Idag snöade det faktiskt på eftermiddagen, det blev till och med lite vitt på marken. Då drog jag mig till minnes ett blogginlägg som jag tänkt skriva för länge, länge sen. Tyvärr föll det i glömska men nu får ni det istället som en lite återblick på den härliga vintern som varit.

Emil, jag och Sigge packade våra ryggsäckar fulla med matsäck och gav oss ut i skogen för att skaffa grillpinnar. Vår plan var nämligen att grilla korv till lunch och då tarvas det rejäla grillpinnar för att korven ska bli så där perfekt grillad.

Emil blev lite överentusiastisk och försökte såga ner ett helt bokträd med sin lilla såg. Han gav dock upp efter ett tag, insåg att han aldrig skulle orka föra hem den grillpinnen och ännu mindre orka hålla den över elden.

Istället gick vi vidare genom skogen där solen sken så man riktigt kände hur solbrännan ökade med hundra procent i ansiktet.

Så småningom hittade vi några lämpliga exemplar av halvdöda bokträdssmåttingar som vi bestämde skulle bli perfekta grillpinnar. Grabbarna satte igång att såga medan jag satt i snön och jobbade på solbrännan.

Sigge gav upp ganska snart och gjorde mig sällskap. Emil däremot är otroligt envis så han gav sig inte förrän han sågat ner både sin egen grillpinne och Sigges. Lillebror blev glad över hjälpen och kramade om storebror och tackade för hjälpen. Ibland är de så gulliga mot varandra så man får tårar i ögonen och det värker i hjärteroten av kärlek.

Nästa mål var toppen på honungsberget där vi tänkte sätta oss ner och mumsa i oss våran matsäck. Grabbarna kämpade på riktigt bra i den djupa snön, ibland kanade vi ner en bit men till slut nådde vi toppen. Där slog vi oss ner på våra sittunderlag och packade upp matsäcken.

Någon varm choklad hade vi inte med oss men väl mormors goda saft vilket var riktigt läskande efter den hårda arbetsinsatsen. Sigge gillade att fika, det gör han alltid faktiskt.

Förutom god saft hade vi med oss vindruvor, små söta och jättegoda. Emil njöt av solen och vi hade riktigt intressanta diskussioner om Skallesaurusar, huruvida de har hår på ryggen eller ej, är de flockdjur, hur fångar man dem lättast och hur farliga är de egentligen? Många svåra frågor men Emil har svar på de flesta, fantasin är oändlig och det är ren underhållning att få ta del av den.

Helt plötsligt upptäcker Emil att våra danska grannar är på ingång. Kvickt som små vesslor packade barnen ihop sina ryggsäckar och gav sig av genom skogen för att hälsa grannarna välkomna.

Det blev ett kärt återseende för vi har väldigt trevliga grannar och de är inte här så ofta på vintern. Jag satt kvar en stund och njöt av grabbarnas framfart, men sen fick även jag ge mig av och hälsa grannar välkomna hem.

När grannarna var väl mottagna genade vi genom den hemliga skogen hem till oss. Några Skallesaurusar såg vi inte skymten av trots att vi smög och spanade åt alla håll och kanter.

Väl hemma plockade vi ihop ved till vår brasa, snyggt va? Om ni tittar riktigt noga på bilden så ser ni att det faktiskt brinner också.

Det tar ju alltid så lång tid innan det blir dags att grilla så grabbarna roade sig på tvillinggungan. Sigge var helt galen av lycka för det var så mycket snö i trädgården så att han bara kunde klättra upp på gungan. I vanliga fall är den för högt upp så det här var premiärturen. Emil instruerade Sigge väldigt noggrant hur man lättast kommer upp på gungan. Sigge var en väldigt läraktig elev, han tog till sig instruktionerna och kom sen upp lätt som en plätt.

Till slut var det ändå dags att grilla och dagen till ära hade Anders och Mika bakat korvbröd och gjort pinnbrödsdeg. Korvbröden var otroligt goda, ungarna mumsade i sig flera stycken. När det var dags för pinnbröden hade vi en djup diskussion hur man går tillväga när man grillar det. Jag lärde mig när jag var liten att man först grillar korven nästan klart, sen lindar man in den i pinnbrödsdeg och grillar igen. På så vis gräddas pinnbrödet både från in- och utsidan på en gång. Anders var helt emot denna idé som visade sig fungera toppen, istället smetade han pinnbrödsdeg direkt på grillpinnen och sen fick han ligga i för att få det grillat innan det trillade av pinnen. Medan han slet med sitt pinnbröd satt jag och åt min korv med pinnbröd och njöt alldeles väldigt.

Ja som ni ser slet Anders så länge med grillningen av sitt pinnbröd att elden nästan sjönk genom jorden.

Kram Susan

Annonser