På Friskis och Svettis  i Ängelholm håller Aktiv ungdom till och de har danskurser för alla åldrar och i alla dansstilar man kan tänka sig. Mika och Sigge älskar att dansa och gör ofta det här hemma. De klär upp sig i fina klänningar, danskläder som de kallar det, och sen dansas det så det står härliga till.

Aktiv ungdom har barndans för4-6-åringar på lördagar och det bästa är att det är dropp-in så man behöver inte boka upp sig för en hel termin. Man köper antingen en engångsbiljett eller så slår man på stort och köper ett klippkort.

Första gången följde både Mika och Sigge med, båda två iförda vackra dansklänningar. Hela danssalen var full av söta små flickor i rosa klänningar i alla möjliga modeller. Runt väggarna satt föräldrar och syskon och tryckte förväntansfullt. Det tog nog halva lektionen innan Sigge och Mika vågade vara med och dansa, de tyckte att det var otäckt när alla satt och tittad på när de skulle dansa.

Efter lektionen pratade jag med danslärarna, som var jättebra på alla sätt och vis, och framförde att de nog borde köra ut oss föräldrar. Vi kunde ju lika bra sitta precis utanför salen så kunde ju barnen komma ut till oss om de behövde oss.

Nästa gång vägrade Sigge följa med fastän Mika verkligen tjatade och bad honom. Nej han blev hemma och Mika dansade och vi föräldrar satt utanför salen och väntade på våra telingar. Jättekul hade Mika haft och hon var så nöjd med sina nya dansskor med Hello Kitty på.

I lördags bestämde sig Sigge för att ge dansen en andra chans. Han klädde upp sig till tänderna med en rosa klänning med vita elefanter, en rosa volangkjol och slutligen ett par ljusblå långkalsonger. Barnen dansade och jag häckade utanför salen redo att ta emot dem när de dansat klart. Sigge var jättenöjd och sa direkt att han skulle fortsätta dansa, kul tyckte jag.

När vi sen satte oss i bilen utspelades följande konversation:

Sigge: – Mamma, de sa tjejer hela tiden. De sa aldrig killar fastän jag är en kille. De måste ju ha sett att jag har kort hår och att jag är en kille fastän jag har klänning.

Jag: – Ja det såg dom nog att du var en kille. Men hur ska vi göra nu då?

Sigge: – Du får förklara för dem att jag är en kille. Man är ju inte en tjej bara för att man har en fin klänning på sig. Killar vill ju också vara fina.

Jag: – Jag pratar med dem nästa gång och självklart ska ju alla som vill vara fina få ha klänning på sig.

Sigge: – Bra!

Denna diskussion visar att Sigge tycker att det är viktigt att få vara just en kille, för det är ju vad han är. Men han tycker att man som kille ska få klä sig i fina kläder och njuta av det. I hans värld är det helt naturligt men i många andra situationer verkar det vara något konstigt. Jag ser många föräldrar på dansen som tittar både en och två gånger på Sigge där han kommer i sin snygga out-fit, de vet inte riktigt hur de ska bemöta honom. Själv tycker jag att han är skitsnygg och smälter så fint in i gruppen av rosaklädda små människor.

Tänker vidare på diskussionen om uttrycket HEN och undrar varför inte killar kan få vara killar och tjejer få vara tjejer och att de kan få tycka om rosa klänningar eller traktorer oberoenda om vilket kön de tillhör. För våra små verkar det vara viktigt att få vara kille eller tjej, mindre viktigt verkar det vara hur man klär sig och om man gillar bilar eller klänningar.

/Susan

 

 

 

Annonser