Japp, sådan är verkligheten. Filippa hunden fick somna in eftersom hon verkligen inte mådde bra längre. Kraftiga blåsljud på hjärtat ställde till det för henne, stress av barnens framfart gjorde inte saken bättre. In i det sista var hon trots allt lika busig som vanligt.

Här ligger hon i fåtöljen tillsammans med sina barn Ajax och Danka. De gillade att sova i en russellhög, varmt, gott och tryggt.

Filippa var en så otroligt speciell hund. Så säger väl alla hundägare antar jag, varje hund är ju speciell. Men vi har haft så otroligt många häftiga upplevelser tillsammans. Jag minns den gången hon rymde in i cocosbollsfabriken, eller när hon smet in på ett dagis och kröp in under filten hos ett av barnen som låg och sov, eller när hon åkte Blackeberg runt i polisbussen, eller när hon åkte SL-buss utan mig, eller när hon fick alla sina goa och galna valpar, eller när hon rymde och åt upp gammelmorfars undulat så jag fick åka och köpa en ny, eller när hon gjorde sina grytprov och var så otroligt duktig, eller när hon bara ville gosa och vara snäll.

Det var bara jag hemma när PH var är och tog bort Filippa. Hon fick somna i mitt knä och det var hon nog helt nöjd med.

Barnen var med idag när vi begravde henne. Anders grävde och la ner henne och så hjälpte barnen till att täcka över graven. De har ju en väldigt härlig inställning till döden. Emil la ner en daggmask i graven för han tyckte att den kunde göra Filippa sällskap. Sigge och Mika hjälpte till att ösa över jord och sen fick Anders och jag göra ringen av sten.

Nu ligger Filippas kropp i en liten grav bredvid Mollans grav, hennes alldeles egna älskade katt.

Själv springer Filippa  nog runt i hundhimlen och stjäl mat, sover i en skön säng, gosar med sin älskling Movitz och njuter av att må riktigt, riktigt gott igen.

Kram Susan

Annonser