I söndags var vi ju på IKEA, tillbringade nästan hela dagen där och resterande del av dygnet ägnade vi åt att skruva ihop alla möbler vi inhandlat.

Eftersom det var så mycket vi köpt så inser man ju att något måste gå fel, det är ju helt givet och oundvikligt. Bordet, det efterlängtade köksbordet visade sig, när kartongen avlägsnades, vara i helt fel färg. Träfärgat istället för vitt, ingen hit om man säger så. Det var ju bara att bita i det sura äpplet och ge sig av tillbaka till brottsplatsen för att ställa allt tillrätta.

I torsdags, när jag ändå skulle till Bjuv på kvällen, passade jag på att köra in med den felfärgade bordsskivan. Fast egentligen var den ju inte i fel färg det var ju bara det att den legat på fel plats i tag-det-själv-lagret. Resterande delar som hörde till bordet och som låg i paket nummer två var helt rätt, vita och fina.

Släpar upp bordsskivan som Anders så vänligt packat in i emballaget igen och tejpat igen med en ful brun tejp, tar min kölapp vid återlämningen och väntar och väntar och väntar… Nej så farligt var det väl inte men jag skulle ju vidare och hade ju inte helt koll på hur jag skulle köra så jag ville ju vara ute i god tid.

När det äntligen blev min tur visade det sig vara lite besvärligare än vad jag tänkt mig, som vanligt, så jag fick en fikakupong medan killen skulle fixa en ny bordsskiva till mig. Jag påpekade strängt att det skulle vara den största varianten av just det aktuella bordet och han kontrollerade saken och bekräftade att så skulle det naturligtvis vara.

Fika, fika, fika och så tillbaka där min nya, vita bordsskiva fint stod på en vagn och väntade på mig. Tillbaka till bilen, lyfte in paketet i bilen och tyckte att det kändes lättare än det förra men tanken kom och försvann utan att göra något större avtryck i min hjärna som redan höll på att behandla vägbeskrivningen till Bjuv.

Igår, fredag, packade jag upp själva bordsunderredet, skruvade ihop det enligt konstens alla regler och när det är klart tar jag fram bordsskivan. Ger kartongen till barnen så de kan ha det som underlägg när de ska måla stenar i trädgården. Pratar lite i telefon, mailar och kolla av Facebook. Återgår till bordet och då, först då upptäcker jag att bordsskivan är för LITEN!!!

Jag skojar inte, han gav mig den mindre varianten av det aktuella bordet. Ringer IKEA för att reda ut saker och ting vilket slutar med att jag ska få milersättning för att åka och byta bordsskivan en andra gång för nu var det ju inte mitt fel precis. Blir även lovad lunch för hela familjen, nåt ska man ju ha för sveda och värk.

 

Idag tar jag då med mig Mika, Sigge och Emil för att återigen besöka vår favoritbutik IKEA. Snart borde jag få bordet gratis så mycket reklam som de får av mig.

Barnen var ju eld och lågor för de ville leka i bollhavet så jag började med att checka in hela ligan där. Själv återvände jag till återlämningen och pratar med en jättetrevlig och hjälpsam kille som absolut ska lösa detta åt mig. Man kan ju inte säga annat än att de verkligen gör sitt bästa för att lösa allt trubbel som vi kunder eller de själva ställer till med.

Killen ringer runt på hela varuhuset för att jaga rätt på min bordsskiva som borde finnas någonstans eftersom jag har ett underrede och fyra vita ben där hemma. Trots hans hårda jobb visar det sig att någon bordsskiva inte går att uppbringa. Men det kommer in nya på måndag!

Det bidde ingen kostym, det bidde en tummetott. Så kändes det just då, jag fick gå därifrån utan bordsskiva och lova att återkomma på tisdag. Men först ska jag ringa kundtjänst igen så jag får lite mer reseersättning och matkuponger som jag inte fick idag.

Plockade upp Mika i bollhavet och drog med henne på en runda på varuhuset, vi skulle ju ha lite grejer till deras nya skrivbord och jag var i stort behov av ett positivt sällskap och hon ställde snällt upp.

 

När lektiden var över för grabbarna hämtade vi dem och drog en ny runda genom halva IKEA. På nedervåningen så har de lampor som lyser som pilar på golvet, lampan sitter alltså i taket och ljuspilen hamnar på golvet. Väldigt roligt tyckte vi alla och kunde inte låta bli att testa hur det såg ut om man la sig på golvet under lampan. Alla barnen testade men när jag skulle göra det satte Sigge stopp för det, han sa att mammor och pappor inte gör  sånt samtidigt som han mycket myndigt viftade på sitt pekfinger. Så jag lät bli, den här gången, men nästa gång ska jag också testa.

Det är så otroligt roligt att ha med sig hela, eller som nu delar av ligan. Alla uppför sig alltid skapligt och är roliga att umgås med. Sen har ju både Sigge och Emil en massa bus i sig men det är i så lagom dos så man kan bara skratta åt dem.

Linus lämnade vi hemma med Anders, den förstnämnda för att han mest klänger runt i hela varuhuset och är svår att hålla koll på och den sistnämnda för att han numera utvecklat en svår allergi mot IKEA. Undrar varför?

 

Vi avslutade med lite korv för Emils del och mjukglass för oss andra.

Mycket uppskattat och lite energi är ju aldrig fel även om vi kanske inte tog den ur den nyttigaste källan.

 

 

 

 

 

/Susan

Annonser