kunna locka? Det är en stor trekantig variant…
15 januari, 2010 den 13:44
Faster/svägerska Nina
Glömde en sak: Om ni nu skulle bestämma er för att komma på en blixtvisit, eftersom jag förstår att erbjudandet är svårt att motså, så får ni inte komma den 27-31 januari, för då kommer jag och Alma att befinna oss i Finland hos min farmor. Nu måste jag koncentrera mig på arbetet, fikarasten framför datorn har redan varit lång nog
26 september, 2011 den 9:31
Nina Forsander
Hejsan alla! Har ni några planer utöver fredagkvällen, när ni kommer till Glömsta 24-27 nov?
Ni verkar ha haft fullt upp under september, eftersom det ännu inte finns något dokumenterat från denna månad
Kram
Faster/svägerska Nina
26 september, 2011 den 20:38
Anders
Hej,
Vi har inga andra planer förutom att umgås med er
Ja det har det verkligen varit, fullt upp alltså….
Kram
Anders
27 september, 2011 den 7:06
Nina F
Så bra att ni vill umgås med oss
Kanske kan jag ta ledigt den 25 november och August får stanna hemma från dagis. Alma går i skolan till 13.10. August har sin simskola på eftermiddagen, så då avviker han och jag en stund. Och under tiden har väl du & Susan smitit iväg till stan. Vi har redan börjat planera för hur barnen ska somna den fredagen. Alma har sagt att hon han läsa för Mika och Sigge när de ska somna. August och Emil är ju lite större, så August tror inte att de vill varva ned lika tidigt som de yngre kusinerna. Bosse säger att jag gärna får ta hand om Linus – och jag är ju inte ledsen för det
Jag misstänker att Inger vill vara med och mysa lite också.
Jag håller tummarna superhårt för att allt kommer att gå enligt planerna. Min farmor har blivit dålig, men jag hoppas att det inte kommer att inverka på er visit. Jag och min syster var hos henne i Finland i en vecka och jag hoppas att läget är stabilt en bra tid framöver.
Kram
Nina
2 januari, 2012 den 8:57
Nina F
Hälsning till EMIL: Du ser supercool ut i glasögonen!!
Hälsning till författaren av summering 2011: Jag blev så ínspirerad att jag bara måste skriva ihop en egen summering av vårt år. Hoppas bara jag kommer att ta mig tid för det när jag har kommit hem från jobbet.
Hälsning till hela familjen: Vi önskar er ett minst lika bra 2012 som 2011!
Vi hade en underbar vecka i Stöten tillsammans med Inger, kanske hade den kunnat vara ännu bättre om det hade funnits lite mer snö, men jag är tveksam – veckan blev precis sådan som jag hade hoppats
Alma är numera en entusiastisk utförsåkare som gör sitt bästa för att utklassa sin pappa så snart som möjligt. August kan åka för egen maskin och kommer också att bli en match för sin pappa. Mamman behöver ta privatlektioner för att överhuvudtaget kunna hänga på – August kunde inte susa förbi sin mamma denna gång, men med tanke på hans storasysters uteveckling sen februari och hans egen oförsiktighet, så får mamman öva hårt nästa gång.
Kram på er!!