Det hela började med att Emil ville ha pengar så han kunde köpa studsbollar. De finns i en automat på lilla ICA i byn och kostar fem kronor styck. Han fick en femma och köpte en boll men ville genast ha en till och en till och en till….

Att jobba här hemma med tvätten, matlagning och städning ger inte barnen några inkomster. Det är sysslor som måste utföras för att vi ska överleva och då får alla hjälpa till efter sin förmåga.

Lösningen blev istället att gå upp till mormor och plocka sten på ridbanan. Det kommer alltid upp en massa stenar och hästarna ogillar att trampa på dem. Barnen slöt ett avtal med Nettan om att de skulle få fem kronor för varje yoghurtburk sten de plockade. Antalet hinkar skulle antecknas med streck på tavlan i stallet och pengarna skulle betalas ut efter överenskommelse.

I början var det bara Emil som plockade sten, sen anslöt sig även Sigge till de barnarbetandes skara och nu har Mika också börjat arbeta. Hon tog det på stort allvar när hon äntligen fick en egen hink och löfte om fem kronor per hink full med sten. Sist vi var uppe fick hon ihop en hel hink sten, visserligen får jag gå och peka ut stenarna men hon plockar själv och är väldigt engagerad.

Sigge tycker att det är så där lagom roligt att plocka sten. Han är ju inte lika taggad som Emil eftersom hans intresse för att köpa studsbollar är ganska svalt. Men när de andra jobbar är han ju inte sämre än att han också vill göra det. Hans största problem är ändå att Nettan ofta rider samtidigt som han ska plocka sten. Hästar är inte riktigt hans största intresse här i livet och han är inte heller helt övertygad om att Nettan klarar av att styra dem på ett säkert sätt. Hans räddning blir att hålla sig tätt intill mig och bara plocka sten som ligger nära mina fötter.

 

Emil däremot är numera en professionell stenplockare, två hinkar plockade han sist och slängde ut över staketet. Två streck står det på tavlan i stallet och tio kronor har han att hämta ut.

Det kommer inte bli någon brist på arbete för barnen, sten finns det gott om i Skåne och en stor del av dem ligger på ridbanan.

Själv går jag omkring med Linus i selen på magen och njuter av solen (eller blåsten och regnet) medan barnen arbetar hårt.

 

/Susan

Annonser