När Emil fick höra att stormen som hållit honom vaken under natten också hette Emil blev han ganska arg. Han sa, mycket bestämt, att det räckte med två Emilar – Emil i Lönneberga och Emil i Stavershult.

Så här mysigt har man om man är pappa i den här familjen. Anders smyger upp väldans tidigt och rastar hundar och fixar till sig innan han äter frukost i sin ensamhet. Men när klockan slår sju fylls huset av härliga barnröster och alla måste ju hinna gosa med sin pappa innan han drar iväg på jobb.

Linselus var lite sur för han fick liksom inte plats i pappans knä utan fick cirkulera omkring som en annan strykarkatt.

Det har stormat hela natten här och det höll i sig på förmiddagen också så vi bestämde oss för att ha en innedag. Trist men det kändes ju inte helt säkert att ge sig ut i skogen när träden lutar hit och dit. Jag tror att en gran har fallit i skogen utanför huset men det krävs nog en mycket rejälare storm om fler ska trilla så vi får in solen till oss.

Således håller jag tummarna för en till storm, en rejälare sådan lokalt över granskogen kring vårt hus.

Sigge försvann ner i duplo-träsket och tillverkade en flismaskin. Han ska ha en sån när han blir stor och en polisbil och en timmerbil och en ambulans. Verkar som om han tänker sig en framtid med en massa hårt jobb eller så tänker han anställa personal som kör alla hans fordon.

Eftermiddagen fylldes av ”egna aktiviteter” eller ”fritt val” som Emil kallar det eftersom det heter så i skolan. Då får man välja vad man vill göra men man får inte gå ut och inte spela tv-spel. Emil hoppade in i duschen och sa bestämt ifrån att han inte ville ha något sällskap för han ville leka ifred. Han fick som han ville. Sigge ville baka och han behövde inte jobba hårt för att få med sina syskon på noterna.

Snabbt hittade de ett sockerkaksrecept och vips var de iförda förkläden allihopa. Linus var lite motsträvig i början men Mika och Sigge använde all övertalning och sin fysiska överlägsenhet för att få på honom det. Mitt i den brottningsmatchen gav Linus upp och fann sig i att iklädas ett förkläde.

Sigge var ju väldigt noga att inte smutsa ner sina danskläder. Fast egentligen är det inte hans kläder utan både den rosa klänningen och volangkjolen tillhör Mika. Men hon är så smal så de är på tok för stora för henne och då är hon snäll och lånar ut dem till sin bror. Det randiga linnet har han ärvt av någon, det var väl tänkt till Mika men Sigge snodde det.

Tittar man bara på bilden så det ut som om jag har tre flickebarn som står och bakar. Men så är det ju inte. Sigge står längst till vänster iklädd sina danskläder, i mitten huserar lillebror Linus dagen till ära iförd en av Mikas rosa tröjor som hon bestämt att han skulle ha och till höger står lilla-storasyster Mika.

Samarbetet var det verkligen inget fel på men Sigge blev lite sur på Linus för han bet honom så fort han skulle ta något ifrån honom. Så är det att ha en lillebror, tidvis är de ganska bitska.

Sigge knäckte ägg och Mika mätte upp mjöl, Linus fick jag ta i famnen för han var på allting och bara krånglade enligt de stora barnen.

Elvispen är Sigges egendom, den har han fått pappan att köpa, men Mika fick också hjälpa till en stund. Tillsammans höll de i vispen och var väldigt stolta över sin prestation. När sen Sigge skulle vispa på egen hand höll Mika för öronen för hon tyckte att det lät så illa.

Sockerkakssmeten blev till sist klar, hälldes över i formen och ställdes in i ugnen.

Emil blev klar med sin maratondusch, klädde på sig sin tomtepyjamas och anslöt till bagargänget i precis rätt tid när bunken skulle slickas.

Med små skedar skrapade de i sig av smetresterna och alla var helt överens om att det var jättegott. Däremot var det ingen av barnen som åt mer än någon tugga av kakan när den var klar. De är ju inga kakmonster precis och tycker helt klart att det är roligare att baka kakor än att äta av dem.

Självklart fick även Limpan smaka av den goda smeten, men han befinner sig ju än så länge ganska långt ner i turordningen. Kanske inte sist men nästan. Danka är väl sist eller nästsist eller så delar de på en plats. Åtminstone delade de på de sista resterna av smeten.

I morgon får det bli en utedag, annars kommer vi drunkna här inne bland granbarr och ovikt tvätt. Den senare skulle jag vika under kvällen men så hade jag ju börjat läsa Anders bok – Mamma, Pappa, barn av Carin Gerhardsen- och den var ju så bra så jag var tvungen att läsa ut den.

I morgon är en annan dag och tvätten kommer finnas kvar då  med. /Susan

Annonser