Vi skulle mäta hönsgården i fredags, på förmiddagen. Barnen tog ut måttband, massor av papper och några pennor. De började rita av den blivande hönsgården. Snygga. men inte alltid så överensstämmande med verkligheten, teckningar blev det. Emil passerade sitt grönsaksland och noterade hur mycket allt hade växt där. Då slog hans ekonomiska sinne till och han bestämde sig för att börja sälja grönsaker.

Själv föreslog jag att han kunde hämta några stenar och måla såna där fina nyckelpigor och sälja dem istället eftersom grönsakerna inte riktigt var färdigvuxna än. Som en blixt nappade han på idén och sprang in för att rita en skylt, han skulle ta 50 för de små och 80 för de stora. Vi diskuterade saken och kom överens om att priserna borde vara något lägre så här i början medan han arbetade upp sin kundkrets. Slutligen kom vi fram till att de små skulle kosta 2 kr och de stora 5 kr.

Jag trodde i min enfald att han skulle ge sig ut själv för att plocka lämpliga stenar men så hade han inte tänkt sig att det skulle gå till. Nej då, vi skulle gå ut allihopa och hjälpas åt. Fanns ingen möjlighet för några protester för Emil delade ut platspåsar till oss alla och tog ledningen så det var bara att följa med.

Vi gick vår väg ner till brevlådorna, gick över ”stora” vägen och upp på andra sidan där granplanteringarna är och blåbärsskogen.

Stenar synades, hamnade i påsarna eller förpassades tillbaka till naturen. Linus gav sin påse till mig för han hade ingen lust att plocka några stenar. Mika plockade bara små, mycket små stenar för att det inte skulle bli så tungt att bära. Smart val för pojkarna fick jobba hårt med sina stenpåsar som var duktigt tunga.

 

När alla stenarna släpats hem var det dags för den stora stentvätten. Barnen samarbetar otroligt bra när det är någon aktivitet som de själva valt och när man inte lägger sig i utan bara svarar på eventuella frågor.

Tillsammans skurade de alla stenarna, stora som små och la dem att torka i solen som faktiskt visade sig för ovanlighetens skull.

Linus fick också hjälpa till vilket gjorde honom riktigt glad.

Medan stenarna torkade åt vi lunch och sen förpassade vi Linus till sin säng för en lur.

 

 

Sen målades det stenar i alla möjliga färger och former. Fantasin är verkligen ingen bristvara i det här huset.

De fick en IKEA-kartong att husera på och sen höll de på i över två timmar med sina konstverk. Mika målade en sten men sen föredrog hon att måla sig själv. Jag pysslade med att skruva ihop underredet till vårt nya matbord så jag kan ju inte säga att jag hade världens koll på barnen. Men Linus sov så jag tänkte att de stora inte kunde göra så stor skada så jag skulle behöva ingripa.

Rätt som det är står det ett blått/grönt/rött/gult barn i dörröppningen och jag inser att under all färg måste det finnas en Mika. Förpassade henne till duschen tillsammans med tvål, nagelborste och stränga instruktioner om att hon skulle se till att tvätta bort ALL färg.

Något senare kommer hon ut, inlindad i sin handduk och visar att hon faktiskt fått bort den mesta färgen. Jag leder ut henne på altanen och förmanar henne att sitta där och torka lite mer i solen samtidigt som hon kan hålla killarna sällskap.

Jag tror att det inte dröjer mer än tio minuter innan samma unge står i dörren målad i regnbågens alla färger. Det blev ännu en tur till duschen med rätt utrustning för färgborttagningen på litet barn. När hon var klar förpassade jag henne till soffan och så satte jag på Lilla Spöket Laban filmen och kände mig ganska lugn över att färgkriget var vunnet.

 

Jag vann! Färgkriget alltså för Mika höll sig i soffan medan killarna avslutade sitt projekt.

Tillsammans så bar de in alla flaskorna med färg, penslarna och de små faten där de skulle kunnat ha färgen fast de föredrog att hälla ut den på kartongen istället som riktiga konstnärer som Emil sa.

Stenarna bars in för att torka och när det var klart så spraylackade jag dem och resultatet blev riktigt bra.

Nu ska de, när det är fint väder, bära ner ett litet bord och två stolar till Gläntan som ligger vid vår ”stora väg”. Där ska de ha försäljning och så ska de skriva skyltar också så att alla förstår att det är en riktig affär. Spännande tycker jag, undrar om de får något sålt.

 

 

 

/Susan

Annonser