Jag glömde ju Linus födelsedag den 15 december, vår lillebror fyllde 1 år och förvandlades från en bebis till en liten kille. Det gick på ett kick.

Liksom sina syskon ville han ha sin vällingflaska först och öppna paket sen. Själva paketöppningen gick väldigt smidigt, får man tre paket och har tre större syskon så finns det gott om hjälp att tillgå. Emil hade köpt fingerfärg, han tyckte att Linus behövde det och hoppades samtidigt att han skulle kladda mindre med maten.

Så fort frukosten var intagen plockade vi fram fingerfärgerna. Emil och Pappan missade hela showen för de hade redan åkt till skolan och jobbet men vi andra fick njuta av Linus glädje över sina nya fingerfärger. Han målade med liv och lust, överallt.  Mika och Sigge målade också och som vanligt blev det platsbrist när vi skulle torka alla konstverk. Har man ett litet hus kanske man ska tänka på att göra små målningar.

Sen såg vi ju faktiskt lite snö också strax innan jul och jag visste inte att jag hade saknat snön så mycket som jag gjort. Jag erkänner att jag hade tårar i ögonen när Mika och Linus kröp runt i snön, gjorde snöänglar, åt snö och bara njöt av den.

Var på varv fick jag springa med pulkorna efter mig och vi har en ynklig liten backe som barnen for ner för medan de nästan kiknade av skratt.

Mycket snö var det ju inte med det gällde ju att verkligen ta tillvara på tillfället så vi byggde en snögubbe också när vi ändå var igång.

Mika var riktigt stolt över snögubben som hon dekorerade med morotsnäsa och russinögon. Först hade vi tänkt göra en ännu större snögubbe men vi ville lämna kvar lite snö till Emil och Sigge när de kom hem så det fick bli en liten gubbe istället.

När vi hämtat Emil och Sigge på skolan och dagis hade vi vinterns första snöbollskrig. Vi smög på varandra och jag lyckades få in riktigt många snöbollar på grabbarna som gav igen ordentligt sen.

Snö är livet! Åtminstone på vintern.

Annonser