minnesvärd tid med barn och vardag.
Stackars Emil är sjuk. Hög feber och huvudvärk. Han sover fortfarande medan resten av ligan producerar glassar av duplolego.
Det får bli en lugn dag på hemmaplan idag. Vi skulle ha spanat in den omtalade tuppen i eftermiddag men det får bli nån gång under helgen istället.
/Susan
Gårdagens schema var verkligen späckad och sent på kvällskvisten kunde jag konstatera att jag rott det i land utan att gå i taket av stress. Men jag fick påminna mig flera gånger under dagen att ingenting blir bättre av att jag börjar stressa runt som en yr höna. Nej, hålla sig till planen var det enda vettiga.
Emil och Anders drog iväg på varsitt håll tidigt på morgonen, precis som vanligt. Vi andra åt frukost, klädde oss och åkte till dagis för att lämpa av Sigge där. Hem igen för att avverka lite tvätt och städning medan Mika och Linus roade sig på baksidan. De åkte rutschkana, lekte i sandlådan, gick runt med Danka i koppel och hade jättekul mest hela tiden. Ingen av dem ville hjälpa till med några tråkiga sysslor inte.
Lunch, Linus fick skutta i säng för att sova en stund medan Mika och jag läste böcker tills vi nästan storknade. Sen kom Joanna för att ta hand om Mika och Linus medan jag for och hämtade Emil på skolan. Vi for sen vidare till Sigges dagis där jag lämpade av Emil för själv skulle jag på utvecklingssamtal med Sigges pedagoger. Mötet var väldigt underhållande, de beskrev hur Sigge var på dagis, vad han gjorde och vad han inte gjorde. Han är ganska blyg när han är i den stora gruppen, då spanar han mest och är ganska tyst. Men så fort han är i en liten grupp bubblar han på precis som han gör hemma. Han brås på sin far, egentligen är nog Sigge en kopia av Anders fast lite kortare, än så länge.
När jag var klar med utvecklingssamtalet hade grabbarna ätit mellis och befann sig ute på dagisgården. Emil var spritt språngande naken och sprang i vattenspridaren med de andra barnen. Han känner ju all personal och de flesta barnen för det var ju bara ett år sen han gick där. Sigge gungade gungbräda med en liten tjej och såg lite avundsjukt på de andra barnen som sprang i vattnet. Han sa att han inte ville vara med först men att han sen hade ändrat sig men då kom jag och sa att det var dags att dra hemåt. Emil fick på sig kläderna och så kastade vi oss in i Silver Sara som var het som en bastu och så drog vi hem.
Hemma hade de små, som är ganska stora men i förhållande till Emil och Sigge är de ju små, ätit mellis och var redo för att ge sig ut på nya äventyr. Jag bytte om till springkläder, packade en väska med fika och extrakläder och sen packade vi in oss i bilen igen tillsammans med Joanna denna gången och så for vi in till stan. Målet var Lingvallen, ett träningshall för gymnaster, där Joanna skulle träna sina unga adepter och vi hade blivit lovade att få hoppa i skumgroparna så ungarna var ju lagom vilda av förväntan.
Det var faktiskt jättekul i skumgroparna, Sigge och Emil var riktigt modiga. De bara hoppade ner i groparna, framlänges och baklänges och lite hur som helst. Mika gled ner på kanten, hon kunde inte hoppa för hon hade en skadad fot sa hon vilket i och för sig var lite sant. Hon hade ett skavsår på sidan av ena foten och då får man ju ta det lite lugnt. Linus gillade att springa på den där långa mattan med svikt i, ledsen Jojjo men jag har glömt vad den heter, där sprang han fram och tillbaka och sen kröp han under den också.
Lite suddig bild men jag tycker att Emil är så härlig när han gjorde olika poser på studsmattan eller om det nu heter trapets kanske, är lite osäker där. I vilket fall studsade det ordentligt och Emil som alltid varit så otroligt försiktig var riktigt i gasen och tyckte att det var jättekul både att hoppa på trapetsen och hoppa ner i skumgroparna.
Efter lite övertalning fick jag med mig barnen ut i bilen och precis när vi stängde dörrarna efter oss så kom ösregnet och åskan. Kändes helt bra att sitta i bilen och beundra blixtarna och förbli torr istället för att vimla omkring utomhus. För att få i oss lite mat fick vi bege oss till Mc Donalds vilket barnen uppskattade, själv är jag inte så förtjust i maten men nöden har ingen lag.
När all mat var uppäten for vi vidare till Emils skola där vi träffade Anders och så anslöt vi till Emils klasskamrater med föräldrar för att spela brännboll. Regnet var ett minne blott, lite halt var det på gräsmattan men det var inget bekymmer för tjejlaget som vann stort. Jag var ju otroligt taggad så jag var ju träningsklädd vilket var lite roligt. Det såg nog ut som om jag verkligen gick in för matchen men jag skulle ju vidare för att springa med mitt härliga springgäng på Friskis och Svettis.
Så när klockan närmade sig halv sju lämnade jag Anders med fyra ganska trötta barn och så roade jag mig med att springa i närmare en timme med springgänget. Varmt var det, stundtals kändes det lite tungt men inte värre än att vi alla kunde spurta på slutet och komma tillbaka till Friskis med bra hållning och klipp i steget. På hemvägen passerade jag Ica Maxi för att fylla på matförrådet sen hem, duschade, åt en sallad med fetaost (mums vad gott det var), lite tandborstning, uttagning av linser och sen somnade jag ovaggad.
Idag har vi bara slappat! 30 kärror sten och jord har jag visserligen förpassat från vår hemska hög, det är bra träning för armar, magen, rumpan och benen, ja hela kroppen faktiskt. Högen minskar, nu kan man börja skönja slutet och det känns härligt.
/Susan
Efter den fullspäckade gårdagen, återkommer till den så fort jag hämtat andan, vaknade vi till några roliga överraskningar som kom med posten igår.
Emil fick ett paket som innehöll ett Bamsebadlakan. Antar att han fick det för att han prenumererar på Bamsetidningen för jag tror inte han varit med på någon tävling.
Nästa paket ansåg Sigge vara till honom och visst var det väl ändå så.
Det var bästa Annelie som skickat tidningen Husbil & Husvagn med ställplatsbilagan. Detta är Sigges favorittidning och förra årets exemplar är tämligen vältummat.
Antar att Sigge kommer sitta i solen på altanen idag och planera sommarens husvagnssemester. /Susan
Hämtat Emil från skolan och Sigge från dagis, sen var vi in på affären och handlade en massa mat.
Väl hemma blev det kräm, mjölk och melon till mellis. Svalkande gott.
Nu är vi tillbaka på vår arbetsplats, högen med bråte i hönsgården. Hårt arbete men det ger resultat. Högen minskar och snart kommer mina armar vara grymt muskulösa och oerhört snygga. Väl?
/SUSAN
Barnen gjorde sig riktigt fina i morse eftersom vi skulle till Alla-Kyrkis och det var terminsavslutning. Varmt, underbart varmt, solen strålade ikapp med barnen.
Dagens pyssel var att måla porslinsmuggar till Mors dag. Fint blev det kan jag lova.
Sen drog vi till skogs allihopa på en tipspromenad runt sjön. Vi mammor pratade så mycket så vi kom lite fel och fick gå tillbaka en bit. Barnen skuttade runt som kalvar på grönbete, vilda och glada precis som det ska vara.
Mika parkerade hos sin favoritfröken när det var dags för korvgrillning. Korv, saft och glass förtärdes så det stod härliga till.
På väg hem slocknade Linus. Han var helt slut av den långa promenaden och såpbubblejakten han ägnat sig åt.
/Susan
Nå ja, många intervaller blev det inte i morse och inte blev de en km långa heller. Tre gånger sprang jag femhundrade meter och så fick det vara bra med det. Kroppen var seg och trött efter gårdagens hårda arbete med hönsgården.
Hela förmiddagen ägnade vi åt att få bort högen med bråte som ligger och skräpar där hönsgården ska ligga. Varmt var det, så varmt att Emil gick in och hämtade en glass för att svalka av sig lite. Orättvist tyckte jag och då gick han in och hämtade glass till resten av gänget.
En granne kom förbi och undrade om deras ensamma höna skulle kunna få flytta in i vår hönsgård. Deras andra höns hade blivit uppätna och den ensamma behövde få nya vänner. Så nu står hönorna i rad och knackar på dörren vilket innebär att vi måste jobba på ännu hårdare.
På eftermiddagen följde jag med Nettan på dressyr tävlingar i Björbäck. Det var länge sen vi var iväg tillsammans men det kändes precis som på den gamla goda tiden när vi for land och rike runt med en häst på släp. Denna gång var det Dansa som tävlade och det gick både bra och lite mindre bra kan man väl säga.
När vi lagt barnen för natten, vilket tog ovanligt lång tid och blev väldigt rörigt, så återvände Anders och jag till jordhögen. Nu syns det att vi kommit en bra bit på väg. Några dagars hårt arbete till så är högen ett minne blott.
/Susan
Fick sovmorgon i morse, halv åtta vaknade Linus och det är då morgonen börjar. Jag börjar med en joggingrunda, den jag skulle ha sprungit igår. Intervaller enligt planen, ska springa 1 km och gå 400 m och så upprepa det ett par gånger.
Fåglarna kvittrar och det är redan varmt och skönt. Skogen är nytvättad av nattens regn, vackert.
Idag har vi slitit hårt med att få bort sten, jord och annat gammalt byggmaterial från hönsens blivande hönsgård. Att det är ett hårt jobb är det inte tu tal om, man blir helt slut av allt bärandes på stora stenar och skyfflande av jord. Bra träning med andra ord. Gäller att tänka så för annars känns det för jobbigt.
Mycket kvar är det av högen längs med bortre muren men jag tycker att vi kom en bra bit framåt idag. Barnen är väldigt tjänstvilliga, de hackar och sliter efter bästa förmåga. Alla vill att det ska bli klart så hönsen kan flytta in och Sigge är mån om de små kycklingarna som vi ska ha sen, han vill inte att de ska skada sig.
Emil var helt inne på ett annat spår, han skulle minsann bygga en snowboard. Enligt olika skisser han gjort under veckan kunde han få Pappan att bära fram rätt material till bygget. Ganska snart var alla barnen samlade vid sågen och snowboardbygget medan jag stod ensam kvar i jordhögen. Snopet. All arbetskraft försvann i ett svep. Beror kanske på att betalningen är usel eller rättare sagt totalt obefintlig.
Som alltid när Emil bestämmer sig för att göra något så genomför han det och oftast är han väldigt nöjd med resultatet. Så även idag. När han spikat klart gick han in och hämtade färg så att han kunde måla sin snowboard som en vulkan, med lava och allt. Det slutade med att alla målade sina nybyggda snowboards och Linus målade sig själv och en liten planka han fått.
Så här fint blev det!
Linus är rentvättad och ser ut som han ska, spetsar på en diskborste som ligger vid hans fötter för han vill också ha något i handen, precis som sina syskon.
För att snowboarden ska glida bra ska Emil sätta fast vaxduk på undersidan, sen ska han vänta tills snön kommer och det dröjer ju inte så länge. Eller?
Mellis fick barnen inta i den blivande hönsgården. Här gäller det att inte förlora någon arbetstid, man måste vara otroligt effektiv så det blir något resultat. Misstänker att det ändå kommer ta flera veckor innan vi har fått bort all jord och alla stenar.
Medan barnen åt stack Anders ut på en springrunda. Jag hade också tänkt ta mig ut en sväng men kände att det gällde att fokusera på hönsgårdsarbetet. Det får bli till att dra på joggingskorna i morgon istället och då är det intervaller som gäller. Pust, känner redan hur trött jag kommer bli. Att vara lat är inte lätt, det kräver en massa jobb hela tiden.
Linus avslutade dagen med att äntligen komma längst upp på vedhögen. Där satt han länge och spanade ut över omgivningarna. Nöjd som en tupp och ner ville han inte komma. Vår lilla smutsiga lillebror lät vi sitta kvar på högen och till slut hasade han ner och anslöt till resten av familjen som var inne och lagade kvällsmat. Sigge var kvällens kock och Anders hans assistent. Det grillades kotletter så det stod härliga till och Sigge var väldigt noga med att småbarnen, som han kallar Mika och Linus, inte kom för nära grillen.
Klyftpotatis och grillade kotletter kan bara inte bli fel. Barnen åt som små hungriga hästar vilket inte var undra på efter dagens hårda arbete.
Nu sover alla gott och snart kommer jag somna i soffan för det är fotboll på tv. /Susan
…alla kategorier hade Anders köpt med sig hem i går efter jobbet. Fördelen med att han jobbar i Halmstad är att jag då och då överraskas med Sushi till kvällsmat. Nackdelen är att det är lång resväg, fem mil närmare bestämt men det tar bara 45 min och köra så det finns väl egentligen inget att klaga på. När jag bodde i Stockholm kunde resorna från Bromma in till Universitetet ta bra mycket längre tid än 45 min och det var ju inget konstigt. Själv har jag noll minuters restid till mitt jobb för jag jobbar ju hemma.
Tillbaka till den fantastiska middagen som gör sig bäst tillsammans med en flaska Staropramen som är det godaste öl man kan dricka. Men då ska det drickas direkt ur flaskan så det passar sig ju inte i finare sällskap. Hälls det upp i ett glas smakar det inte alls lika gott. Märkligt men så är det.
Efter att ha intagit denna fantastiska måltid somnade jag i soffan. Som vanligt.
/Susan
En timme senare än planen men nu är vi äntligen på gång. Det är en massa sten och jord som ska bort innan vi kan börja bygga hönsgården. Sen ska vi röja i vita huset också för det är där själva hönshuset ska vara. Vita Huset. Känn på den. Vi snackar fina höns.
