Jag trivs fortfarande bra i mitt nya hem med min nya flock. Det är ett schysst gäng på alla sätt och vis. Men nu är jag lite orolig för matte säger att jag gjort ett genombrott idag. Genombrott? Jag fattar ingenting. Frågade Ajax, för han vet allt säger Danka, och han berättade att jag gjort ett brott, något man inte får göra alltså. Jag har tydligen tagit mig igenom något som man inte får ta sig igenom. Ajax säger att jag kan hamna i fängelse där man bara får vatten och bröd. Verkar ju inte så illa egentligen för Ajax älskar mackor med mycket pålägg på så han kan tänka sig att ta mitt straff.

034 Matte tjatade på om genombrotten och när Sigge, ett av mina barn, ja jag säger mina barn för det är vad de är, frågade vad det betydde fick han veta att jag numera kan åka bil utan att låta som en skadeskjuten fiskmås. Okej, jag erkänner, jag har tyckt att det är lite mindre trevlig att åka bil och jag har väl uttryckt det ganska tydligt. Dessutom har jag kräkts flera gånger och då är man inte så tuff. En Pumiprinsessa vill inte kräkas, det är liksom pinsamt och inte alls värdigt en prinsessa.

När vi skjutsade Mika, ett annat av alla mina nya barn, till förskolan i morse pep jag bara litegrann innan jag la mig att sova i buren. Jag kräktes inte utan uppförde mig som den Pumiprinsessan jag är. På hemvägen sov jag hela tiden, inte ett ljud eller ett kräk (kan man säga så?) kom över mina läppar.

Min matte är ganska bra men jag måste nog ändå avslöja att hon har ett tämligen kort minne. Kort men väldigt effektivt när det fungerar brukar hon säga. Jag förstår nu varför hon lever efter devisen: Bara jag har alla barn med mig som ska vara med mig eller lämnat dem där de ska vara så löser sig allt annat.

Idag när vi hämtade hem två av mina barn från skolan säger Emil, den äldsta, att han ska ta ett märke på simskolan. Det är i det ögonblicket matte kommer på att hon helt glömt bort simskolan, hon har inte med sig simkläder och inget mellanmål. Men nu är det ju inte mycket som hindrar henne så hon packar in oss alla i bilen, kör till förskolan, kastar in Mika i bilen och sen far vi hem. Väl hemma kastar hon ur mig ur bilen så jag får strosa runt i trädgården medan hon brer mellanmålsmackor, tar med min mat och Emils simkläder, sätter in mig i bilburen igen och kör tillbaka till skolan. Barnen äter mellis medan vi kör och Emil hinner precis in när simskolan ska börja. Pust, då får jag komma ur bilen och äta min mat på parkeringen. Matte säger åt mig att inte sjåpa mig för i framtiden kommer jag få äta var jag än befinner mig när det är matdags. Okej, så jag äter upp min mat och sen drar vi iväg på en promenad.

 

036Livet är liksom aldrig tråkigt med det här gänget. Barnen bestämde, än så länge får inte jag bestämma så mycket, att vi skulle gå till en lekplats så det gjorde vi. Sigge höll i mitt koppel och jag gick jättefint, yrade lite men i huvudsak höll jag mig till gångvägen.

Matte säger att jag måste lära mig att gå fint i koppel, det ingår liksom i livet som hund. Jag tycker jag sköter mig bra men gillar faktiskt bättre när jag får springa lös.

Lekplatsen var skojig, det var en massa sand att gräva i så det gjorde jag. Massor av små hålor blev det när jag var klar. Nöjd med min insats.

 

047Vi hann inte stanna på lekplatsen så länge, vi var ju tvugna att hämta Emil på simskolan. Det visade sig att han tagit ett simmärke, en guldfisk, men den var tydligen värdelös för den var inte gjord av riktigt guld. Men jag tycker att han var duktig, nu har han massor av simmärken samlade på en sidenremsa som hänger på väggen. Cool kille och han är mitt barn, stolt är jag. Dessutom gillar han att gosa med mig.

 

050

Mika tränade också att gå med mig i koppel och på hemvägen var jag lite bångstyrig och ville mest gå min egen väg. Det var helt okej med Mika, vi är goda vänner, så hon följde med mig ut i naturen då och då.

Jag har ju varit med och hämtat killarna på skolan flera gånger nu och har fått massor med nya vänner där. Jösses vad barn det är som kommer och klappar på mig, jag kan aldrig få nog. Massor av fröknar kommer också och de pratar så gulligt. Jag frågade Ajax, som vet allt, vad fröknar betyder och han sa att de inte hade några barn och inga män. Alltså de hade ingen egen flock och därför jobbade de i skolan så de fick låna andras flockar, andras barn. Låter ju logiskt. Han är klok den där Ajax.

 

005Så här ser det ofta ut hemma när Russinen sover. De ligger tätt, tätt intill varandra och snarkar. Ser ju urmysigt ut. Ett problem, för min del i alla fall, är att jag inte kommer upp i soffan, än.

Snart, när jag ätit ordentligt och växt och växt och växt så kommer jag också ta en plats i soffan, min plats. Härligt, jag längtar.

Men det är ju inte så att jag alltid får sova ensam, Russinen är schyssta och turas om att ta hand om mig och min skönhetssömn.

 

001Här ligger Danka och jag på Linus jacka. Minstingen av alla mina barn är väldigt smart för han skalar av sig sina kläder där det passar oss hundar. Jackan var ju helt skön att ligga på även om Danka tog den bästa platsen. Men vänta bara när jag växt och växt och växt då kommer jag ta för mig, om jag törs.

Russin som gillar att bestämma ska man hålla sig vän med säger min matte och hon har ju ganska sunda åsikter och mycket erfarenhet av Russin. Så jag går nog på hennes linje så länge jag är liten men sen när jag växt och växt och växt….

 

 

009025Ajax är också snäll, jag får ligga nära honom men observera att jag inte har så mycket filt att vila min lilla kropp på. Men när jag har växt och växt och växt….

Jag har faktiskt även fått ligga och sova i soffan mellan Russinen så i det stora hela är de riktigt bussiga mot mig.

 

Matte däremot tycker att de blivit helknäppa, de rymmer inte som de brukar, de går väldigt städat i koppel och lyder hennes minsta vink. Antagligen försöker de stila lite för att impa på mig så snart kommer de nog bli sitt vanliga jag igen och då kommer nog matte klaga på det.

För övrigt har jag fått klorna klippta, ingen big deal. Jag har stått på bordet och blivit kammad, ingen big deal det heller, ganska skönt faktiskt. Jag äter som en liten ponny och tycker fortfarande att Ajax är lite läskig när vi springer lösa i bokskogen för han är så grymt snabb.

Nu ska jag ut på en sista kvällskiss och sen ska vi sova, hela flocken utom Husse för han har åkt till huvudstaden för att lära sig lite nya saker.

/Fixa

Annonser