I måndags fyllde Mika tre år och hon ville verkligen ha ett kalas, hon skulle bjuda några från Emils klass, alla kyrkisbarnen och fröknarna och alla andra som hon kom ihåg namnet på. Lilla gumman, hon gillar verkligen att stå i centrum och att fylla år. Nu fick vi ju dra ner lite på antalet inbjudna, vi bor ju inte i något slott precis. Jo vi bor i ett slott men det är ett väldigt litet slott kan man säga.

Kallt var det idag, solen sken och regnet höll sig på avstånd men att sitta ute och kalasa var ju inte att tänka på. Det blev till att bära in ett extrabord och samla ihop lite stolar från förråden.

När Anders kånkade ut bordet från förrådet bakom farmors stuga hittade han en jättestor spindel. Tog ett kort men det är ju lite svårt att uppfatta hur stor den är. Jag försökte få Anders att hålla i spindeln så att det skulle bli lättare att se storleken på bild men han vägrade. Ingen av barnen ville heller ställa upp, begriper inte varför. Själv kunde jag ju inte för jag skulle ju fotografera.

Något är lite märkligt i det här huset eller rättare sagt med Anders och mig för det verkar som om vi tror att allting fixar sig av sig självt. Vi har ju några barn som vi fixat kalas till tidigare men ändå sitter vi lugnt och konstaterar att det är en och en halv timme kvar tills gästerna anländer. Ingen panik alltså, vi har gott om tid på oss eftersom Anders redan gjort tårtan med bilfluff och allting.

Hm, eller så hade vi inte så gott om tid alls eftersom vi helt förträngt att ballonger skulle blåsas upp och sättas upp i snören över huset och att godispåsarna skulle packas och förpassas till ett lämpligt gömställe. Och kanske, kanske borde man byta om till något festligare än en gammal tröja med ett stort tryck på ryggen som talar om vad hundklubben för Jack Russell terriers heter.

Från noll till hundra på ingen tid alls, det är vi det, ballonger blåstes upp, godispåsar packades och kläder byttes ut mot andra lite festligare eller åtminstone rena kläder.

Vi hann färdigt, nästan, men mest för att de flesta gästerna tidigare annonserat om sen ankomst på grund av andra åtaganden.

Mika blev överlycklig över sina fina presenter och sa att hon ville fylla år varje dag. Hon packade upp sina paket och tackade fint för dem, hon kramade om alla även de som inte ville bli kramade. Ska det tackas så ska det.

Fyrverkeriet i tårtan uppskattades och god var den också, tårtan alltså. Anders, vår bagare, har bytt bana och blivit konditor. Man undrar vad nästa steg i utvecklingen ska bli? Allt han ger sig på blir ju bra så jag ser inga gränser.

Barnen åt tårta och kakor och Nasses kokobollar så det stod härliga till men de var snabba, vips så var bordet tomt på barn och alla var ute på gården och lekte. Vi vuxna tyckte att det var kallt ute men barnen sprang ju runt och rörde sig hela tiden så det spelade ingen roll att de hade kortärmat eller hade glömt skorna inne. Brrr, själv satte jag på mig en jacka och frös ändå.

Jag hann med att äta en bit tårta och den var riktigt god, har för mig att det blev en ynka liten bit över, hoppas den hamnade i kylskåpet för då kan jag äta den till frukost i morgon. Det finns inget godare än gårdagens tårta till frukost, har ni inte prövat det så gör det.

Har man kalas ska det innehålla vissa speciella aktiviteter. Tårtätning är en, lekar är en annan och så ska det hela avslutas med någon form av fiskdamm eller skattjakt där man får en godispåse. Nåväl, Anders hade köpt en Clownplansch där man skulle sätta på näsan med förbundna ögon. Väldigt uppskattat av barnen som gladeligen försågs med halsduk över ögonen och en röd näsklisterlapp i näven, sen fick de lite hjälp för att hitta fram till clownen och där klistrade de fast näsan. Närmast den rätta näspositionen vann, fast i vår tävling vann ingen, alla var nöjda när de fäst sin näsa och så var det bra med det.

Stilstudie av födelsedagsbarnets näspåklistring, mycket fokuserad och bestämd.

Kalaset avslutades med en skattjakt och det var ungefär då jag kom på att vi hade tänkt grilla korv också men det föll bort. Barnen yrade runt i trädgården och hittade ganska snart påsen med godispåsar som låg i stengrillen. Vissa tycker om godis andra inte och en var så liten att godis inte var att tänka på så hon fick en mjuk liten boll istället. Linus hade kunnat äta hur mycket godis som helst, han är en riktig godisråtta och fick vackert nöja sig med kexchoklad. Sen tiggde han till sig lite mer godis av Mika som gladeligen delade med sig av sitt.

Kram, kram och så var gästerna, tillika våra vänner, på väg hemåt.

Vi åt middag tillsammans med Nina och Jocke och deras barn, fint som snus, korv med bröd blev det och ibland kan man väl ändå räkna in det i gruppen kvällsmat. Ingen klagade utan alla åt med god aptit så det var nog godkänt.

Barnen kom i säng så småningom och somnade gott och jag klädde på mig varma strumpor och en tjock tröja sen bäddade jag ner mig under duntäcket i soffan. Skönt. Ett litet moln på himlen var ju att jag skulle ut och springa min nya runda men det är ju helt omöjligt att ge sig ut när man redan är stelfrusen. Svårövertalad var jag inte alls utan jag låg helt enkelt kvar i soffan och konstaterade att springturen var inställd p.g.a kylan. Mm, det låter det, i juni månad.

Nu ska jag steka pannkakor till Emil som ska åka till Fredriksdal i morgon med skolan. Det ska göras rep på det gamla hederliga sättet, vilket det nu är, och så ska det ätas matsäck, lekas och handlas i butiken där. Måste sätta igång, steka, steka, steka….

/Susan

Annonser