Så här ser han då ut lillebror, och här är han alldeles, alldeles nyfödd. Det är ju inte utan att man häpnar varje gång man får upp en nyföding på bröstet, de är ju så små, så söta och så underbara små varelser. Man vänjer sig aldrig, det är en omtumlande händelse fylld av en massa kärlek åt alla håll och kanter.

Lillebror föddes alltså på natten den 15 december, precis 10 dagar innan utsatt datum för honom att anlända. De andra har ju också kommit lite tidigare så inte trodde vi att nykomlingen skulle ligga kvar i magen och gotta sig ända tills den 25 december.

Förlossningen gick jättebra även om det var den näst tuffaste, men det glömmer man bort så fort bebisen är ute, då är det bara lycka för hela slanten. Denna förlossningen var den allra jobbigste för Anders för han var FÖRKYLD, alltså riktigt SJUK men trots detta var han, som vanligt, ett stort stöd för mig. Utan honom skulle jag inte vilja föda en endaste liten unge.

Efter uträttat värv var det dags för efterlängtad fika. Sällan har väl ett par mackor och en kopp te smakat så gott. Fika mitt i natten hör ju inte till vanligheterna men å andra sidan brukar vi inte föda barn så ofta heller.

Det var överfullt på förlossningen så vi fick gott om tid på oss att gosa med lillebror innan det var dags för vägning och mätning. Vi trodde att han skulle väga kring 3,4 kg för han var ju såååå liten, tänk så fort man glömmer. När han väl låg på vågen visade den på 3 745 gr så han var en alldeles lagom stor skånepåg, 51 cm lång och toksöt.

 Som alla andra fick han på sig sin fina ärvda pyjamas som är jättekrånglig att sätta på för det är knappar på ryggen både på längden och tvären. Men det är alltid Anders som sköter första påklädningen så jag slipper det krånglet. Visst är han väl alldeles ljuvligt söt? Första dagarna kallade jag honom för Lurvas för han hade så gulligt, ulligt hår och sen hade vi ju bara ett jättefint flicknamn och inga pojknamn alls.

Och så här ser man ut när man är en dag gammal. Fortfarande lika söt men lite finnigare. Jag stannade kvar på BB ett par dagar vilket var väldigt skönt. Kunde ligga och läsa, slumra när jag var trött och amma i lugn och ro. Men jag erkänner att det var ganska långtråkigt, jag längtade friskt efter gänget därhemma dessutom sov lillebror mest och var inte alls speciellt social. Dagen efter lillebrors födsel var det snöstorm, inget kul att vara ute och köra när vi ändå skulle få fara tillbaka till sjukhuset för att ta PKU-testet dagen därpå.

 När det väl var dags för hemfärd fanns det ingen barnvakt att tillgå så Anders fick låna en bil med extrasäten så att alla våra barn kunde följa med för att hämta hem lillebror. Jag mötte dem i hisshallen och fick några snabba kramar innan de frågade efter lillebror. Det var ju honom de ville träffa, jag var ju bara samma gamla mamma.

 Vilken underbar flock med ungar vi har. De var så glada över att äntligen få träffa sin lillebror. Sigge sa att hans lillebror bara älskade honom och att han älskade lillebror. Gråten stockade sig i hans lilla hals medan han klappade sin alldeles nya lillebror samtidigt som han med bestämda tag hindrade Mika att vara för hårdhänt med honom. Emil var också helt förälskad i nykomlingen, han berättade för lillebror att han skulle lära honom hasa, krypa och sen gå. Mika ville mest peta, känna, krama och pussa och det gjorde hon så gott det gick med tanke på Sigges ingripanden.

 Väl hemma skulle det hållas i lillebror som fick finna sig i att sitta i alla små knän. Emil höll också i sin lillebror men försvann så fort kameran kom fram. Mika och Sigge bollade sin bror mellan sig, de turades om som Sigge så vackert deklarerade.

Mika ville inte gärna släppa ifrån sig sin lillebror när hon väl fått honom i famnen men ska man turas om så ska man.

Sigge blev storebror för andra gången i sitt ganska korta liv. Man kan se att han har viss vana av att hantera småsyskon. Självklart kan man hålla i lillebror samtidigt som man äter välling och tittar på Bolibompa!

Det är väldigt viktigt att lillebror får vara med på allt de stora gör. Ska det tittas på tv så får han också göra det och ska det lekas vill de gärna att han ska vara med även om Sigge ibland säger; jag är ledsen men du måste växa upp först. Och det säger han med en röst full av medlidande, men man kan ju inte leka allt när man är så liten som lillebror är.

Emil har tagit på sig ansvaret för lillebrors utbildning i att hasa, krypa och gå. Han är också väldigt duktig på att vagna så att lillebror somnat gott. Några bajsblöjor befattar han sig dock inte med för det är äckligt.

Sigge tar gärna hand om lillebror när det ska rapas och han har till och med fått kräk på sig utan att gripas av panik. Han konstaterade bara att lillebror kräktes och så la han sin tröja i tvätten och hämtade en ny i garderoben. Cool kille.

Hela barnflocken samlad för att avnjuta barn-tv innan läggdags. Lillebror har äntligen fått ett namn men det var trögt och tog lång tid. Kraven på namnet var att det skulle vara tvåstavig, innehålla i men inte r och börja på en egen bokstav. Jag hade massor av bra förslag men Anders ratade alla fastän det var jag som skulle få bestämma namnet. Till slut kom Anders på att ungen ifråga kunde heta Linus och när jag provat det en dag så gick jag med på det. Lillebror är en liten Linus och storasyskonen tyckte också det var bra även om Emil var något tveksam eftersom han har en Linus på sitt Kyrkis.

Välkommen lillebror – Linus Sylvester!

Kram Susan

Annonser