Ärtsafarin var bokad sen länge och något vi verkligen sett fram emot hur konstigt det nu än kan låta. I torsdags var det då äntligen dags och vi begav oss till Findus som ligger i Bjuv. Med var så klart alla barnen och så morfar Bernt, kände att jag skulle behöva lite hjälp med gänget och han gillar ju utflykter lika mycket som barnen.

I god tid, väldigt god tid visade det sig, hittade vi fram till utgångspunken för själva ärtsafarin. Hela förmiddagen hade jag stressat för att få hundarna rastade, Eltons ögon ompysslade, få i barnen en urtidig lunch och så packa allt vi behövde ha med oss. Inte hade jag behövt stressa inte, ånej då, det visade sig att vi var en hel timme för tidiga! Det är så typiskt mig och så typiskt morfar Bernt att inte protestera det minsta när jag helt utan förvarning bestämmer att vi ska åka en timme tidigare. Det var nog lite rörigt i mitt huvud men vi kom ju alla fall inte för sent.

Kanske blev dagen lite rörig för att den började så, det är ju bara att se på hur Mika såg ut när hon åt frukost.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom vi var så tidiga körde vi tillbaka in i Bjuv för att gå på ett kondis vi passerat tidigare. Men se det gick inte för det var semesterstängt! Om man nu har ett kondis så får man väl se till att man har öppet på sommaren, om man inte vill det så kunde man ju tänka sig att det vore något mer praktiskt att sälja till exempel vinterkläder då efterfrågan är tämligen låg sommartid.

 

 

Det blev till att handla på ICA istället vilket ändå kändes som ett ganska bra alternativ. Bullar och dricka inhandlades och så avnjöt vi det på några parkbänkar utanför affären. Solen sken och det var riktigt, riktigt varmt och skön. Inte alls som hemma där mormors golftävling blivit inställd för banan låg under vatten. Ånej, vi njöt av sommarvärmen och tackade vädergudarna för att de förgyllde vår dag.

I god tid återvände vi till Findus parkering där det nu var en massa människor och en buss som skulle ta oss ut till ärtfältet. Vi bordade bussen och hittade bra platser nära varandra. Linus skulle absolut sitta hos morfar Bernt så jag satte mig framför och sen övade han, Linus alltså, höjdhopp över stolsryggarna för att komma över till mig och sen tillbaka till morfar Bernt.

 

 

Mika satt på en egen plats med bilbältet på, fast hon var så kort så hon fick sätta det under armen. Helt lycklig var hon över att få åka skolbuss, det var faktiskt första gången hon åkte buss. Det blir ju inte mycket bussåkande när man bor i skogen som vi gör. Ska vi någonstans så tar vi bilen så bil har hon åkt väldigt mycket.

När jag frågade barnen dagen efter vad som hade varit roligast så sa Mika; – Att åka skolbuss och sitta alldeles själv på riktigt.

Där ser man, jag hade inte en tanke på att just bussresan skulle ha varit den största och mest minnesvärda upplevelsen.

 

Emil som är van bussåkare, han åker ju skolbuss till och från skolan, såg till att Sigge fick sitta bredvid honom. Killarna tyckte att det var varmt i bussen så de tog av sig tröjorna och sen trivdes de riktigt bra. Sigge åkte också buss för första gången och han gillade det skarpt. Pratade om hur kul det skulle bli när han och Emil skulle åka skolbuss tillsammans, om typ ett år.

När jag tog kortet såg jag inte att de höll varandra i handen, det upptäckte jag först när jag tittade på bilden. De är så gulliga och tar hand om varandra så bra mina storkillar.

 

 


Linus, som också åkte buss för första gången, gillade resan lika mycket som de andra barnen.

När vi var redo för avfärd sa guiden att vi skulle åka mot Ängelholm, hemåt för vår del alltså och mot regnet, för att komma till ärtfältet. Jag var väldigt glad över att jag tagit med mig regnjackor till hela gänget för ju närmare vi kom Ängelholm desto mer regnade det.

Väl framme vid ärtfältet fick vi varsin plastpåse och sen var det bara att plocka så mycket ärtor vi ville. Det enda man behövde tänka på var att hålla sig ur vägen när någon av de fyra jättestora skördemaskinerna kom, då fick man hoppa upp på grusvägen tills den passerat.

Vi fick också veta en hel del om hur det går till att hitta de rätta fälten till ärtodlingarna och att man bara odlar var sjätte år på en och samma åkermark. Spännande var det och Findus lägger verkligen ner en massa jobb för att vi ska få goda ärtor att äta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Regnet öste ner men det bekymrade inte barnen nämnvärt faktiskt, de plockade glatt en massa ärtskidor och pratade med Ärta-Berta från Findus. Mycket ärtor blev det och goda var de.

 

När vi hade plockat ärtor så alla var nöjda återvände vi till Findus och denna gången åkte vi samma väg som lastbilarna som skjutsar ärtorna. Vi åkte in på fabriksområdet och fick se den första sorteringsstationen och hur ärtorna sen åkte i stora vattenfyllda rör över hela anläggningen för att komma till nästa station. De skulle sorteras lite mer, förvällas och frysas in.

Väl inne på fabriken fick vi ta på oss reflexvästar och hörselskydd för att sen gå in och se på hur ärtorna hanterades. Guiden pratade och Linus sjöng så ingen hörde något annat än honom. Han var inte tyst en sekund, verkade gilla att ha hörselskydd och så bara höra sin egen ljuva stämma. Vet inte om någon annan var direkt imponerade men många skrattade åt honom, så där vänligt och rart.

När vi guidats klart på fabriken så serverades det mat och sen kaffe och kanelbulle. Barnen fick ballonger och var mer än nöjda med hela tillställningen. Avslutningsvis fick vi handla i personalbutiken och för tvåhundra kronor fick jag massor av fryst fisk och grönsaker. Var mycket nöjd med mina inköp.

Sent kom vi hem, det blev välling till de små och kvällsmacka till de stora och sen hopp i säng. Anders var och spelade bridge så jag var solokvist hemma, somnade på soffan som vanligt. Begriper inte varför jag inte kan hålla mig vaken på kvällarna.

/Susan

Annonser