Nu är vi inne på tredje blöjfria veckan för Linus del och det går framåt. Inte så fort kanske utan mer sakta men säkert.

En sak har vi lärt oss när det gäller att få små barn blöjfria och det är att man måste ha tålamod och ge dem tid. Att ideligen fråga det lilla barnet om vederbörande är kissnödig är helt förbjudet. Tjat leder bara processen åt fel håll.

Linus går igenom samma steg som alla våra andra barn gjort. För vissa har det gått fortare och för andra långsammare. Första blöjfria dagen läckte han som ett såll. Noll koll kan man lugnt säga. Sen kom han in i fasen där han kunde hålla sig länge men inte riktigt vågade kissa när det väl var dags. Han gick på toa men satt inte tillräckligt länge för att kisset skulle hamna där. Men så fort han kissade på något olämpligt ställe kom han med en bekymrad min och hämtade mig. Tillsammans torkade vi upp och hystade in de blöta kläderna i tvättmaskinen.

20120713-134756.jpg
Igår tog Limpan ett stort steg in i nästa fas, den där han kan göra killkiss vid vägkanten. Nu vågar han kissa ordentligt när jag lyfter upp honom och så får han sitta och kissa när jag håller honom i benen. Omöjligt att förklara men ni fattar säkert hur jag menar. Idag har han killkissat två gånger och det har inte varit något kiss i byxorna. Genombrott kan man säga. Nu kommer snart allt falla på plats och kissiga byxor kommer vara ett minne blott.

20120713-140034.jpg
/Susan

Annonser