Vissa dagar är lite mer hektiska än andra kan man väl säga. Idag har jag farit fram och tillbaka som en skottspole, barnen har hängt med bra och inte klagat det minsta. Mika och Linus var hos mormor och morfar Bernt medan jag skjutsade Sigge till dagis för att sen fortsätta till Emils skola där jag hade ett möte inbokat med hans lärare. Spännande möte, de jobbar på bra med Emil som ibland blir lite impulsiv och dänger till någon som han blir arg på. Han jobbar på bra i skolan, gillar att lära sig nya saker och berättar gärna om allt han själv kan.

Huvudlöss går det tydligen på skolan, det verkar det göra mer eller mindre hela tiden, så vi luskammade alla barnen i helgen. Sen kom skolsköterskan ut till alla klasser och kammade barnen. Emil och alla hans klasskamrater gick igenom kontrollen, ingen hade huvudlöss.

När sen Cilla, en av Emils lärare, hade berättat en gåta för barnen kunde Emil svaret bums. Gåtan löd; vem är det som har två ben och en kam? Emil svarade; Skolsköterskan! Alla vuxna hade skrattat hjärtligt för visst hade Emil rätt även om Cilla hade tänkt att svaret skulle bli tupp.

Jag försöker träna, komma iform för att orka mer. Inte helt enkelt när man är så lat som jag faktiskt är men det går ganska bra måste jag nog säga. Boxning på måndagkvällar med Nina, karate med Emil på tisdagskvällar och lördagförmiddagar och sen är tanken att jag ska träna här hemma då. Det blir plankor och så försöker jag få ihop ett litet styrkeprogram som jag kan köra några gånger i veckan. Måste inhandla några kettlebells och hantlar för att det ska bli riktigt effektivt.

Emil och Sigge var riktigt påhittiga på eftermiddagen, de bestämde sig för att hjälpa mig med några övningar. Och jag måste nog säga att jag fastnade riktigt för den här med brödkaveln under hakan. Månne den även hjälpa mot eventuellt begynnande dubbelhakor?

Brödkaveln ska man alltså hålla fast under hakan sen tar man en fot upp på stolen, klappar med händerna, ner med foten och upp med den andra och så klappa händer igen. Smart va?!

 

Låt mig presentera kvällens kock; LINUS!

Man är aldrig för liten för att laga mat, vill man äta och det vill man ju så måste man även lära sig att laga något ätbart. Linus är, liksom de övriga, pigga på att hjälpa till så man behöver inte tjata det minsta.

På menyn stod det potatisbullar med stekt bacon. Första steget var att få upp påsen med potatisbullarna på diskbänken. Visserligen tog det ett tag men han lyckades till slut. Själv satte jag mig på golvet och beundrade hans envishet, kanske kommer jag inte beundra den lika mycket när han kommer i trotsåldern men det ju ett senare problem.

 

Kolla in minen på Linus, visst ser han riktigt nöjd ut?  Inte undra på med tanke på hur länge det tog innan han fick upp den där bökiga potatisbullepåsen.

Han fick till och med upp påsen på diskbänken så småningom. Då fick jag ta ett steg in i handlingen för han är på tok för liten för att hantera saxen. Klippa upp påsen fick jag göra även om Linus nog var helt övertygad om att han även fixat den biten utan större problem.

Det härliga med små barn är att de verkligen tror att de klarar allt och låter man dem hållas så gör de nästan det.

 

 

Sen var det bara att lägga upp potatisbullarna på fatet och så in i ugnen. Baconet fick jag steka själv medan Linus hjälpte Emil att duka fram. Tror dock att Emil tyckte att hans assistent var tämligen värdelös för han bara flyttade runt tallrikarna hela tiden. La dem på fel plats på bordet eller på golvet.

Emils insats för kvällen var just dukningen, den övriga tiden satt han djupt koncentrerad med min telefon i handen och spelade Angry Bird. Sigge däremot satte på en maskin vittvätt, han sorterade helt själv och så fick jag fylla på tvätt-  och sköljmedel. Att ställa in rätt program, värme och starta maskinen klarar han helt på egen hand.

Efter maten bytte alla om till pyjamas och sen fick de välja vad de ville göra innan vi skulle avsluta kvällen med välling för vissa och frukt för andra.

Linus tog verkligen sitt uppdrag på allvar så han plockade ur diskmaskinen. Han tar en tallrik i taget och räcker till mig samtidigt som han säger Hä vilket jag tror betyder Här.

När han sen ska plocka ut glasen från den över hyllan får man hämta en liten stol som han kan stå på  för annars når han inte upp. Vi samarbetade jättebra och Linus var väldigt nöjd med sin insats. Till skillnad från sina syskon så roar han sig inte bara, han jobbar hårt och bra mest hela tiden.

 

Mika och Sigge fördjupade sig i måleriets ädla konst. Ikväll var det gamla äggkartonger som absolut skulle dekoreras och det ordentligt.

I helgen ska jag ut på ett hemligt uppdrag och det ska bli så otroligt roligt. Det handlar om ett litet barn och en god sömn, men mer säger jag inte.

Apropå sömn så tyckte Linus att han skulle få komma upp mitt i natten och ligga hos oss ömma föräldrar. Han har ju haft så ont i sina öron så han har behövt sitta upp och sova lite för att det inte skulle göra så gräsligt ont. Men nu är ju öronen nästintill helt bra så då är det sova som gäller på nätterna.

Linus har ju ganska kort stubin så han protesterade och jag besvarade honom med att ramsa. I en knapp timme höll vi på och ramsdiskuterade huruvida han skulle fortsätta sova eller ej. Jag fick, till slut, det sista ordet och Linus somnade om och så fick vi väcka honom i morse. Får se nu om han tänker fortsätta diskutera i natt eller om det kommer sovas gott hela natten. Visserligen är han ruskigt envis men jag är strået vassare, jag ger mig aldrig förrän jag får det sista ordet.

Jag känner mig så glad i kroppen, det är så härligt. Håller kvar den känslan och kastar mig in i en dusch för att sen landa mjukt i sängen. I morgon är det fredag, det är bra, jag gillar fredagar och lördagar och måndagar och tisdagar och….. /Susan

 

Annonser