Vissa dagar går livet lite fortare än andra dagar, idag var det en sådan snabb-dag. Emil åkte skolbuss till skolan, jag skjutsade Sigge till dagis tillsammans med Mika och Linus. Den sistnämnda passade på att ta en tidig fm-lur i bilen på väg till dagis och sen ytterligare en på vägen hem. Tröttmössa.

Tidig lunch blev det för vi skulle fara och hämta Emil på skolan redan kvart i ett, skälet var ett inplanerat möte med talpedagogen Justin. Sigge fick vara kvar en timme extra på dagis vilket underlättade för mig och min planering av dagen.

Emil hittar hela vägen till sjukhuset från skolan, han sitter och dirigerar mig i bilen, talar om när jag ska svänga höger, vänster eller köra rakt fram. Han har  koll på det mesta den killen. Justin gjorde en uttalstest och Emil får nu ok  på nästan alla ljuden, några har han svårare för men får ändå till det och rättar sig själv om han säger dem fel. Det har gått otroligt mycket framåt och nu förstår nog alla vad Emil säger, pratar han i telefon talar han helt felfritt. Nu ska Justin vara tjänstledig i två månader och Emil fick ledigt då och slipper träffa en annan talpedagog.

På väg hem från sjukhuset plockade vi upp Sigge på dagiset, han var inte helt nöjd med att åka hem utan kunde nog tänka sig att leka lite till. Han är så rolig för varje dagisdag säger han att han absolut inte vill till dagis, men sen klär han sig ändå, följer med i bilen och hoppar in på dagis och ser allmänt lycklig ut. Säger man att han ska vara hemma en dagisdag så ropar han HURRA! Jag tolkar det hela som att han tycker om att vara hemma med även gillar att vara på dagis.

Hem igen med hela gänget, släppte ut hundarna i trädgården där de inte ville vara någon längre stund för det var ganska kallt, serverade mellis. Linus åt yoghurt med god aptit vilket innebär att även jag som sitter på platsen bredvid honom involveras i ätandet. Rättare sagt så används jag väl mer som en servett och det är verkligen inte lätt att parera en ettåring som ska klappa och pussas mitt i maten. Bara till att inse att den för dagen rena tröjan behövde förpassas till tvättkorgen inom en snar framtid.

Nåja, så småningom kommer nog även lillebror att få till ett bordskick som inte involverar bordsgrannen. Mika såg till att få en rosa plastmugg och så hämtade hon rosa bestick i lådan när vi skulle äta, nöjd var hon och redo att äta när Emil började snurra runt och leta efter en plastskål. Han mindes att det fanns en plastskål och när han grävt fram den ur skåpet visade det sig att även den var rosa.

Lillasyster Mika blev nu ännu nöjdare när storebror gav henne en rosa skål att äta yoghurt ur.

Eftermiddagen flöt på med de vanliga uppgifterna som att hänga tvätt, fixa disken, plocka undan leksaker och leka med barnen. Vi hjälps ju åt med det mesta så det är egentligen varken tråkigt eller jobbigt men visst är det roligare att bygga tågbana eller köra Mario Kart det kan man ju inte komma ifrån.

Linus bestämde sig för att diska lite med mig, eller diska mycket rättare sagt för man är ju helt dyblöt efter en sejour med honom i diskbaljan. Även om det är ganska tätt mellan barnen så glömmer man så fort, märkligt. Men nu är vi där igen med en liten som ska balansera på en stol och diska så det skvätter över hela omgivningen.

Efter diskningen beslöt sig Linus för att bygga världens längsta tågbana. Hur jag vet det? Jo Sigge sa det och han vet vad Linus säger för de är ju bästisar. Ibland är livet så enkelt.

Anders var hem och vände, åt middag och stack sen iväg för att spela Bridge. Så jag fixade kvällen med barnen och la dem för att sen röja av lite till innan jag slängde mig i soffan för några minuters återhämtning.

Det gäller bara att inte ligga för länge för då blir jag lätt kvar där och det är ju inte vidare produktivt. Nej jag tog mig i kragen och släpade mig upp för att köra ett hårt pass med mina nyinköpta Kettlebells. Nu vet jag ju inte om passet är så hårt egentligen men det gör mig riktigt trött och sen körde jag plankan 3 x 60, orkade knappt men envis som jag är så gav jag mig inte.

Nu har jag verkligen kommit igång med träningen och det känns skönt, jag blir ju så mycket piggare och gladare. Nu blir det bara ljusare och ljusare så snart är det läge för lite långa snabba promenader också. För tillfället är det för kallt och för halt på vägarna hemma hos oss.

I morgon är det en slappdag med allt vad det innebär. /Susan

Annonser