Någon tur in till Ystad blev det dessvärre inte och det berodde bara på det otroligt dåliga vädret. Ingen av oss hade lust att spatsera runt iförda regnställ och inte kunna sitta på en uteservering och njuta av en god glass. Vi blev kvar på campingen där vi gick gick till lekplatsen och roade oss. Emil och jag spelade biljardgolf i hällregn och det var kul. Ja inte regnet men själva spelet. Fast det blev så mycket vatten på banorna så bollen fick vattenplaning. Vi skopade bort vatten med våra händer och Sigge hjälpte till så gott han kunde.

 

Trots allt regn var barnen ganska positivt inställda till att bo i husvagn. Tidvis var gnällnivån relativt hög och de var tetiga med varandra. Men så fort vi tog oss ut så steg humöret på allihopa. Linus gillade verkligen campinglivet, men han var sur för det var helt omöjligt att låta honom krypa omkring utomhus. Han skulle ha drunknat, så mycket regnade det. Men att leka lite i Sigge och Mikas säng var ett ganska okej substitut för utomhuskrypningen.

 

Mika älskade att sova skavfötters med Sigge och på tal om fötter så var alla såna kroppsdelar väldigt smutsiga hela tiden. Foppa-tofflor var ett måste för det fungerade inte att ha gummistövlar på sig eftersom det var så blött i förtältet. Gick man in där med stövlar på skulle det inte bara bli blött utan väldigt smutsigt också. Så det blev Foppa-tofflor som fotbeklädnad och då var fötterna skitiga och blöta mest hela tiden.

Så fort jag gick på toaletten passade jag på att tvätta fötterna i handfatet. Heltokigt men ack vad skönt det var med rena fötter även om de inte fick vara det så länge. Barnen tvättade också fötterna men de tyckte att det var lika okej med smutsiga fötter.

 

 

Vädret stabiliserade sig på lördagen vilket innebar regn hela förmiddagen, längre uppehåll på eftermiddagen och soligt på kvällen. Anders och Sigge var nere vid havet och fiskade från bryggan. Sigge hade fått ett jättefint kastspö i miniformat när de var inne i stan och fyllde på matförråden. Han var så otroligt stolt där han stod på bryggan, en bra bit från kanten, och hivade i draget med ett snyggt kast. Sen väntade han en stund, för det skulle man göra, innan han vevade in igen. Någon fisk blev det tyvärr inte men Sigge var lika glad för det.

 

Ingen ville missa Sigges premiärfiske så vi bestämde oss för att ta en tur ner till havet. Danka fick också följa med fast henne band vi i en stolpe på stranden för det stod på en skylt att hundar minsann inte fick befinna sig på badområdet. Hon fick äran att passa mitt paraply, det behövdes inte just då för det var uppehåll.

Linus fick färdas i selen där han trivs ganska bra, fast bäst vore det om han fick krypa för egen maskin.

 

 

På kvällen var det dags för de riktiga proffsen att ge sig iväg ner till havet för att fiska upp storfiskarna. Emil är ju hur bra som helst på att kasta med sitt kastspö. Får han tång på kroken fixar han det själv och hjälper även mig när mitt drag tagit med sig skräp från havet.

Det var härligt att stå på bryggan i solen och fiska med vår storebror. Han sa åt mig att vara tyst, riktigt tyst, så inte fisken skulle skrämmas bort. Sen pratade han oavbrutet hela tiden. Han är för go han.

Någon fisk blev det inte för oss heller fastän vi provade oss igenom alla drag vi hade med oss. Fiskarna måste ha varit på party vid någon annan brygga trodde Emil och kanske var det så.

 

Solen fick vi i alla fall njuta av, äntligen, härligt var det på alla sätt och vis. På söndagen packade vi ihop allting för att påbörja resan hemåt. För att det hela skulle gå lite smidigt tog jag hand om barnen medan Anders packade. Jag hade Linus i sele på magen, Sigge och Mika gick för egen maskin och så gick vi till köket med morgondisken i en balja. Emil stannade kvar med Anders, inte för att hjälpa till utan för att beundra alla sina fiskedrag som behövdes ordnas i asken.

Väl framme i köket fyllde vi diskmaskinen, barnen hjälpte till och medan den diskade borstade jag tänderna på Sigge och Mika. Sen torkade vi disken och förde den tillbaka till husvagnen. Männen som diskade samtidigt som oss i köket tyckte att jag nog tog den kvinnliga simultankapaciteten ett steg för långt. De var riktigt imponerade över mitt upplägg av arbetet.

 

På vägen hem bestämde vi oss för att inhandla lite lunchmat och rasta på något mysigt ställe. Det är ju inte bara att svänga in var som helst när man har husvagnen hängande på kroken, det är ju praktiskt om man kan vända ekipaget också. Vi körde en stund innan vi såg en skylt som det stod SLOTT på. Där svängde vi kvickt av eftersom vi antog att det skulle finnas gott om plats att vända på.

Vi kom fram till ett fint slott eller som Emil sa; -det är liksom inget riktigt sagoslott utan mer ett husslott. Så kan man också se på saken. Utan att skämmas parkerade vi Kungen intill en stor gräsmatta där vi packade upp bord och stolar. Sen intog vi vår medhavda matsäck medan solen sken över oss och vi njöt både av omgivningen, maten och solen. Barnen sprang runt på gräsmattan och i slottsträdgården där de hittade både röda och svarta vinbär. Linus kröp runt och repade gräs med sina små händer och tryckte sen in det i munnen. Det verkade som om han lidit svårt av alla regniga dagar när han inte kunnat krypa runt i gräset.

 

Alla barnen njöt av maten, de tyckte att det var härligt att äta ute i solen. Tror att vi måste öka på D-vitamin intaget efter den här regniga semestern.

 

 

 

 

När vi anlände hem till Stavershult frågade Sigge; – När ska vi ut och campa?

Han är vårt största campingfreak och tätt efter är Mika. Hon skuttade upp ur sängen minst tio gånger på kvällen. Med tårar i ögonen sa hon; -Mammis sova husvagnen, väcka Sigge, sova husvagnen, nu, Mammis, snälla sova husvagnen.

Det tog en stund innan hon var övertygad nog om att det skulle gå fint att sova i sin egen säng och att vi absolut inte skulle väcka Sigge som sov så gott. Sötnosen.

Snart ska vi ut och campa igen, men den här gången väntar vi nog in solen.

/Susan

Annonser