Grabbarnas kompisar kom på kalas i dag. Tanken var att vi skulle hålla till utomhus och leka lita för att sedan äta lite korv. När vi vaknade i morse strilade regnet ner och vi låg och drog oss alldeles för länge. Därför beslutade vi oss för att när barnen lekt en stund ute så går vi in och äter korv och fikar. När kompisarna kom så slutade regnet och det blev rätt fint väder men vi höll fast vid våran plan och började med lek ute. Efter att vi letat reda på en liten giraff som sprungit bort, hittade vi också en skatt, innehållandes såpbubblor och tut-flärpar. Dessa lektes det med en liten stund innan vi övergick till kurragömma.

På ett barnkalas måste man få äta korv med bröd, det fick de alltså när vi kom in. Korv med bröd smakar ju alltid gott efter att man varit ute en stund i kylan, vilket jag tror alla var överens om, vuxna och barn. Barnen övergick till att enbart äta bröd med ketchup, vilket var en trend som Emil startade.

Grabbarna fick en massa fantastiskt fina presenter, Sigge var glad åt katten Jansson och att han kunde komplettera tåget med nya delar och bygga en stor bana. Emil är helt såld på verktygslådan med riktiga verktyg, något som han verkligen önskat sig. När lugnet lagt sig framåt kvällen lästes det i bok och lades pussel som de också fått i present. Man kan säga att de var väldigt nöjda med sitt kalas och glada för att deras kompisar ville komma på besök.

SågaEmil använder verktygen.

Dessutom har Mamma Susan skrivit om Sigges första 2 år, vilket jag  citerar nedan:

”Som alltid är jag förundrad över hur fort tiden kan gå när den samtidigt, för egen del, praktiskt taget står stilla.
Jag minns det som igår när jag kissade på stickan och den visade att det gömde sig ett litet skräp i min kropp. Vilken underbar känsla, vilken lycka, vilket kärleksrus. Om man bortser från foglossningarna så var graviditeten bara ett enda långt lyckorus. Hela tiden var vi helt övertygade om att det var en liten lillebror som låg i magen och bara väntade på att mogna tillräckligt för att möta oss, familjen och hela världen.

Visst hade vi rätt, det var en lillebror och inte vem som helst utan Sigge lilltroll eller Sigge bus som han också kallas. Redan från början satte han sina egna regler – mycket mat, och då menar jag MYCKET mat, god sömn och mycket kärlek. Så har det förblivit kan jag lova. Sigge älskar att äta, någon haklapp behövs aldrig, han bara lutar sig fram över tallriken och lassar in. Sömnen, som från början varit god, är det fortfarande. Nätterna igenom snarkar han gott och sover som en mätt liten Sigge. Kärlek har han så det räcker och blir över, givmilt delar han ut kärlek i olika former och ingen kan motstå honom.

Motoriskt har han varit, och är, väldigt tidig. När han var elva månader gammal kravlade han upp på bashögtalaren för att sen ställa sig upp med händerna på fönsterbrädan. Sen pillade han in händerna om fönsterbrädan, stötte ifrån med vänstertån mot tv-bänken och vips satt ha på knä uppe på fönsterbrädan. Efter en liten knyck så stod han upp på fönsterbrädan och klappade med händerna mot fönstret. På två sekunder klättrade han upp på bordet och lajade runt som en vilde. Aldrig har han trillat och slagit sig, säker som en bergsget har han tagit sig dit han vill och vi har faktiskt inte behövt oroa oss så mycket.

Söt är han också, en riktig flörtis när han smilar och lägger huvudet på sne. De flesta kan han, utan problem, linda runt något av sina små söta fingrar. Humör har han och envis är han som få. Aldrig arg och otrevlig men just envis är en bra beskrivning av Sigge. Han pratar väldigt lite men har inga som helst problem att få folk att begripa vad han vill ha. Att få hjälp är inte hans melodi för han kan verkligen själv oavsett om det gäller att klä på eller av sig, ge hundarna mat, laga mat, göra kaffe, fixa välling, byta blöja på Mika, jobba i trädgården…. Ja han kan verkligen allt den här lilla stora härliga killen.

Hans vackra namn kommer från Anders morfar som hette Sigfrid men som alltid kallades för Sigge. När namnet kom på tal sa jag bara stopp och belägg för inte kunde man heta Sigge heller. Men när då denna lille pojk föddes och jag drog upp honom på mitt bröst, med ett bra tag under hans armar ( vilket Anders senare berättat att jag höll runt halsen på ungen och inte alls under armarna som jag trott) så sa jag direkt att detta är en Sigge. Barnmorskan tyckte då att vi kanske skulle kolla könet först men det behövdes ju inte vi visste ju att det var en liten, fast ganska stor, pojk.

Två år går fort, tokfort om man så säger. Nu är Sigge storebror till Mika, visserligen även lillebror till Emil, men stor i hela sin härlighet. Det är en fröjd att dela livet med honom och jag är helt säker på att framtiden kommer bli en lika häftig upplevelse som början varit.

Älskade Sigge, grattis på tvåårsdagen!

Kram Mamma Susan”

Annonser