För det mesta tycker jag att det är trist när saker och ting är förutsägbara. Jag gillar utmaningar, nya problem att lösa och oförutsedda händelser som får en att finna nya lösningar. Men just nu så gillar jag vardagen och tänker slå ett slag för den. Kanske beror det på att hösten var så full av sjukdomar, det började med lunginflammation för Emil, Linus och mig för att sen fortsätta med förkylningar, en slemhosta från hell och så avslutade vi året och påbörjade det nya med en magsjuka.

Nu är vi friska, allihopa, och det är så skönt, så otroligt skönt. Så välkommen vardag, en frisk vardag, du är efterlängtad.

Anders, som går upp tidigast, dumpade en så gott som sovande Emil i vår säng halv sju på morgonen. Det är min uppgift att få liv i ungen och se till att han vaknar på rätt ruta som han själv uttrycker det. Jag lyckades med min uppgift och morgonen flöt på bra för Emil som hann till skolbussen i tid.

Vi andra hade inte lika bråttom. Sigges dagis var stängt för de hade planeringsdag så han skulle följa med oss andra till Alla-kyrkis.

Men först bestämde sig Sigge och Mika för att fira Linus födelsedag och det med pompa och ståt. De slog in några leksaker med snurriga snören och allt, därefter sjöng de JA MÅ HAN LEVA väldigt högt och ganska vackert. Innan Linus ens hunnit närma sig paketen öppnade Sigge och Mika dem. Linus missade nästan hela sitt kalas men de andra barnen hade jättekul.

Hela förmiddagen tillbringade vi på Alla-Kyrkis där det lektes, målades, fikades och sjöngs. Linus gillar hela upplägget men bäst är nog sångstunden där han sitter med i ringen och väntar på att få trumman så han kan spela lite musik. Själv befinner jag mig i köket och diskar upp efter hans lunch som han ätit medan alla andra fikat. När jag är klar smyger jag in till barnen och kikar på hur söta de är där de sitter och sjunger, stolt mamma kan man säga utan att ljuga.

Hem igen, lägga Linus, mat till Sigge, Mika och mig och så lite allmän uppstädning medan storbarnen tittar på Spöket Laban. Packade in hela gänget i bilen och så for vi till Munka för att hämta Emil på skolan. Han var alldeles uppspelt och jätteglad att se oss alla. Vi fick mycket matnyttig information om vad han lärt sig under dagen. Det mest spännande var nog varför våra läppar är röda vilket Emil förklarade väldigt ingående. Sigge och Mika var mycket imponerade av sin storebrors stora kunskaper.

Hem, mellis, Emil fick besök av sin kompis Emilie så det blev massor av lek för alla barnen. Jag fick laga middag på egen hand vilket passade mig utmärkt. Föredrar att rulla köttbullar utan inblandning av småttingarna, det är svårt nog ändå för mig som inte är någon hejare på matlagning.

Måndagar är min Box-kväll på Friskis och Svettis men ikväll kunde min kompis inte hänga på för hon tentapluggade. Ringde Joanna istället och hon, den fantastiska människan, följde med utan protester. Härligt box-pass, var ganska trött efteråt, så där skönt ont-trött liksom.

Hem, dusch och så en kopp te och två hembakta bagels. Mums, vad gott det var.

Nu är det sängen som hägrar. Känner att jag behöver sova ordentligt, har en ganska intensiv vecka framför mig. Det kallas för vardag, en ständig utmaning. /Susan

Annonser