Nu gäller det att ligga i ordentligt så allt blir klart inför den stundande julen. Ikväll har jag slagit in massor av ytte-pytte små paket och knutit fast dem i den fina julkalendern som Farmor sytt. Helt lätt är det inte att hitta små vettiga presenter, man får jobba hårt. I år kommer vi ju undan något lättare eftersom Mika inte får några adventsklappar och att vi kommer vara borta en dryg vecka som också blir fri från små paket.

Det är ju inte bara jag som jobbar hårt inför julen i den här familjen. På Ladan köpte jag ett gäng med små, små korgar som vi ska hänga i granen när den tiden kommer. Sigge målade koncentrerat och komenterade hela tiden att han föredrog svart färg. Fint blev det, svarta korgar, hm, upplyftande så där i juletid. Nå ja han provade även den blå och gula färgen så lite färggrannt blev det till slut. Som vanligt har Sigge på sig skjorta och jeans, något annat är inte att tänka på. Den rutiga skjortan han har på sig på fotot är Emils, hans egna var i smutsen och att klä sig i en simpel tröja är inte riktigt Sigges melodi.

Emil gillar regnbågens alla färger, dessutom gillar han skarpt att måla. Jag tror aldrig jag sett honom så noggrann och koncentrerad tidigare. Han hade bestämt att handtaget och överdelen av korgen skulle vara blå och resten svart, så blev det också.

Nästa stora händelse, efter julpysslet är vår resa till Kanarieöarna. En dryg vecka ska vi vara borta tillsammans med farmor, kusinerna och deras föräldrar. Vi ska verkligen bara njuta av varandra, barnen, solen, maten och allt annat som går att njuta av. Kusinerna och Emil ska vara på Bamseklubben ett par timmar varje dag och då får man en fin keps, t-shirt och ryggsäck. Allt skickades till farmor som var snäll och eftersände det till Emil som anser att man måste träna på det man ska göra. Således iklädde han sig Bamseklubbsstassen och gick in i det hela med kropp och själ. Några hinder för övandet finns inte, även om det ser något obekvämt ut att titta på barntv iförd ryggsäck och keps. Hängiven är ett ord som stundtals beskriver Emil väldigt bra.

Inte så långt ifrån oss finns det en vaxfabrik där man kan köpa allt som behövs för biodling, ljusstöpning och dekoration av stearinljus. Pojkarna och jag for dit och storhandlade ljusdekorationer. Det är tunna skivor av färgat vax som man klipper eller drar i önskade former och sen trycker man fast dem på ljuset. Vi inhandlade även glansigt röda små band av vax som visserligen var vackra men inte helt lätthanterliga. Sigge var väldigt engagerad, fortfarande iförd Emils skjorta, och pyntade sitt ljus så det stod härliga till.

Emil, som älskar alla former av pyssel, snöade in lite på det däringa vackra röda blänkande vaxet. Fint blev det och han var verkligen nöjd med sitt verk. Tanken var att göra ljus till vår adventsstake och så göra ett par till farmor, men när det kom till kritan ville Emil absolut ge sitt ljus till Pappan som för dagen låg nerbäddad med magont. När Emil sen skulle ge bort ljuset sa han till det, med mycket låg röst: hej då lilla ljus, Titte kommer sakna dig när du bor hos Pappa. Han är kärleksfull den killen och ett stor hjärta har han, där ryms många.

 

Mika satt med vid bordet och höll låda. Något ljuspysslande blev det inte för hennes del utan hon fick hålla tillgodo med vårt sällskap och en majskrok. Nöjd och glad var hon.

 

 

När ljuspysslet var avklarat och barnen hade överaskat Pappan med dem så kastade sig alla killarna i soffan för att titta på en film. Pappan var ju ursäktad för han var sjuk och då ska man ju vila. Sigge är inte så där jätteintresserad av att titta på tv så när han fått sin dos av Pappa-gos övergav han soffan och roade sig med annat.

Så här blev då resultatet av vårt ljuspyssel. Fint va? Trean syns lite dåligt för Sigge blev lite vild och la över lite rött vax, det tyckte han var vackert. Så småning ska det lite tomtar på plats också måste bara ge mig ut, eller skicka Pappan, att gräva upp dem ur jullådan.

/Susan

Annonser