Så blev jag frisk och hann med både att träna ett pass karate och roa mig en hel förmiddag på Ikea tillsammans med Sigge, Mika och Linus. Men sen blev jag sjuk igen, hög feber, ont när jag andades och ont, ont, ont i hela kroppen och mest i huvudet. Jag var så sjuk att jag utan att protestera gick med på att åka till vårdcentralen dagen därpå. Anders, Mika och Linus lämpade av mig där med en förhoppning om att hämta upp mig igen när de handlat och besökt biblioteket.

Det blev ju inte riktigt som de tänkt sig, min doktor ringde efter en ambulans och sen blev det sjukhuset i stan för hela slanten. Inom en timme hade det tagits massor med prover, jag träffade en läkare och lungröntgades. Sen väntades det på provsvar innan de gjorde en LP som visade att jag inte hade hjärnhinneinflammation, tack för det. Totalt tillbringade jag fyra timmar på akuten innan jag låg nerbäddad och ompysslad på en avdelning, eget rum med toa, dusch, tv och full service. Tyvärr kunde jag väl inte njuta fullt ut av servicen för jag sov mest och kämpade för att bli frisk.

Fem dagar senare fick familjen komma och hämta ut Mamman som kände sig bättre om än helt slut och ganska tunn.

Nu mår jag riktigt bra även om jag är jättetrött mest hela tiden, orkar ingenting, absolut ingenting och det är frustrerande men övergående hoppas jag. I måndags var jag på boxning med Nina på Friskis och Svettis, körde så hårt jag orkade och det var skönt men nu är det lugna dagar som gäller, återhämtning.

Vardagen är tillbaka om än i något långsammare tempo. Våren är på besök och vi har både blåsippor och citronfjärilar i trädgården.

Igår när vi rensade på Filippa och Mollans gravar kom det en citronfjäril och den var så gullig. Satte sig på barnen och flög nära oss hela tiden, precis som om den ville vara med oss.

Emil berättar då att det finns människor som tror att man föds som något annat när man dör. Hur han visste detta har jag ingen aning om, han överaskar oss ständigt med sina kunskaper. Han slutsats var att Filippa hade återfötts som citronfjäril och det var därför den var så sällskaplig. Mina tårar rann när han sprang runt med fjärilen flygandes kring sig och så fort han stannade satte den sig på honom. Tanken är ju så fin att det var Filippa-hunden som var på besök.

 

Ser ni citronfjärilen? Den tog en liten paus på Sigges rygg.

När gravarna var rensade så bestämde vi oss för att vi skulle plantera lite blommor där. Emil lovade att jag skulle få lite Tagetesfrön av honom men först hade vi ett annat projekt att ta itu med.

Vi har ju skapat en fin liten odlingsplats i trädgården där alla barnen har sina egna land och så har jag ett också. Nu tänker vi flytta dit hallonplantorna som i dag står bakom husvagnen, i skuggan, skymda och uttråkade.

Men först var vi tvungna att gräva bort en massa mossa, jord och rötter för att i nästa steg sätta cementplattor som kantstenar och sen fylla på med ny jord och sen ner med hallonplantorna. Får se hur många som överlever, tror att vi kommer behöva fylla på med några nya.

 

Eftersom jag inte orkar så mycket just nu får barnen arbeta desto hårdare men det gör de gärna, en stund åtminstone. Förhoppningen är att Anders ska förbarma sig över oss och hjälpa till med själva grävningen som är ganska tung och tråkig.

Fint kommer det bli när det blir klart och då ska vi gräva upp ett potatisland.

Hönshuset är inte bortglömt, men vi kommer behöva en liten grävmaskin för att få bort en massa gammal jord. När jag lämnade Sigge på dagis i början på veckan såg jag en skylt om att det fanns en minigrävare att hyra, ska kolla priset och så hoppas jag att vi har råd att hyra den ett par dagar. Tänk så kul vi skulle ha och så mycket grävt det skulle bli, typ överallt.

Kan ju vänta med potatislandet tills vi har grävaren här hemma för det är liksom inte bara att vända lite på jorden utan det är en massa trädrötter som måste bort för att potatisarna ska kunna växa och frodas ordentligt.

 

Linus går genom livet och är ett teknikproffs utan dess like. Varje morgon så tar han min Iphone och så sätter han på musik och lägger sig bredvid mig och diggar.

Idag slog han alla rekord då han hittade hörlurar i Pappas ”sladd-låda” där han gillar att husera. Efter många om och men får han in lurarna i sina små öron sen går han tämligen planlöst runt i huset och spanar.

Plötsligt får han syn på min Iphone som han snor och så börjar han sätta in kontakten på hörlurarna, först pickar han lite på fel sida av telefonen men så småningom får han i kontakten på rätt ställe. När allt är riggat så klättrar han upp i soffan och sätter på musik och diggar loss. Jag sänkte ljudet utan att han protesterade, man får ju vara rädd om de små öronen. I en halvtimme satt han och lyssnade på musik och bara njöt.

Det är ju inte utan att man undrar vad han ska bli när han blir stor?!

Hockeyspelare tror Anders men det grundar han på att Linus trillade ner från soffan i helgen och slog upp pannan mot soffbordet. Blodet sprutade och jag, som är den sjukvårdsansvariga i vår familj, var ute med storebröderna i bokskogen och klättrade på Honungsberget. När jag kom hem igen var blodflödet stoppat så jag behövde bara tejpa såret med ett par stripes och så var den saken ur världen. Men hockeyspelare blir han nog inte.

/Susan

 

Annonser