Hur fort går inte tiden när barnen är små? Och så sägs det att den bara går fortare och fortare ju äldre man blir! Skrämmande.

Nu har grabbarna fyllt år och vi har haft flera dagars festligheter här hemma. Först ut var Sigge som blev tre år i lördags. Tre år, det är stort det. Han hade riktigt, riktigt svårt att somna kvällen innan och vaknade tidigt och kom in till oss och la sig. Somnade gjorde han väl inte men han slumrade en stund. När det var morgon smög jag upp med Emil och fixade till brickan med vällingen, det tända ljuset och paketen. Sen väckte vi Mika innan vi sjungandes stormade in till Sigge som låg och myste  bredvid sin goa Pappa.

Utan att tveka en sekund började han öppna sina paket med god hjälp av sin storebror och lillasyster. Farmor, som är nere och hälsar på, var också med så hela lilla sovrummet var proppfullt av folk.

Sigge blev jätteglad över alla sin presenter och när alla var öppnade drack han upp sin välling och klistrade in små bilder i en Stickers-bok om ”stora maskiner” tillsammans med Emil.

När uppvaktningen var avslutad blev det stor frukost för hela familjen innan förberedelserna drog igång inför dagens kalas. Killarna fyller ju år med bara några dagars mellanrum så det blir, än så länge, till att ha kalas tillsammans.

 

Emil och jag fick ge oss ut i skogen och sätta upp ballonger. Dekorationerna är viktiga och ballonger är ett måste.  Att ha ballonger inomhus går inte för Filippa är så otroligt rädd för dem, hon får panik och kan knappt andas om man blåser upp en ballong i hennes närhet.

Vi dekorerade hela skogen och vägen upp till vårt hus och Emil blev helnöjd. Fast om han hade haft flera ballonger så hade han hängt upp dem med.

Solen sken och det var några grader kallt ute. Helt perfekt väder för ett kalas i skogen med fika inomhus i värmen.

 

 

 

När alla kalasbarnen anlänt gav vi oss iväg ut i bokskogen, vi skulle gå på jakt efter Lasse-giraffen som försvunnit ut när vi vädrade i huset.

De flesta av barnen hade varit på kalas hos oss tidigare och vi har alltid fått börja med att leta efter Lasse-giraffen som passar på att rymma när det är kalasdags. Den här gången hittade vi honom på en stubbe med ett brev runt halsen. Han skrev att han gått över honungsberget men tappat alla ingredienserna till en äppelkaka som han skulle baka till kalasbarnen. Han bad alla barnen att hjälpa honom att hitta de borttappade ingredienserna och sen föra honom till farmor som skulle hjälpa honom med själva bakningen av kakan.

 

Vilken fart det blev på alla barnen! Vips så sprang de åt alla håll och letade efter de borttappade grejerna. Sen kom de tillbaka med bakpulver, socker, smör, mjölk och äpplen så vi kunde pricka av Lasse-giraffens lista. När allt var upphittat fick en tjej bära Lasse-giraffen så han inte skulle rymma igen och så begav vi oss iväg hemåt.

Farmor fick ta sig an kakbaket medan vi andra försökte hålla oss i solen som faktiskt fanns på vissa platser i trädgården. Barnen åkte rutschkana, spelade fotboll med en badboll, sprang runt och roade sig och vi föräldrar började mumla om att det nog ändå var lite kallt och att vi nog borde dra oss in i värmen.

Tänk om vi också hade vett att springa runt och ha lite roligt samtidigt som vi skulle bli varma och goa. Undrar när man tappar den förmågan!?

 

När hela kalasgänget kommit in i huset bjöds det på grillad korv. Det var Emils önskan att Anders skulle grillar korven till dem och det gjorde han ju så klart.

Varken Sigge eller Emil är några egentliga tårtälskare men är det blåbärstårta enligt mormors ”recept” som bjuds så äts det gladeligen.

Emil blåste ut sina ljus på tårtan och Sigge klarade också av det provet innan alla högg in på godsakerna.

Mika som alltid hoppar upp och ner i sin stol och klättar ur bara för att hon kan satt lugnt och städat under hela fikat. Hon visade sig vara ett riktigt kalasproffs! En hel korv med bröd åt hon innan hon gav sig på tårtan som också slank ner och så lite saft ur riktig mugg, här duger inga pipmuggar inte. Är man stor så är man.

När fikat var avklarat, alla paketen öppnade, beundrade och provlekta så var det dags för fiskdammen. Våra barn gillar ju inte godis så det blev en glitterpenna, ett skrivhäfte, en clementin och ett litet paket russin i påsen de fiskade upp. Det var väl någon som kommenterade att det saknades godis i påsen men de flesta var nog helt nöjda. När alla barnen stod i kö och fiskade så fick de upp de märkligaste sakerna ur ”pölen” där Anders satt och agerade storfisk. Någon fick en smutsig herrstrumpa!, en annan fick en bricka och en tredje fick en orange tygkrabba. Gissa om ungarna hade skoj. Till slut vände fiskelyckan och alla fick sina påsar och var nöjda och glada.

Killarna och Mika tyckte att kalaset var jättelyckat, de hade haft riktigt kul med sina kompisar och många fina presenter fick de också. På kvällen var alla barnen trötta och de kom lite sent i säng men när de väl hamnat i bingen somnade de nästan innan de små huvudena landade på kuddarna.

På tisdagen var det då dags igen för då fyllde Emil 5 år! Liksom Sigge hade han svårt att sova den natten, han drömde en massa, pratade i sömnen och kom till slut in till oss framåt morgonkvisten. Det blev Anders som fick gå upp och fixa födelsedagsbrickan och väcka de andra barnen så de kunde komma in och sjunga för födelsedagsbarnet.

Emil, som faktiskt sov djupt när hela gänget dundrade in, blev sur som en liten ättiksgurka. Han ville inte alls vara med utan dök djupt in under täcket och vägrade komma ut. Efter lite övertalning fick jag fram honom och när han suttit hos mig en stund vaknade han till och blev sugen på att öppna sina paket.

 

Mika försökte hjälpa sin storebror på traven men det visade sig att storebröder faktiskt inte behöver någon hjälp. Till sist fick hon åtminstone hålla lite i ett paket medan Emil öppnade det.

 

Emil fick ett dataspel, vilket också Sigge fått, och det visade han stolt upp för sina syskon.

Men det allra finaste paketet fick han av sin pappa och det var ett metspö. Den senaste tiden har han varit helt upptagen av allt vad fiske heter. Han har plöjt kataloger med fiskegrejer, plockat fram alla våra kastspön och testat, pratat om att han måste ut och fiska. Det har liksom blivit ett otroligt stort intresse sen vi var hos våra kompisar på Väddö förra sommaren. Då fiskade deras mellangrabb upp en fisk och sen dess har Emil velat fiska precis som hans kompis på Väddö.

Så här lycklig ser man ut när man inser att det faktiskt är ett metspö som paketet innehöll. Nu ska vi bara ta oss till en sjö och prova fiskelyckan.

 

Resten av födelsedagen pysslade Emil med sina presenter.

Både Emil och Sigge testade sina dataspel och de blev helt frälsta bägge två. Emil passade på att ha på sin nya pannlampa ifall det skulle bli strömavbrott.

Summa summarum kan man säga att killarna var jättenöjda med sitt kalas och sina födelsedagar.

Nu blir det lite lugnt här hemma på firarfronten tills julen eller bebisen anländer. Vi får väl se vad eller vem som kommer först.

Kram Susan

Annonser