Jag måste nog erkänna att jag blivit smittad av ett joggningsvirus. Trodde aldrig att det skulle kunna hända så lat som jag är. Men nu har det hänt!

Har lärt mig att man inte ska harva samma runda utan ha några olika både vad det gäller längd och underlag. Omväxling förnöjer för både kropp och själ.

En runda jag springer (läs: joggar i sakta mak) är tre kilometer och en annan är närmare fem. Bra så men nu måste jag ha en som är sju kilometer och hur ska jag hitta en lämplig sådan då utan att ta ut mig fullständigt?

20120603-111050.jpg

Jo jag skickar ut Anders med hundarna för att mäta ut en lämplig slinga. Smart va!?

När han kom tillbaka överlämnade han en slinga till mig på 6,8 km. Praktiskt, det måste erkännas. Jag ska alltså springa förbi ensamma gubben, Hålshult, till Dansken, ner till Rudin, nya grusvägen, in på traktorvägen, förbi Bertil och backen hem.

Hajar ni vilken toppenrunda det är!? Blir nog tungt på slutet med den långa uppförsbacken men till slut kommer jag kunna springa slingan från början till slut.

Inom en snar framtid kommer jag behöva en slinga på en mil! Då skickar jag ut Anders igen.

/ Susan

Annonser