Äntligen!!! ÄNTLIGEN! …har jag varit hos Ulrika och klippt mig och färgat håret. Det var evigheter sen sist och utväxten var besvärande lång och det var helt omöjligt att få någon ordning på håret som bara hängde och såg eländigt ut. Men nu, nu äntligen, är jag som en ny människa med en snygg frisyr och jag är larvigt lycklig. Skälet till den långa oklippta tiden är dels dåligt med tid, brist på pengar, sjuka barn och obefintligt med klipptider hos Ulrika. Den kombinationen var inte lyckad men nu är den ett minne blott.

Emil var i skolan och Sigge på dagis så storkillarnas passning var fixad. Ända tills igår kväll var läget som så att jag var tvungen att ta med mig Mika och Sigge till frisören. En inte så bra lösningen men visst skulle det gå.

Mitt i lagningen av kvällsmaten ringde en kompis som bor nere i byn och då frågade jag om hon inte kunde passa småttingar och det ville hon gärna! Vilken lycka!!

Så jag for iväg och tillbringade hela förmiddagen hos frissan medan Ulyana var hemma med Mika och Linus. Den sistnämnda hade varit lite svårflörtade och sur. Hans lösning blev att krypa till soffan, klättra upp och lägga sig för att sova i exakt 45 min. Nu har han ju inte sovit fm-lur på ett tag men idag behövde han tydligen det. När han vaknade hade han varit på ett strålande humör.

När jag kom hem serverade Mika en sanning som hette duga; -Nej mamma, inte fin i håret. Så var det med det. Linus luktade runt i mitt hår länge och väl, sen tittade han noga på om det verkligen var jag som kommit hem. Helt säker var han tydligen inte så han luktade på min hals också och så slickade han lite och då kunde han konstatera att det var samma gamla mamma.

Barnen hade redan ätit lunch så jag kastade i mig en macka på stående fot innan jag ringde gammelmorfar, 94 år gammal, för att kolla om han kunde passa Emil en stund efter skolan. Gammelmorfar mådde inte så bra så han fick slippa besöket av Emil och så fick vi handla lite till honom istället.

När jag hämtade Emil vid skolbussen ringde syrran och sa att hon var hemma så Emil kunde komma dit istället. Bra idé tyckte Emil så jag droppade av honom där och så åkte vi andra vidare för att hämta Sigge på dagis och handla lite till gammelmorfar.

Ibland känns det som om vi tillbringar mycket tid i bilen, flänger hit och dit för att hämta och lämna barn. Som tur är älskar jag att köra bil och barnen har inget emot att åka med.

Lämnade varorna hos gammelmorfar och hämtade hem Emil från syrran. Åt mellis och roade vi oss sen med allt möjligt och omöjligt. Emil fotade och igår filmade han oss när vi lagade mat, det blev en massa små filmer och ett överfyllt minneskort med foton. Man kan inget annat än vara tacksam mot utvecklingen på fotofronten, den tillåter barnens kreativa sidor få utlopp utan att vi föräldrar blir ruinerade.

När Anders kom hem från jobbet deklarerade både Sigge och Mika att de bara älskar honom och ingen annan. Vilken lycka! Anders fattar nog inte att de egentligen bara lindar honom runt sina små lillfingrar……

Tillbringade kvällen hos syrran där jag fick gott te och stryk i Maxi-Yatzy. Usch, jag är så ringrostig, beror nog både på att jag spelar för sällan och att min tur i spel är i botten.

Men jag är lycklig för jag har tur i kärlek och det är ju mycket viktigare än att vinna i Maxi-Yatzy!

/Susan

Annonser