Dagens plan var att göra ett besök på brandstationen i Ängelholm där de hade öppet för alla sportlovslediga. Men först njöt vi av en lång frukost och lite Mario Kart spel. Killarna är riktigt bra nu så jag får väl börja träna i smyg på kvällarna om jag ska hänga med i deras svängar.

Tidig lunch blev det för jag ville att Linus skulle få sova 1,5 timme innan avfärden till brandstationen. Medan lillebror sov låg vi andra i soffan och läste en massa böcker. Det blev även lite sång och ramsor vilket alltid roar barnen. Inte för att jag sjunger så bra utan mer för att vi sjunger tillsammans. Emil är väl den som sjunger bäst i den här familjen, han kommer ihåg alla texterna och melodierna vilket inte alltid vi andra gör.

Innan Linus vaknade var jag ut i bilen och satte tillbaka Mika och Linus bilstolar. De fick ju en tur i tvättmaskinen eftersom Mika lyckades kräka ner dem igår när vi var till Örkelljunga. Rena och fina var de och efter många om och men satt de på plats. Problemet var bara att jag inte riktigt gjort rätt så det var omöjligt att dra fram bältena, men barnen fick plats även om de fick lirkas dit. Får fixa det i morgon.

Väl framme vid brandstationen ser vi en stor fin brandbil med en stor korg där man får åka upp och titta på omgivningarna. Emil deklarerar bestämt att det tänker han minsann inte göra eftersom han är höjdrädd. Sigge fegar också ur medan Mika bestämt säger att hon ska åka tillsammans med Linus. Diskussionen avslutas då barnen upptäcker att man får spruta vatten på en låtsaseld och det vill alla göra så de ställer sig snällt i kö där.

Emil började och brandmannen var en pärla med ett enormt engagemang och tålamod. Det var inte bara att spruta vatten på låtsaselden, åh nej, han gav barnen noggranna instruktioner om hur de skulle hålla brandslangen och var de skulle sikta för att släcka elden. Han hade säkerligen stått där på knä i en timme redan och ändå instruerade han varje litet barn som kom för att testa vattensprutan. Alla barnen klarade av att släcka elden så nu känner jag mig trygg här hemma, jag har ju en egen liten brandkår på plats ifall något skulle hända.

Mika ville inte sluta spruta vatten, när brandmannen sa att det var färdigt svarade hon, med mycket myndig röst; -Nej, inte än. Och så fick hon spruta lite till, för vem kan säga emot en sådan bestämd liten dam? Nej, inte ens en brandman klarar det.

Inne i brandstationsgaraget fanns det brandbilar, en fyrhjulig motorcykel, räddningsbåt på trailer, en ambulans och en polisbil. Här var det bara att släppa barnen lösa och så fick de prova att sitta i bilarna och prata med polisen, ambulansföraren och brandmännen.

Emil frågade ambulansföraren hur fort han hade kört och svaret blev 200 km i timmen vilket imponerade stort på Emil som vet att man bara får köra 120 km i timmen. Ambulansföraren berättade också att han oftast inte behövde köra så fort för det var så nära till sjukhusen här och då tjänade man inte så mycket tid genom att köra fortare. Emil tyckte att det lät förnuftigt för det vore ju tokigt om ambulansen skulle köra i diket om de skulle hämta någon som var sjuk. Sen berättade Emil om när han åkt ambulans och att han fick Bambus av en ambulansman.

Mika var inte så imponerad av ambulansen, däremot gillade hon polisbilen skarpt även om hon var lite sur för att hon inte nådde ner till pedalerna när hon höll i ratten.

Fyrhjulingen var också rolig och här höll hon sig hårt fast fastän det var flera, betydligt större, grabbar som trängde sig på och ville provsitta. De fick vackert vänta tills den lilla damen kände sig färdig och klev ner.

Nästa stopp blev på baksidan av brandstationen där man kunde titta på en jättestor bärgningsbil. Roligast var ändå att köra de små bärgningsbilarna och det var inget gnäll fastän de fick köa en bra stund innan det var deras tur. Linus blev lite sur för han ville också åka men Sigge vägrade ha någon passagerare med sig så han fick stå över.

När vi sen går igenom brandstationen säger Emil plötsligt att han ändå vill åka upp i korgliften. Okej säger jag och så ställer vi oss i den lilla kön och väntar på vår tur. Jag är helt beredd på att Emil ska ångra sig men det gör han inte. Han stiger in i korgen och vi andra följer förvånat med. Upp i det blå åker vi och det är ju härligt att se stan uppifrån, det blåser och gungar lite men Emil är helt talbar hela tiden. Mika hojtar av förtjusning och Linus levererar höga skärande rop och skrik av glädje. Härliga barn. På väg ner säger Emil till den ena brandmannen att hans höjdskräck nu är botad!

Har misstänkt att det är så sen  en tid eftersom han numera med lätta steg klättrar upp i sin loftsäng, som är jättehög, och sover gott där. Jag tycker att han var jättemodig som vågade åka upp i liften, det är ett stort steg för honom som knappt har vågat sig upp för en trappa tidigare.

Lite frusna av blåsten packade vi in oss i bilen och for till en återvinningsaffär i utkanten i stan. Jag är på jakt efter köksstolar som jag kan måla vita men vi hittade dessvärre inga. Dessutom luktade det cigarettrök i hela lokalen och är det något jag tycker är äckligt så är det just det. Sigge gick efter Mika hela tiden och sa med myndig stämma: -Bara titta med ögonen, inte pilla med händerna. Han är för go Sigge, han är en kopia av Ajax som också kan tala om för andra vilka regler som gäller men som själv alltid struntar i att följa dem.

Nästa stopp var ICA Maxi där vi började med varsin korv till mellis innan vi gav oss in för att handla några ynka grejer som saknades i kylen där hemma. Tankade sen bilen och for hem.

Anders passerade hemmet en kort stund mellan jobbet och bridgespelandet, Mika hann gosa lite snabbt med sin Pappis och bestämma med honom att de ska laga mat i helgen enligt recept i hennes nyinköpta kokbok. Det ska bli spännande, hon ska välja recept i morgon och sen ringa sin Pappis som ska handla på vägen hem. Hon är bra på att organisera den ungen.

Kvällen avslutades med bokläsning, tandborstning och i sänghoppning. Lugnet la sig över stugan. Ett par timmar senare vaknade dock Linus som nog har ont i sina små söta öron. Han fick en supp och sen fick han sitta i mitt knä tills Anders kom hem och tog över. Linus somnade sen i sin säng och nu hoppas jag att öronen inte ställer till det för honom i natt utan att han får sova hela natten lång.

Avslutningsvis vill även jag gratulera Viktoria och Daniel som fått en liten Prinsessa. Det är alltid en stor lycka när det föds ett barn och allt går bra.

Däremot kan jag ju inte påstå att jag är en anhängare av kungahuset, nej jag tycker att de skulle frigöra sig från staten precis som kyrkan gjort tidigare och sen kan de som vill ha kungahuset betala skatt dit så slipper jag det. Ett alternativ skulle ju kunna vara att kungahuset byter familj, säg var fjärde år, så fler familjer får vara kung och drottning och dra nytta av apanaget. Att göra vandrarhem av alla fina slott i vårt avlånga land skulle också funka, då skulle fler få ta del av det fina och njuta av allt det vackra. Sen skulle vi kunna väja en president som har ett litet vitt hus, vi har ett på vår tomt som kanske skulle passa fint, och så skulle presidenten kunna representera vårt land istället.

/Susan

Annonser