Visserligen kom vi sent i säng igår så vi var lite trötta när morgonen randades och barnen kom upp en efter en. Men ganska snart var vi uppe på benen allihopa.

Det positiva med att det inte finns någon snö här nere hos oss är att man kan jobba i trädgården vilket verkligen behövs. Vi ska ha höns till våren, vi har sagt det tidigare men nu ska det bli verklighet.

Därför åt vi frukost och sen gav vi oss ut och för att städa undan en hel hög med okluven ved, gamla trasiga takpannor och tegelstenar.

För att saker och ting skulle organiseras på bästa sätt utsåg vi Sigge som chef. Han föll in i chefsrollen utan problem och pekade med hela handen samtidigt som han, med hög röst, talade om att vi skulle plocka bort all ved, klippa ner alla buskar och städa.

Det var bara att sätta igång.

Emil tog stora sekatören och klippte buskar, Pappan och jag bar ved och gamla plankor, Linus tränade klättring, Mika underhöll oss med långa utläggningar om livet och Sigge gjorde absolut ingenting för han hade fullt upp med att vara chef.

Efter en stund gav Pappan upp, han sa att han hade viktiga saker att göra inomhus. En liten stund senare ville inte Linus vara kvar ute han heller. Tyckte nog att det var lite kallt om händerna men det var ju inte så konstigt eftersom han hela tiden drog av sig vantarna och kröp runt med bara händer.

Mika roade oss en liten stund innan hon också gick in. Sigge tog över sekatören och gav sig i kast med en massa buskar, Emil gav sig på tegelstenarna som han packade i en skottkärra, själv fortsatte jag att bära undan all ved som jag staplade bredvid hallonlandet. Förhoppningsvis kommer där byggas ett vedskjul så småningom.

Under vårt hårda utomhusarbete började vi känna doften av nybakt bröd. Det visade sig lite senare att Anders inte bara givit Linus lunch, lagt honom och lagat lunch till oss andra utan han hade faktiskt bakat bagels också. Och så snackas det så mycket om att män inte har simultankapacitet, pyttsan.

Nästa punkt på vår underbara dag var julgransplundringen! Någon jättefest var det verkligen inte tal om men äntligen skulle vi få smälla av våra smällkarameller och äta upp innehållet – godis. Gott tyckte barnen, ja alla utom Emil för han åt bara sin kexchoklad och gav bort klubban till mig. Han gillar inte sånt som är för sött säger han, bara bra säger jag.

Mitt under avdekoreringen av granen ringer Jocke och undrar om han och killarna får komma över. Visst sa vi och så fick vi lägga på ett kol för att få bort alla granbarr som spridit sig helt vilt över hela huset.

När Theo och Ville kom blev det full fart med lek och spel för barnen medan vi vuxna hann med att prata en stund om ditten och datten.

När allt bara kändes så bra så blev det plötsligt ännu bättre för då knackade Joanna på dörren. Det är så skönt att hon äntligen finns på hemmaplan igen. Emil kunde aldrig förstå varför hon skulle bo i ett annat land och passa andra barn när hela vårt hus är fullt av barn som inget annat vill än passas av henne. Märkligt kan tyckas.

Joanna, som är en mycket duktig gymnast, passade på att träna barnen lite. Det blev kullerbyttor, bryggor och lite stå på händerna. Mika, iklädd lämpliga kläder för en gångs skull, lärde sig slå riktiga kullerbyttor vilket hon var väldigt nöjd med.

 

Även Sigge tränade kullerbyttor och så visade han att han minsann kunde stå på händer också. Han ställde sig på händerna och sen klättrade han med fötterna mot byrån en bit. Smart, men han har fortfarande en liten bit kvar innan han står på händer på riktigt.

Linus däremot är en riktigt cool kille så han håller inte alls på med gymnastik utan föredrog att ligga i soffan och softa.

Fast sanningen är faktiskt att han inte alls låg där så länge utan kämpade som en gnu för att få vara med och laga middag. Gång på gång fick jag hämta honom för det var ju inte hans dag att vara kock utan Emils och då måste han få vara det utan inblandning av småbröder. Dumt tyckte Linus.

Dock blev han på mycket bättre humör när middagen äntligen serverades och han fick äta Tacos för första gången i sitt liv. Så här är det att vara en liten kille istället för en bebis, magiskt och en massa god mat.

Livet är så otroligt härligt och man måste ha lite gnälliga och trista dagar som igår för då vet man med all säkerhet att det inom en snar framtid stundar en underbar dag. /Susan

Annonser