Ibland händer det ingenting och ibland händer allting på en gång. Sådant ser livet ut i det stora hela och idag var en sådan dag då allting hände, det var liksom full fart mest hela tiden.

Filippa mår mycket bättre nu, jag har tagit dränen och hon äter sin antibiotika så snart är hon nog helt återställd. Hon har ju lånat en tröja av Sigge så hon slipper ha den stora läskiga tratten på sig. Helt plötsligt är tratten ledig och Sigge passade på att roa sig med den en god stund. Tänk så mycket man kan ha en tratt till, lägga leksaker i som naturligtvis trillar ut genom hålet för halsen, använda den själv och se ut som en skräckinjagande galning eller bara försöka fånga en lillasyster i. Misstänker att tillverkarna av tratten inte hade en aning om alla möjliga användningsområden för den när de tillverkade den. Det gäller bara att ha tillräckligt med fantasi eller tillräckligt tråkigt för att inse det roliga med en tratt.

Anders bakar och bakar mest hela tiden och det blir verkligen gott, jättegott faktiskt. Numera är familjen väldigt bortskämd vad det gäller gott nybakat bröd, det äter vi flera gånger i veckan. För att detta ska fortsätta i samma goda anda fick Anders en bakbok om hur man sätter en surdeg och skapar goda bröd i julklapp. Smart va?! Nu puttrar det en massa surdegsgrunder i gamla syltburkar längst upp på ett köksskåp. Dessa små surdegsgrunder ska matas efter konstens alla regler och Anders verkar sköta detta exemplariskt med tanke på att endast en enda surdegsgrund dött.

På bilden ser ni dagens bak, jättegott blev det, som vanligt. På önskelistan står nu en baguette-plåt så inte bröden fastnar i varandra när de jäser. Mm, det finns även önskemål om stenar som ska vara i ugnen och gud vet vad. Vi låter honom hållas, kan ju inte göra annat när vi får sånt fantastiskt bröd att äta.

Medans degen jäste passade Anders på att tapetsera om i vårt nya sovrum, Emil och Sigges gamla rum. Så här fint blev det när det var klart. Det ser kanske lite märkligt ut med tapet upptill och vitmålat nedtill men det är helt genomtänkt faktiskt. Saken är den att vi ska dela av rummet och bygga ett golv där det vita möter tapeten. På ovanvåningen ska vår säng vara och på undervåningen ska hundarna ha sina bäddar så de har ett eget krypin där de kan få vara ifred från barnen. Kommer bli toppen när det är klart.

Vad gjorde då jag medans Anders både bakade och tapetserade? Jo jag matade den lilla, lilla prinsessan Mika. Mat är gott! tycker både hon och henne bror Sigge även om han föredrar efterrätten. Så här glad är man när mage är mätt. Lite efterrätt slinker alltid ner och det är då Sigge träder in i bilden och vill hjälpa till att mata sin lillasyster. Visst är han snäll?

Fast egentligen handlar det väl inte bara om snällhet utan mer om att Sigge verkligen gillar efterrätter. Han är väldigt noga med att han ska få smaka, så mycket som möjligt. Vi har bestämt att Mika ska få tre skedar och Sigge en men det håller inte i verkligheten. Det hela brukar alltid sluta med att Sigge smygäter och Mika får titta på. Lika glad är hon för det som föredrar mat framför efterrätt.

Emil gillar inte barnmat, inte ens efterrätter faktiskt, han föredrar att titta på tv. Bäst av allt är tecknad film, från början var det bara Nalle Puh som gällde sen övergick det till Små Einsteins och nu är det Bamse som är den stora favoriten. Det är nog Bamseklubben som tänt intresset för Bamse, innan vår semester på Kanariöarna var intresset ganska svalt.

Det är skönt att bädda ner sig i våra provisoriska sängar som är så praktiskt placerade framför tv-n. Sigge gillar bara fåret Shaun, resten ratar han om det inte är något spännande med riktiga människor. Till skillnad från Emil är Sigge inte ett dugg intresserad av att titta på tecknad film, han gillar att se riktiga människor på tv medans Emil kallar sådana program för mamma-pappa-program och sånt är ju inte intressant alls för en fyraåring.

När Mika fått mat började jag göra kåldolmar. Jo ni läste rätt, jag lagade kåldomar. Nästan i alla fall, jag kokade kålen, plockade av bladen och skar bort de tjocka grenarna i bladen och så kokade jag ris. Resten överlät jag till Anders som tog en paus i sitt tapetserande, så till middag blev det kåldolmar, kokt potatis, sås och lingonsylt. Det var mums tyckte jag, de andra åt men jublade inte.

När barnen ätit sin kvällsvälling och hört en saga så bestämde sig Sigge för att sluta med nattblöjan. Den killen är ju inte lite envis, han är superduper jättemycket envis så han behövde inte ha någon blöja på sig. Jag bäddade med dubbla lakan och kisskydd i sängen, förberedde ett extra täcke och informerade sonen om att vi skulle ta upp honom klockan elva för att kissa. Sen kröp alla barnen i säng och sov gott tills vi störtade in halv tolv. Då snavade vi över Emil som tagit sin madrass, lakan, täcke och kudde och lagt sig på golvet bredvid Sigge och Mikas sängar. Han är så gräsligt skön den killen. I morgon måste vi nog fråga om han vill ha sin säng närmare sina syskon istället för att sova på golvet.

Sigge vaknade när vi stormade in och naturligvis hade han kissat på sig. Det blev till att byta pyjamas, rycka bort en omgång lakan och ge honom det nya täcket och så tyckte han, liksom vi, att det var en väldigt bra ide att ha på sig en blöja. När allt var fixat kastade han sig ner i sängen och sov vidare. Får se hur han gör i morgonkväll, om han tänker ta på sig en blöja eller inte.

/Susan

Annonser