Handsken är kastad och det var inte jag som kastade den. Men jag tar upp den, ger mig in i duellen rakryggad och med tillförsikt. Jag vet vad jag kan, jag vet vad jag har gjort och jag vet att jag inte är ensam.

Att tvingas in i en duell är aldrig roligt. Hade jag något val så skulle jag bara spotta på handsken och gå därifrån. Men jag känner att jag inte har något val för jag vägrar att bli orättvist och illa behandlad. Den här gången är det jag som måste duellera. Nästa gång är det någon annan.

I en duell finns det inga vinnare, alla kommer bli sårade, mer eller mindre.

Vinner jag går jag vidare i livet med vetskapen att de bara kunde såra mig ytligt men väl medveten om att de kommer ge sig på någon annan.
Förlorar jag kommer jag slicka såren och tycka synd om mina motståndare, de har så få av de egenskaper som jag och många med mig anser kännetecknar goda människor.

Jag vässar mina vapen, samlar mina styrkor, planen är klar. Redo! Jag är redo för strid.

/Susan

Annonser