När man börjar skolan och bor i skogen får man åka skolbuss. Att åka bil till skolan tar max 15 min men med skolbussen får man fara runt på småvägarna i 35 min innan man når målet – skolan. För att hinna med denna resa måste barnen stiga upp tidigt, riktigt tidigt. 7.25 går bussen nerifrån Gläntan och det tar väl knappa fem minuter att gå dit om man skuttar runt lite på vägen och går i sick-sack eller baklänges.

Nåväl, Emil fick stiga upp halv sju istället för sju och frukosten serverades direkt efter att kläderna var på. Sin enorma trötthet demonstrerade han genom att lägga huvudet på bordet och snarka högt. Han var verkligen trött men samtidigt pirrig inför vad dagen skulle föra med sig.

 

Hela familjen var på tårna i morse, det var mycket som skulle klaffa för att få storebror i tid till skolbussen. Jag skulle åka med så jag hade varit uppe tidigt och gjort mig i ordning. Sigge och Mika ville absolut åka med på skolbussen, de tog på sig skor och hoppades in i det sista på att jag skulle ta med dem.

 

Så här ser man ut när man åker till skolan för första gången i sitt liv. Att börja förskoleklass är stort, inte bara för Emil utan för hela familjen. Det är svårt att förstå att han blivit så stor, han som var en sån liten räka när han föddes. Så klena ben och smala armar. Nu är han en riktigt rejäl, om än lång och smal, skolkille.

Med ryggsäcken packad med regnkläder, extrakläder och frukt traskade vi ner till Gläntan där vi skulle vänta på skolbussen. Vi behövde inte vänta så länge, Emil är först på turen så han får gå på och sen dröjer det en liten stund innan det är dags för avfärd.

 

Först samlades alla Förskoleklasserna på skolgården och så presenterades alla lärarna. Noterbart är att mammorna fotograferade och grät medan papporna tittade på och såg så där härligt avspända ut. När samlingen var avklarad försvann alla skolbarnen in i sina klassrum. Vips var vi föräldrar glömda och barnen var djupt försjunkna i kunskapens träsk.

Jag promenerade till Ica där jag köpte en glass och en skvallerblaska i väntan på resten av familjen som skulle hämta upp mig. Jag hann bara läsa halva tidningen innan de var på plats. Vi for till Hembygdsparken, där tittade vi på djuren, barnen lekte i lekparken och så åt vi glass och njöt av sol…. eller av att det åtminstone inte regn…. ja alla fall inte så mycket.

 

Kvart över två var det dags att hämta Emil vid skolbussen och hela gänget följde med ner till Gläntan. Där fick vi vänta en stund, en jättelång stund enligt Sigge, innan skolbussen äntligen dök upp.

 

Hemresan fick Emil klara på egen hand men det hade gått bra. Han hade pratat med sin kompis E, fast de går inte i samma klass, och även med Dennis som var med på bussen.

 

Första skoldagen hade gått bra enligt Emil, han var helt nöjd. Han hade spelat fotboll, bandy och åkt sparkcykel. Till lunch hade de ätit korvstroganoff, ganska god men inte lika god som pappas var omdömet.

Vi visste faktiskt att han hade spelat bandy för på vägen hem från Hembygdsparken skulle vi lämna böcker på biblioteket i Munka och då svängde vi in till skolan och passerade skolgården. Där såg vi hur Emil sprang omkring och spelade bandy  och det såg ut som om han hade jättekul.

 

Som värsta spionerna körde vi saktar förbi skolgården utan att Emil upptäckte oss och vi fick en tjuvtitt på vad han pysslade med på rasten.

Men när vi stannade vid biblioteket kom E ifatt oss på cykeln, hon jobbar som specialpedagog på Emils dagis och numera även på skolan, och avslöjade att hon minsann sett när vi körde förbi skolan. Det var väl där och då som vi beslutade oss för att lägga karriären som spioner på hyllan, vi verkar sakna all form av talang för det yrket.

Första dagen avklarade av… en hel massa skoldagar.

/Susan

 

Annonser