Igår, precis när vi lagt oss, vaknade Linus och var totalt genomolycklig. Hade Anders masat sig upp till ungen så hade han somnat om men när jag kommer in till det olyckliga barnet så står han med täcke och kudde i handen och då finns det bara ett alternativ, han får följa med till min säng.

Vi har ju sällan barnen sovande hos oss däremot har vi två Russllar som tar plats, mycket stor plats med tanke på deras ringa storlek, i vår säng. Nåväl, Limpan bäddas ner mellan oss och där sover han så gott utan att störa mig det minsta. Om han kravlar runt på Anders har jag ingen aning om för jag sover på natten, så det så.

Tidig morgon eftersom Anders skulle iväg på jobb, när han steg upp vaknade Linus och var glad som en speleman. Själv vände jag mig om och önskade att jag skulle få sovmorgon, frukost på sängen och sen en god bok att läsa. Helt galen önskning, jag visste ju att det inte skulle hända men ändå, tanken var ju god. Linus kravlade upp och bytte några ord med sin far innan han med bestämda steg går in på barnens rum där Mika och Sigge sover i godan ro. Han ställer sig upp på docksängen och kravlar sen, med lite hjälp från Anders, upp i sin säng där han lägger sig för att sova tills det är dags att gå upp, typ klockan sju. Härliga lilla barn.

Nu kan han hoppa ur spjälsängen men han kommer inte riktigt i själv men det är nog bara en tidsfråga innan han fixar det med. Tycker det är riktigt bekvämt när de kommer ur och i sin spjälsäng sjävla, då kan de ju komma upp på morgonen utan att jag behöver resa mig ur min säng. Bekvämt var ordet. Ingen av våra barn har varit några sängurhoppare utan när det ska sovas så sovs det och jag tror att Linus kommer hålla samma linje.

/Susan

Annonser