Uppe med tuppen! Nä, jag skojade bara. Anders var uppe före mig som låg kvar och låtsades sova för att slippa hasa ur den varma sköna sängen. Till sist fick jag sällskap av alla barnen och då var ju motivationen att gå upp som bortblåst.

Frukost, tandborstning, påklädning och så hopp i overallerna och ut i carporten. Där fanns nämligen en massa bråte som skulle köras till sopstationen och för att få iväg allt hade vi lånat Nettan och Bertils gamla hästsläp. Emil, Sigge och Mika hjälpte Anders med packningen av all bråte medan Linus och jag gjorde i ordning oss vilket innebar att befria honom från en bajsig blöja. För tillfället är det som rena träningspasset, modell hårt, att byta på lillebror. Han är stark och vrider sig som en pinad mask så det gäller att hänga med så det inte blir bajs överallt.

När vi äntligen var klara var det bara att hoppa in i Silver Sara där resten av familjen befann sig. Iväg bar det till återvinningen i Ängelholm. Väl där fick Emil hjälpa till att kasta en massa trä av olika sorter. Emil är otroligt hjälpsam när det gäller att arbeta utomhus, han gillar det verkligen och det gör jag med för då slipper ju jag jobba så hårt.

Sigge fick ta över arbetet när vi skulle sortera alla småsaker och på hans lott föll kartongerna. Han jobbade på bra och även han gillar att utföra sin del av arbetet.

Det tog ganska lång tid att återvinna allt vårt skräp men så småningom kom vi iväg till Hembygdsparken där vi skulle visa trollskogen för Anders. Solen sken och det var så härligt så det nästan gjorde ont. Barnen var glada och skuttade runt bland alla små och stora troll av stenar, stubbar och träd.

 

 

I Trollskogen träffade vi en katt som vi faktiskt kände igen. Förra gången, i somras, när barnen och jag var på samma plats var katten med en familj som satt och fikade på en filt. Vi trodde att katten tillhörde dem och var riktigt imponerade över att de hade den lös.

Men så var det alltså inte, vi hade helt fel. Katten var inte deras utan bodde säkert i närheten och hade Trollskogen som sin lekplats. Sällskaplig var den så det räckte och blev över, sitta i knät ville den och gosa så barnen bara förälskade sig i den och ville att den skulle flytta hem till oss. Katten nappade på erbjudandet och följde oss sen genom hela hembygdsparken men vid lekplatsen fick vi ta adjö ändå. Att en katt skulle flytta hem till oss är inte tänkbart så länge katthataren Danka är en av våra stadigvarande familjemedlemmar.

 

 

Idag hoppade vi över själva lekplatsen, sent var det och magarna började knorra. Frågan var bara var vi skulle äta. Frågade Mika och hon tyckte att vi skulle äta glass eller köttbuller eller både ock. När Sigge fick frågan svarade han, utan att tveka en enda sekund, falukorv utan sås!

Emil tittade på Sigge, som stod helt tyst, och deklarerade högt att han och Sigge tyckte att vi skulle äta på Mc Donalds. Vi röstade och Mc Donalds vann med fem röster mot en. Det var Anders som röstade emot och föreslog att vi skulle åka hem och äta vatten och bröd istället. Knasboll tyckte barnen och så drog vi iväg mot Gyllen bågen.

Det var första gången för Linus och han uppskattade maten till fullo. Han tog ett rejält tag i sin lilla hamburgare och sen sög han på den och vägrade släppa. Anders fick mer eller mindre bända den ur hans händer och dela den i mindre bitar. Gott tyckte Linus. Godast var det nog ändå att dricka mjölk med sugrör.

Mätta packade vi in oss i bilen och for hemåt. Vissa saker känns som om de är oundvikliga. De liksom ingår som en del av livet, en del av utvecklingen, en del som bara måste passeras, genomlidas och överlevas. Till detta hör att slabba med vatten i köket. Nu är det Linus tur och det är bara att gilla läget samtidigt som man är glad över att vi inte byggt något nytt kök än. Våra gamla köksluckor, som redan är skadade av allt vatten efter de andra barnen, behöver vi inte vara rädda om längre.

Viktigt är att ta fram tillräckligt många roliga prylar som är omöjliga att slå sönder. Det ska gå att skopa vatten hit och dit, hälla och dricka.

Att sen hålla sig undan är också viktigt så det gäller att omringa det lilla barnet med en mur av stolar för att förhindra eventuella fallskador. Men nu är ju Linus vårt fjärde barn och alla de andra har klarat sig helskinnade genom köksslabberiperioden så jag oroar mig inte nämnvärt.

När Linus var färdig med sitt slabbande var han genomblöt och ganska kall så det blev till att dra av alla blöta kläder och släppa in honom i duschen till Anders som tvagade sig efter en springrunda med Bertil och hundarna. Börjar en duscha i den här familjen så sprider det sig snabbt. När Anders kom ut ur duschen skuttade Mika in och gjorde Linus sällskap och när de var klara stod Sigge med sin docka Hej-Hej på vänt.

När det äntligen var klara med sitt duschande fick de hjälp av Anders att ta på sig handdukar så de inte skulle frysa när de anslöt sig till resten av familjen. Så söta, så söta.

En härlig dag har vi haft allihopa, hunnit med mycket vilket gör mig nöjd och tillfreds. Gillar att få undan saker men måste hela tiden slåss mot min lathet som ständigt hotar att ta över.

Slutligen så tycker jag att det är så tråkigt när vuxna människor hoppar på någon när de inte har det minsta koll på saker och ting. Anna Wahlgren, en god vän, är nu ute i blåsväder och det formligen haglar elaka åsikter om vad hon gjort i sitt livet. Det mesta är rena osanningar och man häpnar över att de som levererar dessa åsikter inte ens läst Annas Barnaboken och Momo.

Livet vore så mycket trevligare om vi inte betedde oss som gamar, ständigt redo att kasta oss över någon som för tillfälligt är försvagad.

Mer kärlek till folket, både stora och små. /Susan

Annonser