Igår mäktade jag inte med att skriva en endaste rad för Linus hade hållit mig vaken hela natten. Stackars liten hade så ont i sina öron och antagligen i halsen också, ville bara sitta och sova i min famn. Obekvämt tyckte jag, bekvämt tyckte Linus. Alla andra låg och sov vilket inte gjorde saken bättre, jag blev jättesur och tyckte att Anders borde vara vaken och åtminstone tycka lite synd om mig och framförallt Linus.

Så måndagen går till historien som en trött och trist dag med en mamma som hade rekordkort stubin. Avslutade dock dagen med ett boxpass på Friskis och Svettis tillsammans med Nina. Det var skönt att slå av sig lite surhet och aggressioner och komma hem som en ny mamma/sambo/matte.

Emil hade den goda smaken att ta skolbussen till skolan idag, det underlättar för mig som slipper köra honom.

Jag fick äta frukost i lugn och ro för barnen hade ätit tidigare, så där satt jag och mumsade i godan ro och läste tidningen. Det du Anders! Barnen lekte i deras rum och jag hörde att de hade riktigt roligt. Smög på dem och upptäckte att de hade en utflykt eller något liknande. Tog ett kort i smyg eller nästan i alla fall, Linus upptäckte mig.

Det visade sig att det var Linus födelsedagskalas och Sigge bakade tårta och Mika ordnade saft. Sen sjöng de för Linus som var mycket nöjd med att befinna sig i händelsernas centrum.

 

Innan vi lämnade av Sigge på dagis passerade vi vårdcentralen där vi träffade vår doktor Marina. Hon skulle kolla Linus öron och de var ju inte så bra, men vi bestämde oss för att avvakta med antibiotika. Ska tillbaka och ta nytt CRP på fredag för att se om det går upp mer eller om det går ner. Sigge fick också finna sig i att bli undersökt. Resultatet blev en remiss till Öron-Näsa-Hals för bägge killarna. Polyper i näsan är nog Sigges diagnos, han snarkar som bara den och andas nästan alltid med öppen mun. Får se om det behöver åtgärdas eller inte.

På vägen hem dumpade vi Sigge på dagis, lunch hemma för oss andra och sen låg Mika och jag i soffan och tittade på Makka Pakka, hennes favoritprogram just nu. Lugn eftermiddag med våfflor till mellis, det var Sigges förslag. Kanske inte så smart eftersom vi skulle äta pannkaka och ärtsoppa på kvällen men så kan det bli ibland.

Nu blev det då ärtsoppa vilket alla barnen åt med god aptit men ugnspannkakan brände vi riktigt ordentligt så den gick inte att äta. Det var visst någon som inte hörde äggklockan och som var lite för upptagen av intressanta diskussioner med barnen. Så kan det också bli. Emils lösning var att de skulle äta flingor och mjölk. Varför inte? Vi hade ju redan varit så onyttiga så det var väl bara att fortsätta i samma spår. Barnen tyckte det var helt ok så de slevade i sig en frukost till fast på kvällen då.

Anders kom hem lite tidigare så Emil och jag kunde åka på vår karateträning. Det var verkligen lika kul denna gången. Härligt är det när man får till några rörelser utan att snurra till allting. Emil var väldigt koncentrerad och jag har ju bestämt mig för att inte säga till honom vad han ska göra, det är instruktörernas jobb. Dessutom behöver jag koncentrera mig på mig själv så jag inte slår ihjäl mig eller någon annan.

Emil har verkligen bestämt sig för att fortsätta med karaten och då fick jag ju köpa en riktig dräkt till honom också. Så fort vi kom hem bytte han om för att visa Anders. Vi fick gå in på You-Tube för att begripa hur man skulle knyta skärpet, det fanns väldigt bra instruktionsfilmer där.

Emil går hos en talpedagog i skolan med och vi kommunicerar genom Pratboken där hon skriver vad de arbetar med och vi föräldrar kan skriva om vi undrar något eller bara vill lämna en kommentar. Idag läste jag att hon hade gjort en test på vilka ljud som Emil har svårt för och vilka han klarar utan problem. Hon skrev att han även kan r men att det än så länge är lite diffust men låter som ett fram-r. Sen fick vi en fråga; Vilka r har ni hemma?

Det tog ett tag innan jag fattade vad hon menade, sen blev jag full i skratt eftersom vi bor i Skåne men kommer från Stockholm och således inte talar skånska. Fick meddela att vi hade fram-r vilket vi var fullt nöjda med. Här i Skåne är det bak-r som gäller och i Halland, där både Anders och jag jobbar, har de inga r alls.

Ganska roligt egentligen. Hur har du det med bokstaven r? Har du fram- eller bak r eller inga alls? /Susan

Annonser