Idag är det läge att skrika ÄNTLIGEN!!!! för nu står köksbordet på sin plats och fint blev det. Nu ligger Mika fina vaxduk med röda äpplen på bordet så får vi hoppas att det håller sig fint länge, länge.

Det blev ju en lång och utdragen process att få hem bordet och flertalet besök på IKEA till barnens stora glädje eftersom de fått vara så mycket i bollhavet att de faktiskt är helt mätta på bollar och hav.

Allt började med att när vi hämtade det aktuella bordet på hämta-själv-lagret där vi tar två paket, noterar att varunumret är rätt på paket nr 2 och tar för givet att det stämmer på paket nr 1 med eftersom de ligger tillsammans.

När vi kom hem upptäckte vi att skivan hade fel färg. Istället för att vara vackert vit var den brunsvart vilket är en ny färg som IKEA infört. Vi hade tagit fel, men lite konstigt var det att själva stommen och benen var i rätt färg.

Jag far tillbaka till IKEA, ber att få byta bordsskivan mot en vit av den STÖRSTA modellen av bordet. Inga problem, jag får med mig en vit skiva hem. När jag sen ska skruva ihop bordet upptäcker jag att skivan är för liten!! Ringer IKEAS kundtjänst som ber så mycket om ursäkt, ger mig på stående fot löfte om både reseersättning och bjuder hela familjen på lunch.

Tillbaka till varuhuset, lämpar in tre av barnen i bollhavet, tar mig till återlämningen och får hjälp av en synnerligen sympatiskt man. Han kliar sig i huvudet, ringer och ringer och meddelar sedan att några bordsskivor har de inte hemma men det kommer på måndag. Hämtade barnen, återvände hem, utan bord.

Måndagen kom, ringde kundtjänst för att få lite mer reseersättning och kolla att de verkligen hade bordet hemma så vi inte åkte en gång till i onödan. Brum, brum så for vi till IKEA igen, in med ungarna i bollhavet, tog med mig sur-Linus till återlämningen och fick hjälp av en synnerligen sympatisk man. Tänk att de orkar vara så trevliga när man kommer om och om och om igen för att byta bordsskivor. De har säkert gått massor av kurser i Service Management eller så har de någon norsk som talat om för dem vad som gäller; ”Smiler du, så smiler jeg”

Denna gång fick jag vänta så länge att jag var tvungen att hämta ut barnen från bollhavet så plötsligt hade jag fyra stycken som pockade på uppmärksamhet. Till slut fick jag mina bordsskivor och här brister jag totalt och kollar inte numret på förpackningen utan frågar bara, visserligen med en mycket bestämt röst, om det nu verkligen var det STORA bordet och inte det lilla. Mannen försäkrade att det var det största bordet de hade så det skulle vara helt rätt. Sigge frågar också om det verkligen är det STÖRSTA bordet han hade och mannen nickar och säger att så är det. Hem igen.

Passade skivorna till vår stomme då?! NEJ!! Det var den lilla varianten av bordet, IGEN!!! Nu vägrade jag åka tillbaka till IKEA igen, istället satte jag mig ner och surade. Inte så konstruktivt men väldigt nödvändigt just då. När jag tagit mig samman börjar jag kolla alla papper och kvitton vi har på vårt inköp av bordet. Då, och först då, ser jag att vi har betalat för det lilla bordet! De scannar tydligen bara paket nr 1 och så är det bra med det.

Tillbaka till varuhuset, får äntligen RÄTT BORDSKIVOR och slipper betala de 200 kr som är mellanskillnaden, får reseersättning som jag genast köper upp, på IKEA.

Hem och nu har Anders skruvat ihop bordet och det är så fint, så stadigt och så STORT, precis så som det ska vara och nu är det helt RÄTT. Men tänk så långt tid det tog innan vi fick det rätt och tänk så trevliga alla har varit som försökt hjälpa oss och samtidigt så korkade som inte kunde ge oss rätt från början.

Nu lägger jag mig denna långa händelsekedja bakom mig. Så småningom kommer jag minnas den och skratta, just nu gör den mig bara trött.

/Susan

Annonser