Vi prickade in en dag med kanonväder för agility kurs. Agility är något som vi har aktiverat våra tre hundar med periodvis. Susan är den som kan det här, men graviditeterna har satt stopp för storsatsningar de senaste åren. Hundarna är rätt olika, Filippa som är äldst (10år) kör Susan själv med och hon kräver att föraren har fullt fokus och visar vilka hinder hon ska ta annars blir hon sur och nafsar i baken. I dag gick det väldigt bra och de kan nog med lite hårdträning snart vara ute på tävlingsbanan.Susan Filippa

Ajax som är 7 år är vårt proffs, han tävlar och tränar tillsammans med Catja (som också blir fadder till Mika), i dag var han med som åskådare. Han såg inte så glad ut när han började inse att han var med vid en agilityplan utan att få springa själv.

Den yngsta hunden Danka (4 år), har tilldelats mig. Danka är en supertalang som lär sig snabbt och om jag bara vore lika duktig på att vissa henne var hon ska ta vägen så kommer hon kunna gå långt. Kursen hölls utanför Halmstad, instruktör var en mycket välmeriterad agilityförare/instruktör med en otroligt bra förmåga att se vad varje förare gör rätt och fel. Hon såg till att peppa det vi gjorde bra och rättade till det som kunde bli bättre. Nu gäller det bara att vi ska träna vidare och förhoppningsvis försöka oss på någon tävling.Anders Danka

Alla barnen var med oss på tränings-campen, de är inte tillräckligt gamla än för att själva hantera hundarna, men de kanske tar över en vacker dag. Grabbarna hittade en mängd saker att leka med och hängde en del på oss alla som var med och tränade. Även om de busar runt en del så tror jag inte de störde koncentrationen för någon speciellt mycket. Vi hade laddat med massor av mutor i form av leksaker, kex och saft. När vi kom hem var alla trötta, men det verkade som grabbarna tyckte det var lika kul som  vi tyckte kursen var bra. Mika var som vanligt, när hon inte sover eller äter, ligger hon och kikar glatt på vad vi andra hittar på.

Annonser