Seg morgon, försökte få med mig storkillarna till simmis men de vägrade bägge två. Får väl erkänna att jag själv inte var så påstridigt utan såg fram emot en dag i hemmets lugna vrå.

Anders hade vikt en massa tvätt men kände att han hade svårt att lägga in det i rätt garderob. Mika, som har bra koll på det mesta, ställde upp och berättade vem kläderna tillhörde. Tror hon hade rätt i det mesta, det var några av de nyärvda kläderna hon inte riktigt visste vem de tillhörde.

När alla kläder var inpackade började det stora påklädningsracet. Emil bestämde sig för att vara arg och sur, varför visste han inte och det gjorde ingen annan heller. Så arg var han att det första han gjorde när han kom ut var att knuffa omkull snögubben och stampa sönder huvudet på den. Sigge kom in till mig med tårarna sprutande och berättade vad Emil gjort. Jag blev skogstokig och sprang ut med Linus under armen, fångade Emil, drog med honom in och tog av honom ytterkläderna och förpassade honom till sin säng där han kunde lugna ner sig.

När alla andra kommit ut smög Emil ut ur barnens rum och kom till mig och bad om ursäkt. Sen klädde han på sig och bad de andra om ursäkt och lovade att bygga upp snögubben igen. Allt var frid och fröjd så vi begav oss ut i bokskogen där man kan åka pulka på Danskarnas lilla väg upp till deras stuga.

 

Emil föredrog att åka skidor så han sprang till Vita Huset och letade upp sina gamla laggar. Väldigt mycket för korta skidor men det bekymrade honom inte det minsta. Glad i hågen skidade han på och när vi kom fram till bokskogen körde han rakt ner bland blåbärsriset och tränade hopp. Han hade sett på tv hur man kunde snurra och till och med göra volter. Tack och lov höll han sig till hopp med lite snurr och skippade volterna.

 

 

 

 

Linus älskar snö, han är så otroligt lik Emil som också alltid trivts bra utomhus oavsett väder. Jag minns när jag precis fått Sigge och satt och ammade innanför altandörren medan jag höll ett öga på Emil som satt ute i sandlådan. Där kunde han sitta hur länge som helst och leka även om det hällregnade. Inget gnäll om dåligt väder där inte.Pulkaåkning tyckte Linus om, först åkte han med mig några gånger och sen åkte han för egen maskin. Det killade nog skönt i magen för han skrattade gott.

Innan vi återvände hem passade jag på att ta ett kort på alla barnen. Först stod de bara rakt upp och ner, såg så där lite halvsura ut. Men sen tog Anders tag i det hela och fånade sig bakom mig och då kom de där härliga skratten som man så gärna vill ha med på bild.

 

 

Sigge tog över skidorna på hemvägen och han skidade på riktigt bra. Skidorna och stavarna passar honom bättre än Emil så det blir väl till att hasta iväg och införskaffa ett nytt par till Emil. När man har så många goa ungar som vi har så kan man köpa nytt åt Emil och så får de andra ärva. Gissa om vi kommer få höra sen när de blir äldre hur eländigt det var att alltid få ärvda grejer och inget nytt. Sånt är livet.

Efter lunch förskansade vi oss i soffan och tittade på en Pippi-film vilket alla barnen uppskattade. Ja alla utom Linus för han låg i sin säng och sov middag. Själv slumrade jag friskt i soffan ända tills det knackade på dörren och Moster Mia anlände. Hon är poppis i det här huset och nu var det länge sen hon var här och hälsade på. Mycket snack blev det och så mumsade vi gladeligen i oss den goda kladdkakan hon hade med sig.

Kan avslöja att Anders och jag åt resterna, inte allt dock, av kladdkakan till kvällsfika och det var lika gott då. /Susan

Annonser