Idag for kusinerna vidare strax före lunch och det blev så tomt här hemma. Barnen saknade sina kusiner som de haft så kul med i några dagar och humöret var inte på topp kan man väl lugnt säga.

Sena kvällar hade det blivit så den uteblivna goda sömnen påverkade också humöret negativt.

Vi beslöt att jobba vidare med hönshuset för att fara till havet i morgon igen, barnen godtog planen men valde att jobba på sina egna projekt.

Emil, som alltid är full av goda och ibland mindre goda idéer, tog kommandot och bestämde att det skulle byggas surfingbrädor eller åtminstone små båtar som de kunde ta med till havet i morgon.

Något senare förstod jag att det var min landgång upp till hönshuset som blivit barnens byggmaterial. De sågade, med Anders hjälp, och sen slipade de kanter och jobbade hårt med sina brädor.

Linus fick en egen efter att han terroriserat Sigge en god stund, en retsam lillebror främjar inte precis arbetet.

 

Det är roligt att se hur barnen dras in med liv och lust i ett projekt och jobbar tillsammans.

 

 

Mika var mindre intresserad av några surfingbrädor, istället valde hon att roa sig kungligt på studsmattan. Hon tränade på några trick som Emil lärt henne.

 

 

På kvällen drog Anders iväg och spelade bridge och jag la barnen på ordinarie läggningstid vilket kändes mer än välbehövligt. Linus, som förtrotsar friskt, har fått för sig att han inte alls kan gå och lägga sig som vanligt folk. Ånej det ska skrikas och gapas så ingen i huset får ro att somna. Pust, det tarvas tålamod med honom just nu och ibland så tryter det. Då gäller det att försöka behandla honom som en utbytesstudent, det brukar liksom lösa problemet på ett ganska bra sätt.

Så småningom kom han till ro och nu sover han gott sen flera timmar tillbaka. Visst kan man vara uppe längre när man har roliga kompisar på besök men det håller bara några dagar för sen står det minus på sömnkontot och då blir barnen inte så roliga, vare sig för sig själva eller för omgivningen.

 
I morgon tänker vi njuta av solen igen. Det gäller att passa på för vem vet, kanske försvinner den igen.

/Susan

Annonser