I lördags var det då dags för Team Hardwork att husera hemma hos oss. Redan på fredagskvällen bestämde vi oss för att laga morgondagens lunch och se till att allt vi behövde fanns tillgängligt. Att ha en plan är bra men ännu bättre är det ju om man följer den, sämre är det om bägge föräldrarna somnar i soffan och vaknar upp kring midnatt. Vi skrotade planen och gick och la oss.

På lördagsmorgonen försov vi oss! Så typiskt. Halv åtta ropade Linus att han nog ändå tyckte att det var dags att gå upp. Tack och lov för annars hade vi väl sovit halva dan. Full fart, jag gjorde korvstroganof till lunchen, Anders matade och rastade hundarna, sen blev det frukost för hela familjen och vi var inte klara förrän vår team-familj anlände en halvtimme senare än beräknat vilket vi var väldigt glada för.

Dagens arbetsuppgift var att bygga en hönsgård eller åtminstone påbörja bygget och bygga så långt som möjligt. Anders och Jocke var ansvariga för det jobbet medan Nina och jag ägnade oss åt att ösa jord, vilket är väldigt välgörande för armmusklerna och hålla koll på barnen samt servera lunch.

Jocke trodde inte sina ögon när jag glatt stegade upp hur hönsgården skulle byggas. Han hade nog sett en liten hönsgård framför sig, något som det skulle gå ganska fort och enkelt att bygga upp. Men se där misstog han sig grundligt för detta bygge handlar mer om en lyxvariant, åtminstone med tanke på att vi bara har en tupp och en höna som står på inflyttningslistan. Stort blir det och dyrt med virket och allt nät som behövs. Det handlar inte om några billiga ägg inte utan mer dyra lyxiga ägg. Att fortsätta handla ägg på ICA hade nog varit bra mycket billigare men nu vill vi ju ha hönor också och med tanke på våra hundar så gäller det att bygga rejält.

Efter lite funderande hit och dit så kom våra män igång med själva byggandet och det såg lovande ut, mycket lovande faktiskt.

Snart kommer hönsen stå på kö här utanför för att få flytta in i detta lyxbygge.

Linus var väl den som tvivlade mest på våra byggare, skulle de verkligen kunna lösa problemet, skulle det någonsin bli något hönshus byggt?

För er nyfikna kan jag nu berätta att Linus även kan kissa kille-kiss inne på toaletten. Han är som Sigge var när han var liten, ville inte sitta på toaletten men det funkade fint om man höll honom precis som när det ska kissas ute och det har nu Linus lärt sig.

Fritt fram att åka iväg på en massa äventyr nu när Limpan säger till när han vill kissa och kan göra det var som helst. Idag har det inte hänt en enda olycka, stora framsteg. Nu kommer det bara gå åt en blöja per dygn, den Linus har på natten för den han har på lunchluren kissar han inte i och skulle han få bestämma skulle han inte ens ha den på sig.

Nåja, tillbaka till bygget av hönsgården.

Barnen lekte mest bortsett från Sigge som verkligen var involverade i bygget. Han gillar att jobba med oss vuxna och är både duktig och uthållig.

Emil och Theo tog en tur i skogen och hittade blåbär som de bidrog med till salladen. Hade faktiskt aldrig tidigare ätit blåbär i sallad men det smakade riktigt friskt och gott.

Allt som allt var vi tio personer vid köksbordet när det var dags för lunch. Jag är så otroligt glad för vårt nya köksbord, det var bara att dra ut det och lägga i två skivor och vips fick vi plats allihopa. Visserligen har vi så litet hus så bordet sträckte sig från köket ända in i vardagsrummet, men så är det när man har öppen planlösning. Modernt kan man också säga.

Alla åt med god aptit och när bordet var avdukat, hundarna rastade och Linus lagd för sin lunchlur drog jag och Nina till vår hemliga blåbärsskog med alla barnen. Jocke och Anders fick inte följa med för de jobbade ju med hönsgårdsbygget.

Stor lycka, det fanns gott om blåbär!

Som alltid blev det lite diskussioner om vem som hade plockat mest och vem som skulle äta vilka bär. Emil sa att vi skulle lägga alla bär i en skål och sen dela på dem och så fick det bli, ingen protesterade.

Barnen älskar sin hemliga blåbärsskog, de skulle kunna gå där hur länge som helst men vi var ju tvungna att bidra till arbetet på hemmaplan också.

Väl hemma fortsatte Nina att skotta jord som ska ligga över all bråte som vi skyfflat från hönsgården och ner i den gamla husgrunden. Fint blir det, riktigt fint. Tänkte slänga ut lite gräsfrön också så får vi se om det tar sig. Antar att hönsen kommer picka upp allting sen men det gör ju inget. De får ju bestämma hur de vill ha det i sin egen hönsgård.

Barnen fick till uppgift att rena alla blåbären och de jobbade på en god stund innan de tröttnade och återvände till studsmattan. Jag och Linus, som jag väckt från sin lur, fick ta över och slutföra arbetet.

För övrigt känns det inte som om jag bidrog så mycket till arbetet, jag höll mest reda på barnen och serverade mat. Just utspisning är ju inte mitt största intresse, det brukar ju Anders sköta, men nu var han upptagen på annat håll så det föll på min lott. Men jag är nöjd, jag tycker jag skötte mig bra faktiskt.

Vi hann med lite mellis och kan ni tänka er att det inte föll en regndroppe på hela dagen, åtminstone inte så länge vi arbetade. Det hade ju regnat hela veckan så det var ju som en skänk från ovan att det var uppehåll så vi fick någonting gjort.

 

Mer än halva ramen runt hönsgården hann de med att bygga innan arbetsdagen nådde sitt slut. Det kommer bli så superbra när allt är klart, när nätet sitter på plats, när taket är nätat och hönsen flyttar in.

Gissa om det kommer bli en hejdundrande inflyttningsfest! Undrar bara vad man ska bjuda på? Grillad kyckling är väl inte att tänka på antar jag.

Åskan kom på besök när arbetsdagen nästan var slut, regnet hade den goda smaken att vänta tills alla grejer var inplockade och vi skulle grilla.

 

Årets fluga måste vara takfotsgrillning med tanke på hur mycket det har regnat. Anders fick den uppgiften, att takfotsgrilla köttet och alla grönsaker.

När bordet var dukat slog sig alla ner och det åts och dracks med god aptit. Arbete gör en hungrig liksom trevligt sällskap.

Barnen hade hållit igång hela dagen och var tämligen utmattade när kvällen kom. Det behövdes ingen övertalning för att få dem i säng.

Jag är så glad att jag faktiskt drev igenom det vi pratat om så länge – Team Hardwork, för det är roligare att arbeta tillsamman och man får mer gjort.

Nästa gång ska vi vara hemma hos Nina och Jocke, men det blir inte förrän efter semestern.

/Susan

Annonser