Tänk att Emil har gått ett helt år i förskoleklass, det var ju nyss han började, det var ju nyss han började gå, det var ju nyss han föddes!!

Det har varit ett omtumlande år för Emil som tyckte att det var lite jobbigt i skolan till att börja med. Han sa att han var ju nybörjare och kunde inte alla regler och det var så många som ville vara kompis med honom men de jagade honom och det gillade han ju inte alls. Så småningom lärde han sig reglerna i skolan och då blev allting bra och roligt igen.

Avslutningen började i kyrkan där alla som gick i förskoleklass till och med andraklass skulle få plats. Föräldrarna stod och köa framför alla kyrkans tre ingångar och det blir en sån där spänd och låtsastrevlig stämning. Alla ska till varje pris in och få en bra plats för att få se just sitt lilla barn uppträda. Samtidigt som folk försöker vara trevliga är de beredda att slåss till sista blodsdroppen för att komma in först.

Upptäcker, återigen, att jag också drabbas av detta galna syndrom. Tränger mig sakta och vackert fram till kyrkporten så att jag ska komma in bland de första. Det är ju så man skäms för sig själv, försöker behärska mig men det är svårt.

Kyrkan är fylld till bristningsgränsen och vi får bra platser precis bakom en stolpe. Ridå!

Mika släpar med sig en liten ryggsäck och det visar sig, när vi väl sitter på plats och hon packar upp den, att hon tagit med sig en bok att läsa om det skulle bli långtråkigt, en vattenflaska som faktiskt innehöll vatten ifall hon skulle bli törstig och ett par extra byxor. Smart va!?

Sigge fick låna boken och roade sig en bra stund med den. Vi andra höll på att smälta och försökte roa Linus som helst av allt ville springa runt och hälsa på alla. Några russin stillade honom för en stund och ett stort tack sänder jag så här i efterhand till den glada mannen i bänkraden bakom oss som med en avundsvärd entusiasm lekte tittut med Linus. All heder åt sådana människor.

Emil och hans kompisar i förskoleklasserna sjöng Sommarlov och Pippis sommarsång. De är så härliga för de tog verkligen i och sjöng av hjärtans lust. Senaste veckorna har Emil tränat på sångerna så vi har hört dem om och om och om igen.

 

När alla skolbarnen sjungit klart, prästen berättat om sina bravader i livet och rektorn önskat alla ett riktigt gott sommarlov masade vi oss ut ur kyrkan för att samlas på gräsplanen intill Folkhögskolan. Där fick pedagogerna sina presenter från barnen vilket var solstolar med tillhörande badväska, fint var det.

Barnen samlades i en ring och fick fina kort och varsin ros. Emil valde en ljuslila ros, rosa skulle jag säga, för han tyckte att de röda såg ut som begravningsrosor. Funderar fortfarande hur det kommer sig att han associerar de röda rosorna med begravningar.

Sen var det dags att krama om fröknarna Carina, Markus och Marianne. Emil tycker att det är lite sorgligt att de inte ska fortsätta i samma klass men samtidigt vet han om att klasserna samarbetar och att han kommer träffa både Carina och Markus på skolgården.

Nu är det sommarlov! Vi tänker sova länge på morgonen, titta på sommarmorgon med Malin och bara roa oss mest hela tiden.

 

 

/Susan

Annonser