I lördags, alltså den 12 maj, gick Göteborgsvarvet av stapeln och Anders var med och sprang. Han sprang jättefort och uppnådde sitt mål med råge. På 1.41.38 kom han i mål och eftersom vi inte kunde vara där och heja så hade vi koll på alla tiderna genom SMS från arrangörerna. Mycket praktiskt. Vi hejade fram honom hela loppet och när han kom i mål möttes han av en hurra-ropande familj men det märkte han ju inte eftersom vi befann oss på helt olika platser.

Undrar om jag någonsin kommer kunna springa Göteborgsvarvet?

När man har tagit sig runt hela Göteborgsvarvet på en bra tid får man vissa förmåner som att slappa framför tv-n och intaga vissa alkoholhaltiga drycker tillsammans med hundarna. Ja de senare fick alltså inte några alkoholhaltiga drycker de fick bara slappa men är det något de är bra på så är det just att slappa.

Vi andra som befann oss på hemmaplan ägnade hela förmiddagen till att städa huset. Fint besök väntade på eftermiddagen och behovet av städning var väldigt stort.

Begriper inte varför man måste städa så ofta när det är så mycket roligare att vara ute och jobba med det blivande hönshuset, hälsa på mormor, sola på altanen eller bara ta en promenad i bokskogen.

Vi är ganska bra på att förtränga städbehovet och sticker hellre iväg på något roligt äventyr. Men hur som helst någon gång måste det städas, man kommer liksom inte undan hur mycket man än slingrar sig.

 

Vi började i barnens rum där det behövdes sorteras leksaker. Sigge drabbades av någon slags städmani så han styrde upp det hela, pekade med hela handen och så fick vi andra sortera och ställa grejerna på rätt ställe. Fint blev det till slut.

Nästa steg blev att skaka mattor och hänga ut dem för vädring och sen kom dammsugaren fram. Jag fick sköta dammsugningen eftersom Sigge siktat in sig på att skura golven. Han hämtade hink och skurgrejer och var beredd att sätta igång så fort jag sugit upp den sista dammtussen.

 

Effektiv var han som bara den, jag behövde inte ens hjälpa till att vrida ur trasan, det fixade han helt på egen hand.

Istället för att stå och glo på Sigge som arbetade hårt gick jag över till dammsugning av resten av huset. Den enda gången jag verkligen uppskattar att vårt hus är så litet är just när det ska till att städas. Jag menar det tar ju ingen evighet att städa 63 kvadratmeter. Positivt.

 

Jaha och vad gjorde då resten av gänget? Hundarna sov sött i soffan och barnen satt uppflugna i Sigges säng och där roade de sig gladeligen med Sigges fina Fifi-hus och Emil spelade på min telefon.

Fräckt va? Ärligt talat gjorde det inte Sigge och mig något att vi fick städa på egen hand. Det gick ju så mycket smidigare då än när alla ska hjälpa till så vi lät de andra hållas uppe i Sigges säng. Linus var ju hellycklig för han brukar minsann inte få vara där men nu hade både Mika och Emil lovat att hålla ordentlig koll på honom så han inte ramlade ner.

 

Snabb lunch och så åkte Limpan i säng för sin lunchlur, han somnade snabbt. Var antagligen helt utmattad av vårt hårda arbete med städningen. Det kan vara nog så arbetsamt att se på när andra jobbar.

Ute hällregnade det men Sigge och Mika drog på sig regnkläderna och så gav vi oss iväg på en kort promenad med hundarna. Barnen ville plocka stenar som de skulle måla på eftermiddagen när Emils klasskamrat med lillebror och mamma skulle komma på besök.

De hittade massor av stenar och var nöjda med promenaden. Hundarna var inte lika glada för de tyckte att det regnade på tok för mycket, att slappa i soffan är mycket skönare under regniga dagar.

 

 

 

Så kom då äntligen eftermiddagen och Emil klasskamrat. Barnen tvättade och torkade alla stenarna och sen målades det med liv och lust. Många fina konstverk blev det och roligt var det. Tänk så enkelt det är egentligen att göra fina saker och ha kul medan man göra det.

Linus gillade att måla sin sten, han höll på länge och väl, var väldigt koncentrerad och fokuserad. Sen fallerade allt, stenen var färdigmålad och då övergick han till någon slags krigsmålning av sig själv.

Det var faktiskt inte hans egen idé utan han blev inspirerad av Emil som målade en mustasch på sig själv och då tyckte Linus att det var fritt fram.

Jag lät honom hållas ett tag, han hade ju så roligt och de hade resten av gänget också. Som tur var höll de sig till att måla stenar och inte sig själva.

När Anders anslöt till familjen senare på kvällen med sin fina medalj runt halsen så var alla barnen rena och fina, iförda pyjamasar och med mätta magar. Inte ett spår gick att finna efter kroppsmålningen, däremot fanns det massor av fina konstverk i form av målade stenar som låg för att torka på hallbänken.

/Susan

Annonser