Vilken berg-och-dal bana denna dag har varit, för oss alla. Emil och Sigge lekte så fint, plötsligt skulle bägge två ha samma sak och så sparkar Emil till Sigge som nyper tillbaka. Två arga och ledsna killar som får tröstas och säga förlåt till varandra.

Det tog sen en evighet och lite till innan Emil fått på sig alla sina kläder så vi kunde köra och handla. När alla andra hade ytterkläderna på satt han fortfarande naken på vardagsrumsgolvet och tjurade för att en strumpa inte ville som han ville. Morr sa mamman som inte hade någon speciellt lång stubin just då. Den korta stubinen ledde till att Emil blev arg på mig för jag var så arg och så var cirkusen igång. Jag vet ju att det är jag som ska styra upp situationen men ibland orkar man inte, så är det bara. Emil och jag kan verkligen vara arga på varandra men vi blir alltid sams väldigt fort och då talar vi om för varandra att vi älskar varann men inte den dumma och arga delen. Ingen av oss är långsint som tur är.

Så småningom var alla inpackade i bilen och vi styrde kosan mot lilla Ica i byn. Väl där tog Mika och Emil varsin liten vagn, Linus satt i den stora vagnen som jag körde och Sigge stod framtill på den. Det var ganska mycket som skulle handlas men hur mycket vi än bråkar hemma så är vi otroligt sams när vi ska handla. Alla springer runt och hämtar det jag ber dem om och ifall de behöver hjälp frågar de den närmsta människa de ser. Än så länge har ingen tagit illa upp utan har snällt hjälpt barnen med det de bett om. Som vanligt är det många kunder som kommenterar vår lilla familj när vi shoppar. De flesta är överraskade att jag ens tänkt tanken på att ta med fyra små barn när jag ska handla, andra är imponerade och undrar om jag inte tagit mig vatten över huvudet. Tänk att det är så provocerande att handla med sina barn.

När all mat var inpackad i bilen och vi likaså körde vi vidare till Svampen, en lekplats i närheten. Det gäller ju att passa på när man är i byn, tillgången till lekplatser i skogen är visserligen oändlig men de är inte så organiserade om man så säger.

Regnet öste ner över oss men ingen ville ha regnjacka på sig, jag fick vara nöjd med att jag fått på hälften av gänget regnbyxor. Kul hade de i alla fall och det är ju huvudsaken. Ingen klagade på regnet, jag tror inte ens att de märkte att det regnade.

Jag kunde segla runt i lekparken och bara vara den ”snälla mamman” vilket var väldigt trivsamt.

Linus älskade kompisgungan, om han hade fått bestämma hade han varit kvar där än. Storkillarna klättrade i spindelnätet medan Mika åkte den långa rutschkanan som ligger i en backe bland träden.

 

När regnet blött ner oss ordentligt bestämde vi oss för att åka hemåt. Packade in alla i bilen och så for vi. Väl hemma fick alla hjälpa till att bära in matvarorna och kassen med regnkläder. Emil surade i hop totalt och vägrade hjälpa till, han ställde ner sin påse i en vattenpöl och gick in. Det blev till att jaga ifatt honom, ta med honom ut och se till att han bar in sin påse. Här gäller det att alla hjälps åt för att det ska fungera.

Sur som ättika plockade han sen fram grejerna till Wii-spelet men då sa jag stopp och belägg för något spelade stod inte på schemat. Istället skulle vi äta lunch vilket gjorde Emil om möjligt ännu argare. Pust, nu var jag istället den ”dumma mamman” och det får man ju helt enkelt stå ut med att vara ibland.

Emil passade på att knuffa ner Mika från soffan så hon blev ledsen och då fick han förpassas in i sin säng för jag hade fått nog. Där satt han och surade och talade om hur orättvist allt var och att han alltid skulle göra alla jobbiga saker. Jag och Mika fixar lunch så jag lyssnade inte så noga på Emil men hörde snart att tonläget förändrats till det positiva. När jag kikade  in i barnens rum såg jag att Sigge var uppe i Emils säng och att de lekte och var hur sams som helst.

Att hänga med i en 6-årings alla humörsvängningar är allt annat än lätt. När det känns som tristast så bara vänder det och allt är bra igen. Berg-och-dal bana är den enda och rätta beskrivningen. /Susan

Annonser