Skatteåterbäringen har anlänt! Vi tackar… ja vem ska man tacka egentligen? Det är ju bara jag som betalt in för mycket skatt under året som gått så jag antar att jag får tacka mig själv då. Tack snälla mig själv.

Nåja, dags för investeringar i hemmet och detta innebär att vi måste till IKEA. Jag, Anders och alla fyra underbara barn. Vilka tycker då att detta var en ovanligt bra idé? Jag och barnen. Vem tycker att det var en idé som borde förpassas till papperskorgen och aldrig verkställas. Jo Anders förstås. Jag hävdar dock att det är bara är en fasad som måste uppehållas att män inte gillar att handla möbler och grejer, så det så.

Det blir som jag bestämt, vi hämtar hästsläpet nere hos Bertil och off we go. Söndag på IKEA, skatteåterbäringen har precis kommit, det bäddar för en upplevelse vi sent ska glömma.

Vi lämnar in Mika, Emil och Sigge på barnpassningen och vips så var antalet barn nere i en endaste liten lillebror.

Vi botaniserar vilt på köksbordsavdelningen, nytt bord med tillhörande stolar ska inköpas. Då ringer de från Barnpassningen och säger att Mika är ledsen. Jag travar dit och så visar det sig att hon är bajsnödig. Ingen panik alltså. Hon går på toaletten och jag återvänder till Anders och Linus.

Anders står lugnt och lutar sig mot ett bord och jag frågar var han har gjort av Linus. Vad då säger han, är inte han med dig? Under en hundradel av en sekund får jag panik men sansar mig när jag ser glimten i Anders ögon.

Plötsligt öppnar sig ett skåp och där innanför hittar jag Limpan. Han är helt salig och tycker att varuhuset är en enda stor lekplats. Det krävs viss övertalning för att få ut ungen ur skåpet men vi lyckas så småningom.

Vidare till sängavdelningen, ny dagbädd behöver inhandlas så Anders och jag kan sova lite drägligare i vardagsrummet. Den röda bäddsoffan har gett upp och kommer snarast att förpassas till återvinningsstationen där den hör hemma. Man kan väl säga att den gjort sitt med råge.

Jag tar en kölapp för att få lite hjälp med vilka madrasser vi ska köpa medan Anders suckar djupt och säger att det bara är att ta två stycken.

Då ringer de från Barnpassningen igen och säger att Mika är ledsen, beslutar att hämta ut alla barnen för det är ju ändå bara tio minuter kvar. Lämnar Anders och Linus med förmaningen att de nu ska köpa två vettiga madrasser medan jag med stor precision tar mig ner till Barnpassningen genom ett virrvarr av genvägar.

Mika är glad när jag kommer, hon sitter och ritar med några andra flickor. När hon ser mig säger hon glatt att hon saknat mig och så sträcker hon fram en vacker teckning. Emil och Sigge blir lite putt när deras tid i bollhavet är över. Som vanligt har det gått alldeles fort eller så är det bara så att vi är där alldeles för sällan.

Vi ger oss ut i varuhuset på jakt efter Pappan och Linus som vi så småningom hittar på sängavdelningen där de faktiskt fullgjort sitt uppdrag. Linus har hittat en liten lekplats och där roade han sig kungligt. Han gillar IKEA till skillnad från vissa andra.

På väg till restaurangen tog vi en vända förbi täcken och lakan där Sigge köpte ett nytt täcke och jättesnygga lakan.

Sen var det mat, köttbullar till barnen, kyckling till mig och fläskfilé till Anders. Gott tyckte alla och det är ju smidigt när man har så stora barn så de äter själva och man kan njuta av sin egen mat.

Om Anders tyckte att det var jobbigt att handla så höll han ändå en god min och skötte sig exemplariskt. Var go och glad och stundtals riktigt trevlig.

På Ta-det-själv-lagret kom den stora utmaningen för vi hade köpt så mycket att det krävdes två vagnar för att få allting till kassan. Jag drog en vagn med Linus och lite grejer i, Anders drog en jättestor vagn som var totalt fullproppad av tunga kartonger och Emil, vår hjälte, drog en tung vagn med resterande kartonger och Mika och Sigge på.

Det var bara tack vare Emils heroiska insats som vi fick med oss allting hem. Han fixade att dra hela sin vagn och var stolt som en tupp vilket han hade all rätt att vara. Själv hade jag fullt upp att försöka hålla kvar Limpan i vagnen och styra mot en lämplig kassa. Precis när vi närmar oss kassorna blir Sigge nödig, han och Anders får leta upp en toalett och vi andra får vänta. Det är såna här väntetider som kan vara lite frustrerande för de små har ju inte hur mycket ork som helst. Men det visar sig, som så ofta förr, att de orkar hur bra som helst medan jag står och stampar och undrar om de bosatt sig på toaletten.

Vi passerade kassan, gjorde oss oskyldiga och traskade mot parkeringen för att stuva in allting i hästsläpet. Det var ett trött gäng som återvände hem, Linus somnade direkt medan de andra var lite taggade över att få komma hem, packa ur alla grejor och få skruva ihop dem.

Emil och Sigge slet som bara den när vi skulle in med alla grejer och vi lyckades få in den sista kartongen precis innan det började ösregna.

Nästa steg i IKEA-processen var att få ihop alla grejer. Sigge hjälpte mig med stolarna vilket även Linus gjorde. Den sistnämnda roade sig med att ta alla skruvar så vi fick jaga omkring på honom hela tiden.

Anders stängde in sig i Emils rum och monterade fast hyllan och skrivbordet på hans loftsäng. Hualigen så bra det blev, sen allt blev klart har Emil suttit där och ritat mest hela tiden. Där kan de stänga barngrinden om sig och få vara lite ifred från huligan-Linus som gärna lägger sig i alla konstverk som produceras.

Hundarna gjorde också en insats, de vaktade de ouppackade paketen. Ganska uttråkade efter att ha varit ensamma halva dagen och sen bara fått en kort promenad. Snacka om att vara satta på undantag, inte populärt alls.

Mitt i ihopskruvandet av alla möbler insåg jag att vi måste äta middag. Trist men sant, det var bara till att laga lite mat och fylla de små hungriga barnamagarna och de något större föräldrarmagarna.

Anders drog sen iväg på styrelsemöte på bridgeklubben. Misstänker att han var glad över den pausen.

Själv la jag alla barnen men först bäddade vi rent i Sigges säng med hans nya lakan som vi precis hann tvätta och torktumla innan läggdags. Han var så nöjd med sitt köp och somnade på tre röda, som vanligt.

Efter en liten kort paus tog jag itu med dagbädden som skulle skruvas ihop. Det var det sista för köksbordet fick vi vänta med lite eftersom själva skivan inte alls var vit utan av furu. Suck, ibland blir det bara så fel. Det blir till att åka och byta den delen innan vi får köksbordet på plats.

Väldigt pedagogiskt började jag med att sortera alla skruvar, pluttar, små grejer och andra prylar som behövdes för att få ihop dagbädden. Har nog aldrig sett så mycket små prylar och ganska snart insåg jag att det skulle ta ganska många timmar innan jag kunde gå och lägga mig.

Nästa steg var att plocka fram alla delar från kartongerna och sortera upp dem för att få lite överblick över det hela. När jag såg allt framför mig behövde jag ytterligare en liten paus i soffan för att samla ihop den energi som skulle behövas för att få ihop möbeln.

Precis när jag vilat klart kom Anders hem igen så då kunde vi hjälpas åt och det behövdes. Trots ihärdigt arbetande och skruvande så var vi inte klara förrän klockan slog midnatt. Madrasserna kom på plats, vi bäddade och sen sov vi!

Lång dag, innehållsrik och arbetsam men samtidigt en rolig utmaning. Så ser jag på det. Anders ser nog på det på ett helt annat sätt….

/Susan

Annonser