Barnens efterlängtade kusiner har kommit på besök. Till vardags bor de i huvudstaden så det blir ju inte att vi ses så där jätte ofta precis. Men så fort barnen kommer samman så är det lek från början till slut, precis som om de aldrig varit ifrån varandra. Barn är ju så fantastiska på att ”ta upp tråden” där de la den senast.

 

För att verkligen hälsa kusinerna välkomna gjorde vi en Välkommen-skylt. Jag skrev Välkommen, Emil skrev kusinernas namn och så hjälptes allihopa åt att färglägga det hela. När allt var klart satte vi upp den på carporten så de skulle se den när de körde upp på vår väg.

 

När kusinerna var på plats tände vi grillen och sen blev det hamburgare till middag. Mycket gott tyckte alla inblandade. Barnen satt inte kvar någon längre stund vid bordet, så fort de var mätta drog de ut i trädgården och lekte, glada att äntligen få träffas igen.

 

 

Den fjärde augusti fyllde jag år och då får man bestämma vad man vill göra. Tyckte inte att jag behövde bestämma så mycket, det hela föll sig ganska naturligt. Vi behövde blåbär till tårtan och då var det ju bara att bege sig ut i blåbärsskogen och hämta in bären. Emil och Alma hade gått till mormors damm där de skulle träffa Joanna. Anders och Bosse fick stanna hemma och ta hand om Linus som skulle äta lunch medan vi andra begav oss till skogs. Tyvärr fanns det inte mycket blåbär alls att plocka. Riktigt trist var det men till slut fick vi ihop så det räckte till en tårta i alla fall. Trevligt sällskap fick vi också för mormor hade också tänkt fylla på blåbärsförrådet men då det inte fanns några bär hade hon plockat en korg kantareller istället.

 

 

Nu hade vi ju inte all tid i världen på oss att roa oss i skogen för Anders och Bosse skulle åka till ett par goda vänner och hjälpa dem att ta in hö. Men vi hann med att fika lite, alla utom Nina för hon kunde bara inte ge upp så lätt utan plockade envist vidare alla små blåa bär hon kunde hitta.

 

Så småningom fick vi med henne hem och vi kunde pusta ut för blåbären skulle absolut räcka till åtminstone en tårta.

 

 

Sigge, för dagen iförd en av Almas ärvda klänningar, förberedde för pick-nick tårtkalaset tillsammans med August. Solen sken så vädret var som vanligt toppen, det är det nämligen alltid på min födelsedag.

 

 

 

Barnen älskade tårtan och tog om flera gånger. Tror det var de blåa åtråvärda bären som lockade mest.

Linus smakade också lite och tyckte att det var så där, ingen höjdare precis.

 

Summa summarum så var min födelsedag jättefin, jag är helt nöjd. Jag fick ett par box-handskar av familjen så nu slipper jag ha de illaluktande exemplaren som finns där vi tränar. Mest imponerad är jag nog ändå av de rökta mandlarna som jag fick av Bosse, Nina, Alma och August. Nina hade full koll på att jag älskade just rökta mandlar sist vi träffades, det kom hon ihåg och såg till att det införskaffades. Imponerad är ordet. Sen fick jag fina, blommiga salladsbestick av dem också, mycket fina.

Dagen efter skedde den stora OLYCKAN! Det var Mika som klättrat upp i Emils säng, överslafen på våningssängen, som var orsaken till det hela. Hon hängde nämligen ut från sängen och klamrade sig fast i bokhyllan för att nå något hon absolut skulle ha. Detta såg Anders från köket, han insåg faran i hennes gymnastiska övningar och gjorde en rivstart och kastade sig in i barnens rum för att rädda henne. Tyvärr, för Anders del, stod barngrinden öppen så han sprang rakt in i den och fick låspinnen som ser ut som en spik modell större på insidan av låret. Det gjorde ONT, JÄTTEONT, så ont att han kravlade runt på golvet och kved förtvivlat. Samtidigt som Anders låg på golvet och kved klättrade Mika ner från Emils säng helt oskadd.

Det blev till att ge första hjälpen på plats, jag hämtade en kylklamp som jag lindade in i en handduk och la emot skadan. Mika och Emil hämtade varsin kudde som de la under Pappans huvud, sen hämtade Emil ett täcke och la över honom. Emil, som enligt Mikas Gammel-fadder ska bli överläkare, skötte sig exemplariskt. Han tog en annan kudde och placerade under Pappans fötter, hämtade ett glas kallt vatten som han ställde på fotpallen på Mikas stol. Sen hämtade han en sked och förklarade för Pappan att när han behövde hjälp skulle han bara slå med skeden mot glaset så skulle Emil komma bums.

När jag frågade var han hade lärt sig det knepet med glaset och skeden svarade han; -Jag vet inte, det kom bara ur mig.

Mika höll Pappan i handen och det behövdes verkligen för Anders hade riktigt ont, så ont att han blev liggande på golvet en lång stund.

När vi sen inspekterade skadan ordentligt så kunde vi kallt konstatera att det blivit ett vackert blått blåmärke och så var det svullet och ömt. Någon bild på själva skadan kan jag inte publicera för Anders tycker att det ser så läskigt ut och det har han helt rätt i.

 

För att undvika framtida svåra skador orsakade av den omtalade barngrinden beslöt jag på stående fot att den skulle tas bort för alltid. Sigge och August hjälptes åt att skruva ner fästena och sen skrotade vi grinden. Den hade väl egentligen ingen funktion längre, det värsta som kan hända är att hundarna går in och sover över hos Sigge.

Idag är Anders på benen igen, han går ganska obehindrat om han håller igång. Sitter han för länge tar det en stund innan han kommer upp och iväg om man så säger.

/Susan

Annonser