2011 inleddes med snö, snö och åter snö. Det tog liksom aldrig slut och barnen var överlyckliga. Vi var ute så fort det var tillräckligt ljust och när det blev mörkt var Emil och Sigge ute iförda pannlampor för att kunna leka. Vägen upp till vårt hus, som Bertil tappert plogade, var som en rodelbanan och ingen vågade köra upp hit för att hälsa på. Istället parkerade de nere vid brevlådorna och promenerade upp till oss.

Det blev massor av snölekar, bocciaspel, snöänglar, snöbollskrig, snögubbetillverkning, pulkaåkning och snögrottebyggen. Härligt, kallt, vitt och mjukt. Bäst av allt var nog ändå att alla kunde vara ute och leka hur mycket som helst och komma in rena. Blöta visserligen men rena, ingen lera som förpestade huset.

 

Vi var nere på mormor och morfar Bernts damm och åkte skridskor, spelade ishockey och grillade korv. Mysigt tyckte alla inblandade.

 

Rutchkanan stod kvar ute i snön och den var riktigt poppis bland barnen. Jösses vad det gick fort att åka i den när det var lite snö med i leken. Som mamma gällde det att ha is i magen och inte lägga sig i utan lita på att barnen visste vad de gjorde och det gick ju bra.

Summa vintern 2011; inga brutna armar eller ben.

 

Lillebror Linus var jätteliten, han kunde ligga mitt på matbordet och spana när vi andra åt eller pysslade med en massa spännande saker. När man har en pyttis hemma så står tiden nästan stilla i början, det känns som en evighet innan det lilla barnet ska växa upp. Och sen, vips, utan att man hinner blinka går lilla bebisen för egen maskin, äter själv och har en massa åsikter om saker och ting. I de svängarna är det helt omöjligt att hänga med.

Silver Sara anslöt sig till familjen i februari, en Hyundai, med plats för hela stora familjen. Lasse-bilen fick flytta till bilfirman för att sedan säljas till en ny, lite mindre familj. Sorgligt var bara att vi inte kunde dra Kungen, vår husvagn, med den nya bilen. Ekipaget blev för tungt för våra B-körkort och några pengar fanns just inte för att ta några nya behörigheter. Med stor sorg såg vi sommarens campingsemester frysa inne.

Emil fick börja på Lunnagårdens förskola, avdelning Maskrosen där de är specialiserade på barn med som talar dåligt. Vår stora pojke har ju haft så svårt att få ljuden rätt i munnen så för utomstående har det varit svårt att begripa vad han pratat om. Men med Maskrosens hjälp och talpedagogen så har mycket hamnat rätt, till Emils stora lättnat. Som tur är älskar han att prata lika mycket som jag så han har aldrig givit upp förrän han fått mottagare att begripa vad han vill säga.

Simmis drog igång med buller och brak. Tack vare en otrolig planering så har alla barnen fått simma i Laholms simhall där vi tillbringat söndags förmiddagarna. Samtliga ungar är tokiga i vatten och bara älskar att dyka och plaska så det känns viktigt att ta tillvara den glädjen och låta dem lära sig simma ordentligt.

Mars följde med både sorg och glädje. Den stora sorgen var att Filippa, min gammelhund, fick sluta sina dagar då hennes blåsljud på hjärtat gjorde livet jobbigt för hennes del. En sån hund får man inte igen och ärligt talat är det nog så att man inte ens vill ha en. Jag älskade henne av hela mitt hjärta, hon var otroligt uppfinningsrik, det fanns liksom inga gränser. Men lika arg kunde jag bli på henne för att hon alltid rymde när det var som mest olämpligt, för att jag fick jaga henne i cocosbollfabriken, få veta att hon åkt buss helt på egen hand, jaga henne i vattnet när hon bara vägrade sluta simma…. Listan kan göras lång, hon var påhittig den hunden och hon har för alltid en stor plats i mitt hjärta.

Glädjen var Linus dop i Tåssjö kyrka med alla våra kära och nära. Själva gudtjänsten var ju lite överdrivet ambitiös men tanke på att kyrkan var full av små och lite större barn. Men det gick bra och efteråt samlades vi i församlingshemmet till soppa och Anders nybakade bröd.

Linus gillade hela tillställningen, han började med att skrika i kyrkan men somnade snällt i min famn så han missade själva gudstjänsten. Lagom till själva dopakten slog han upp sina ljusblå för att inte missa någonting av vikt.

Sen var han mindre social i församlingshemmet, han åt och sen sov han.

I April kom våren och Moster Mia bjöd med oss till havet tillsammans med några andra vänner för att fika och flyga drake. Oj vad kul vi hade och vilka perfekta vindar det var för drakflygning. Om man hade den rätta draken vill säga. Anders kämpade länge och väl men fick aldrig luften att bära draken medan barnen turades om att hålla den lilla draken som flög högt upp bland fiskmåsarna.

Några riktigt fina dagar med sol och värme, vi var nere på mormors golfbana och grillade korv och tränade golf. Där har jag en hel del som saknas kan jag säga men det är kul när man väl prickar bollen.

Maj följde med lite allmänna förkylningar, skjuts till dagis, hämtning på dagis och trädgårdsarbete. Höjdpunkten var Mikas födelsedag, 2 år blev hon vår lilla, lilla flicka. Liksom alla våra andra barn var hon lite skeptiskt till uppvaktningen på morgonkvisten men så fort hon ätit sin välling tog hon tag i paketöppningen med liv och lust. Emil och Sigge var väldigt hjälpsamma och otroligt nyfikna på vad paketen innehöll.

När frukosten var uppäten och Mika ordentligt gratulerad drog vi iväg till Hembygdsparken där barnen sprang Änglaknatet och Anders Änglamilen. Alla fick fina medaljer och var nöjda och glada med sina insatser.

I Juni handlade det en del om tänder. Emil tappade sin första tand den 6 juni, Linsu fick sin första tand den 10:e och så tappade Emil sin andra tand den 11:e. Mycket tänder i omlopp alltså.

För övrigt var det nog vattkopporna som dominerade denna sommarmånad, alla barnen var riktigt prickiga men ingen av dem var speciellt lidande. Visst kliade det någon natt men sen var det inte problem. Många fina röda prickar som var omöjliga att räkna men roliga att studera.

Farmor passade på att komma på besök när prickarna härjade som värst. Hon lyckas alltid komma när barnen är sjuka och vi alla är mer eller mindre trötta och griniga. Man kan hoppas att hon prickar in besöken 2012 lite bättre.

Anders började sin semester i Juli och då passade han på att läsa alla bil- och husvagnspapper riktigt noga. Och vad upptäcker han då? Jo att vi visst får dra Kungen med Silver Sara på våra B-kort, vi hade till och med 60 kg tillgodo! Lyckan stod högt i tak och genast började vi smida planer för att ge oss ut med husvagnen.

Men först fick vi ett efterlängtat besök av våra fordervärdsbarn Marlene, Caroline och Kajsa och så Danne som är pappa till de två förstnämnda. Det var så otroligt länge sen vi träffades och vi har verkligen misskött vårt åtagande som fodervärdsföräldrar. Om jag inte missminner mig finns det ett kontrakt som säger att vi skulle hamna i fängelse om vi inte skötte oss. Men vi slapp någon form av straff och kunde istället njuta av att umgås med våra vänner.

Emil var helt överlycklig för de hade med sig fem BC:s och hans favorit Best ställde plikttroget upp och hämtade alla pinnar som kastades. Mest imponerade blev vi när Emil hystade ut en rejäl pinne i skogen, fem hundar kastar sig dit och skrämmer upp en hare, INGEN hund sticker efter haren utan alla koncentrerar sig på pinnen. De kan ju inte vara riktigt, riktigt friska de däringa vallhundarna. Det är inte mycket russell i dem inte.

När fodervärdsbarnen åkte hem packade vi Kungen och gav oss iväg mot Simrishamn för att hälsa på goda vänner och valpköpare. Vi campade i deras fantastiska äppelodling med utsikt över havet. Solen sken och barnen lekte med vännernas barnbarn hela dagarna. Det var riktig semester med sol, glada barn, härlig omgivning, goda vänner och god mat och dryck. Sen fortsatte vi till Ystad och mötte ösregnet men det är en helt annan historia.

I början på augusti, dagen innan min födelsedag, kom det fint och mycket efterlängtat besök från Stockholm. Bosse, Nina, Alma och August gästade oss och barnen hade så roligt. Det tog kanske fem minuter, max, innan leken var igång och sen fortsatte det så ända tills hela familjen återvände till huvudstaden.

Emil började i förskoleklass på Toftaskolan. Jag följde med honom på skolbussen dit men hem fick han åka själv. Tänk att han blivit så stor vår lilla, lilla pyttiga bebis, det är svårt att förstå även när man har honom framför sig. Han var ju så liten när han föddes och så söt. Nu är han stor och lika söt.

Det var mycket som drog igång igen i augusti. Emil började träna fotboll i Lärkeröd och det var verkligen en hit. Han gillade det från första stund och även om han var minst i laget så var alla de andra barnen så bussiga och såg till att han fick bollen då och då när de spelade. Att få tillhöra ett fotbollslag  är stort och något som passade Emil som handen i handsken.

Mika, som också ville börja på något, fick fortsätta gå på Alla-kyrkis i Tåssjö med Linus och det köpte hon utan att protestera det minsta. I början på September började Sigge på Maskrosen, samma avdelning som Emil gått på innan, och det var väl så där tyckte han. Sigge är ju den lite blygare varianten när han är ute på egen hand och till en början tyckte han att det vore bra mycket bättre att vara hemma med oss andra. Men med tiden blev dagis viktigare och viktigare för honom, han gillar att åka dit och berättar målande om allt de gjort under dagen när vi hämtar honom. Tre dagar i veckan tillbringar han på Maskrosen, fem timmar varje gång. Lagom för oss alla inblandade.

Jag började träna boxning med Nina på Friskis och Svettis. Riktigt roligt och absolut nödvändigt både för kropp och själ. I slutet på året blev det lite glesare med träningen p.g.a lunginflammation och andra höstliga sjukor men nu drar det igång igen.

Anders och Bertil uppfann ett eget lopp på 2,6 mil, de skulle springa hemifrån och så in till Stortorget i Ängelholm. Detta bestämdes tidigt på sommaren och de fick med sig tre till träningskompisar. Trots en benskada sprang Anders hela vägen och möttes i målet av barnen och mig som hade fixat målgång med vatten, apelsinklyftor och kexchoklad. Uppskattat kan jag lova. Bertil, som vann loppet, hade fixat fina tröjor som de har stilat med resten av året.

Sen fortsatte hösten med Alla-kyrkis, Förskoleklass, dagis, bridge, Simmis, fotboll, lite fest och annat trevligt. Livet gick sin gilla gång kan man säga.

Den stora födelsedagsmånaden, Oktober, kom och med den alla höstsnuvor och hostor och så farmor förstås. Än en gång lyckades hon pricka in ett besök när vi alla mer eller mindre låg utslagna i feber och hosta. Trots sjukorna firade vi Emils 6:e födelsedag och Sigges 4:de men några kalas blev det inte, de fick skjutas upp så länge.

Hela familjen for till Stockholm i slutet av november för att hälsa på kusinerna och farmor. Vi har alltid bott hos farmor när vi varit uppe men denna gången bodde vi hos Bosse och Nina. Vad kul barnen hade och även vi vuxna som hann sitta ner i lugn och ro och ha det trevligt. Anders och jag flydde fältet och åt middag på stan, det var länge sen sist kan jag lova. Kvällen avslutade vi på Oscars där vi såg Spamalot och jösses vad bra den var. Skrattade så vi var alldeles utmattade efteråt, en härlig upplevelse på alla sätt och vis. Lika kul hade de inte haft därhemma för Sigge fick feber och senare på natten drabbade det även Emil.

Väl hemma besökte Emil ögonmottagningen för att kolla synen och hans högra öga som skelar lite inåt när han är riktigt trött. Synen var det inget fel på men visst var höger ögat lite bråkigt och drog inåt och något djupseende hade han inte alls. Inte undra på att han alltid tyckt det varit obehagligt att gå nedför trappor. Det blev till att göra ett besök på Synsam för att låta honom välja ut ett par coola glasögon. Efter många om och men fastnade han för ett par bågar och blev sen lite besviken när det visade sig att han inte skulle få med sig dem hem på en gång. Men en vecka senare var det dags att hämta den och sen han fick dem har han burit dem utan att klaga det minsta.

Julmånaden var grå, regnig och lerig. Mycket julpyssel fick oss ändå i en god julstämning och så småningom kom jultomten på besök. Barnen hade noggrant hängt upp sina julstrumpor vid sina sängar och när morgonen grydde hittade de varsitt snöre som ledde till Linus klädskåp. Där fanns en skattkarta som berättade att de skulle titta under granen där det låg fyra stora paket. Mika fick en rosa dockvagn vilket även gladde Sigge som fick ha sin egen vagn ifred, Linus fick ett cirkustält som var mycket större än jag kunde föreställa mig när jag tipsade tomten om det, Sigge fick en spis så han kunde laga hur mycket mat som helst och Emils paket dolde ett Wii-spel med Maria Kart. Vilken lycka, hela förmiddagen spelade vi tv-spel och hade jättekul.

Efter Kalle Anka åkte vi ner till Nettan, Bertil, Jennifer, Joanna, Tim och Dennis där vi åt julmiddag med gammelmorfar och morbror Claes. Sen kom tomten på besök och då var det julklappsfrossa igen, många fina klappar som gjorde barnen glada. Själv fick jag biljetter till Lahles konsert i Halmstad i vår vilket gjorde mig riktigt, riktigt glad.

Nu gäller det att blicka framåt….. Men det får bli en annan dag för nu är det dags att sova.

Annonser