Vilken underbar dag på Furuviks djurpark vi har haft idag. Solen har hängt med oss och alla har varit glada och haft roligt.

Vilken överraskning vi fick när kusinerna med föräldrar och farmor i släptåg plötsligt kom gående när vi skulle titta på schimpanserna. Stor lycka och kramkalas. Anders hade vetat om att de också skulle till djurparken men lyckats hålla tyst om det. Skickligt det må jag säga.

Tillsammans gick vi till Wild Kids ön där vi fick se Lejonen och Björnarnas läger och prova på några av utmaningarna som var ganska kluriga. När vi sen satt och åt lite lunch kom Lova som var med i lejonens lag så vi stoppade henne och fick höra hur det var att vara med i Wild Kids. I två veckor spelade de in programmet och det jobbigaste hade varit att de inte fick ha någon som helst kontakt med sina föräldrar. Men det hade varit en upplevelse för livet och hela gänget hade blivit vänner och skulle träffas snart igen.

Djuren i parken hade det nog riktigt bra vilket kändes skönt för de har ju inte valt att vara inlåsta och betittade. De såg pigga och friska ut allihopa.

Dagen i parken avslutades med besök på tivolit där det visade sig att Sigge och Mika älskade att åka allt som rörde sig. Som tur var ställde svägerskan och kusinerna upp och åkte med våra barn.

20120808-211702.jpg

Nästa gång det vankas nöjespark får det nog inhandlas åkband till valda delar av familjen.

Emil som inte är en karusellfantast ville vinna en jättestor basketboll som det stod Furuvik på och jag var den som skulle hjälpa honom. Man skulle kasta en basketboll i en basketkorg och prickade man var det bara att hysta in vinsten. Busenkelt, åtminstone i teorin. Nu var det ju så att det var massor med ungar som redan vunnit dessa åtråvärda stora bollar så det var långt ifrån omöjligt. De första två försöken missade jag liksom de nästkommande två. Alla dessa missar skyller jag utan att blinka på Linus som hejdlöst kravlade mellan mina ben och en gång satte tänderna i min vad. Vi gav lillebror rött kort och utvisade honom till pappan. Sen försökte jag två gånger till och missade. Skickade iväg pappa att pricka korgen men även han kom tillbaka tomhänt.
Emil stackarn pendlade mellan hopp och förtvivlan men fick acceptera att hans föräldrar var värdelösa på basket. Som tur är är vi bra på annat.

20120808-212727.jpg
Mika och Sigge var fullt upptagna med att åka uppskjut för småttingar, lilla berg-och-dalbanan och tekoppar. Emil höll sig i närheten med Anders och Linus så jag sa att jag behövde gå på toaletten. Men istället smög jag iväg till ståndet med basketbollarna för att denna gång lyckas att få i bollen i korgen. Två missar, två till, en till och sen gled bollen så där vacker ner i korgen och jag skrek av lycka. Sextio kronor fattigare, om man bortser från tidigare satsade pengar, kunde jag äntligen studsa iväg med en jättestor basketboll till Emil som blev överlycklig.

När vi senare i bilen på väg till pizzerian frågade dem vad som varit roligast under dagen fick vi följande svar;
Emil: att få den stora bollen, Sigge: att åka berg-och-dalbanan och träffa farmor, Mika: (med gråt i rösten) att träffa Alma och nu saknar jag henne, Linus: allt.

Nu sover barnen sen länge, Anders och jag sitter i förtältet och planerar vart vi ska fara imorgon när vi lämnar Furuvik.
/Susan

Annonser