Först tog vi oss fram genom skogen, pulsande och trampandes upp en liten stig. Väl framme upptäckte Emil att det fanns en perfekt pulkabacke, men vi hade inga pulkor med oss. Vi fick återvända hem och gå tillbaka med pulkor och prova backen. Det såg väldigt bra ut, kanske lite brant för Emil. Väl nere planar backen ut och bromsas i en backe upp till stigen vi står på. Jag förevigar hans första åk, som slutar i en rejäl vurpa. Längst ner är det nämligen ett litet gupp som gör att pulkan dyker ner i den djupa snön och tvärstannar. Emil klarar sig bra men får ansiktet i snön och tycker det är lite läskigt.

Annonser