En av alla saker som Mika och jag har gemensamt är att vi älskar att fira våra födelsedagar. Det är ju härligt att stå i centrum och få en massa spännande paket.

Idag var Moster Mia på ingång och hon hade annonserat att hon skulle ta med sig en kladdkaka. Smart drag för annars kanske det hade blivit tunt med fika. Till saken hör att den omtalade kladdkakan är dödsgod men omöjlig att göra. Den ska stå över natten i kylskåp och det går bara inte, jag har försökt. Problemet är att det inte går att äta den samma dag som man gör den heller för då måste man sleva i sig den med sked. Vi har löst problemet så att Mia gör kladdkakan och tar med den hit och vi vräker i oss den.

Emil som inte gillar kakor, bullar och tårtor något vidare älskar Mias kladdkaka, bara det talar ju för att den är extra ordinärt god.

Mika insåg att det krävdes lite städning om vi skulle få besök så hon bestämde sig för att dammsuga. Mest imponerad blev jag när hon drog ut vågen som stod under byrån och dammsög där! Det gör jag bara ibland, för det mesta kör jag bara in dammsugaren så långt det går och när det tar stopp får det vara bra. Man ska ju inte överdriva.

 

Mitt i städningen tog Mika en paus för att göra en planka, snacka om att vara träningsnarkoman. Skoja bara, det är jag som gör plankor och Mika vill hålla mig sällskap. Hon plankar, snyggt och prydlig, i några sekunder sen deklarerar hon att hon vann! Själv får jag minsann stå ut i en hel minut, vila en halv minut och sen planka igen. Får väl se om det blir några resultat av detta plankande snart.

Vi hann med lite lunch och Linus sov en stund innan vi for för att hämta hem Emil och Sigge. Den sistnämnda gick sista dagen på dagis idag innan sommarlovet så det hade varit fest med glass och kladdkaka. Gottegris.

När vi anlände hemmet hade Mia redan kommit. Sigge sa att om vi hade åkt Ricke-Picke så hade vi vunnit för han är ju en racerbil medan Silver Sara är en skolbuss och de går bara mellanfort. Så vet ni det.

 

Mia kom med ett stort paket som alla barnen hjälptes åt att öppna. Spännande värre var det innan Mika, överlyckligt, kunde konstatera att det var en alldeles egen sparkcykel och att den var rosa.

Mia och jag meckade ihop den vilket tog en stund, under tiden slogs Linus med näbbar och klor för att få tag på Mikas nya Hello Kitty vattenflaska som hon fått av Mia. Linus förlorade slaget och fick nöja sig med Emils gamla vattenflaska som Sigge var så snäll och tog fram ifrån skafferiet och fyllde med vatten.

Misstänker att det kommer bli fullt i husvagnen när vi väl ska ut på semester med tanke på alla cyklar, sparkcyklar och Bobby-cars som ska med.

 

 

 

 

Så här fin var kladdkakan, dagen till ära fint dekorerad med söta sockerfigurer.

Hela gänget samlat runt bordet innan den stora cirkusen började.

Mika fick börja och hon valde en liten sockerfigur och fick sin bit kaka, sen ville Emil ha en bit med en gul krona men det visade sig att det ville Sigge med och det fanns bara en krona.

Emil var snäll och lät Sigge få kakbiten med kronan på och valde själv en annan figur men ville absolut inte ha några bokstäver på sin bit för det tycker han inte alls om .

Medan diskussionerna gickhöga om vem som skulle ha vilken figur sträckte Linus bestämt fram sitt fat och pekade på det, väldigt tydligt och bestämt, med sitt lilla pekfinger. Gcik ju inte att missuppfatta att han också ville ha en bit kladdkaka.

När han väl får sin bit upptäckte han att det är de där små sockerfigurerna som var godast och sen länsade han kakan på resterande bitar. Sån är han, en socker-junkie.

När kraven på kakdekorationer är så skiftande blir det till slut så att kakan ser ut som, ja som en jag vet inte vad men gott var det i alla fall. Och som alltid så lämnade Mia resterna av kakan här så Anders och jag kan smygäta på kvällen, mums.

När fikat var avklarat blev det till att leka kurragömma. Vi leker aldrig det annars men så fort Mia, Catja eller Joanna kommer så ska det lekas kurragömma. Saken är ju den att vårt hus är så litet så antalet gömställen är strängt begränsat. Men det gör det ju inte mindre roligt för det.

I morgon ska vi till kyrkan för att delta på Emils skolavslutning. Det är den första skolavslutningen i en rad av väldigt många som komma skall. Får nog ta med mig en näsduk ifall jag börjar gråta, det är ju så fint och samtidigt lite sorgligt med skolavslutningar.

/Susan

 

Annonser