När vi lämpat av Sigge på dagis i morse åkte Mika, Linus och jag vidare till Barnavårdscentralen, det var dags för lite vaccinationer, mätning och vägning.

Det hanns med lite lek i väntrummet innan det var dags för alla tester. Mika skulle göra sin 2,5 år kontroll och Limpan skulle vägas och mätas. Bägge två skulle få sina vaccinationer också, för Linus del var det den andra vaccinationen och för Mikas del var det 1,5 års vaccinationen. Vi drar ju lite på sprutandet i den här familjen, man behöver inte ha så bråttom om man inte ska ut på någon långresa eller barnen går på dagis. Känns bättre att vaccinera när de är lite äldre för att avstå helt och hållet är inget alternativ för oss.

Mika fick visa att hon kunde stå på ett ben och hoppa jämfota. Sen tog vår härliga BVC-sköterska Kerstin fram sin lilla väska med saker hon vill att barnet ifråga ska säga vad det är. Mika visste vad alla sakerna hette, vad de hade för färg men hon vägrade säga KOU! Fick påminna Kerstin om att  våra barn faktiskt inte pratar skånska så de säger hellre Kossa eller Ko vilket Mika kan säga. Det är så roligt för alla våra barn har protesterat högljutt mot att säga Kou, de vet ju att så heter det minsann inte. Vaccinationerna gick bra, lite ledsna blev de bägge två men det är ju inte undra på, det gör ju ont att få en spruta. Men det tog inte lång tid förrän de var glada igen och ingen av dem tyckte att Kerstin var dum på något vis.

Mika, 2 år och 8 mån, vägde 12, 7 kg och var 92 cm lång och Linus, 13 mån, vägde 11,2 kg och var 79 cm lång. Fast jag tror att Limpan var lite längre egentligen, han ställde sig mot väggen och skulle absolut mätas på samma sätt som sin storasyster. Visst stod han skapligt bra men jag tycker nog att han knäade lite, det är svårt att sträcka på sig ordentligt när man samtidigt vill titta upp för att se vad som händer där.

På eftermiddagen hämtade vi Emil på skolan och Sigge på dagis och sen for vi hem och åt lite mellanmål. Jag hade lite att städa undan och ingen ville hjälpa till utan alla var fullt upptagna av olika lekar.

Mika och Linus packade bussen, Sigges säng, och for till Hembygdsparken. De höll på jätte länge och var så sams och hade roligt. Mika körde bussen, Linus fick åka med och så var dockan Hejhej en som åkte med men som sov i bussängen.

Fantasin har verkligen inga gränser och det gäller att inte lägga sig i utan låta barnen hållas. De kan verkligen roa sig, ensamma eller tillsammans.

Arbetsmiljön för busschauffören var inte den bästa men det fick gå ändå. Mika klagade inte utan körde snällt sina passagerare till Hembygdsparken. När de hade varit där körde de vidare till Moster Mia för att fika.

Anders fick komma hem lite tidigare från jobbet idag  för Emil och jag skulle åka till Karateklubben som ligger i Munka Ljungby. Det var information och prova-på-träning för nybörjare.

Om det var kul? Nej det var jättekul. Det roligaste jag gjort på länge faktiskt och Emil tyckte detsamma. Vi fick prova på lite övningar och det var inte helt enkelt men man lär sig väl. Bäst av allt är att gruppen består av både barn och vuxna så här slipper man sitta på läktaren eller bassängkanten medan barnen tränar. Nu kan man träna tillsammans och det ska bli jättekul. Vi ska träna på lördagar och tisdagskvällar framöver så får vi se om vi fastnar riktigt ordentligt eller om vi tröttnar. Jag tror på det förstnämnda för min del och misstänker att även Emil kommer gilla det riktigt ordentligt. Det var han som kom med förslaget att vi skulle börja träna karate så motiverad är han allt.

Nu blir det dusch, lite förberedelser inför morgondagen och sen i säng. Vi har en tid hos Emils talpedagog 8.30 inne i stan så det blir till att strama upp morgonbestyren om vi ska hinna dit i tid. /Susan

Annonser