010 Det händer mycket i mitt liv just nu och har väl egentligen gjort så sen jag föddes. Jag är ju ute ganska mycket i skog och mark. Vi bor mitt i skogen, här finns massor av böcker och granar, bäckar, backar, stenar och stubbar. Spännande omgivningar kan man sammanfatta det hela med.

Jag har ju min barnaskara att ta hand om och de är ganska krävande. Emil vill gärna gosa och då får man ju ställa upp. Mika gillar också gos så jag brukar smyga in till henne på kvällen och krypa upp i hennes säng. Ibland gör det ont, det är när Russinbullen Danka redan ligger där, hon spottar och fräser och försöker äta upp mig i en tugga! Fräckt va?! Sängen är ju jättestor, Mika är pytteliten så det finns gott om plats för oss allihopa. Men, men hon får som hon vill. Matte säger att det är dumt att inte lyda Russinbullarna och jag lyssnar på henne. Ibland hinner jag först och då kryper jag ner bredvid Mika och man sover liksom grymt gott där. Limpan vill leka häst och jag erkänner att jag inte riktigt fattar hur man gör det men jag improviserar och han verkar helt nöjd. Sigge vill mest gå med mig i koppel och gärna när jag är med och hämtar vid skolan. Då leder han runt mig och låter barnen klappa mig. Tycker han borde ta betalt, gissar hur rik han skulle bli och snabbt skulle det gå!!

043

Så här ser mina barn ut. Gulliga va? Ibland slåss de med varandra och då skäller jag på dem för någon måtta får det ju vara. Valla dem får jag inte göra och det är tur det för de rör sig helt oplanerat runt i skogen och har ingen riktig koll på varandra tror jag. Att valla min barnaskara hade nog varit dödsdömt är jag rädd så det är lika bra att skippa det. Matte är ganska bra på att hålla reda på dem så hon har lovat att ta ansvar för dem i det stora hela.

Från vänster, (coolt att jag kan vänster och höger va?!) sitter Mika, Linus, Sigge och Emil. Kortet tog matte när vi var i bokskogen och lekte en småregning dag förra veckan.

082Barnaskaran jobbade hårt med att bygga en bro över bäcken till mig. Snälla barn va? Medan de byggde hoppade jag över bäcken fram och tillbaka flera gånger och oj vad blöt jag blev. Men kul var det.

Vi tränade i backe också, upp och ner och ner och upp, igen och igen och igen. Barnen är roliga för de kan hålla på och leka hur länge som helst. Nästan lika länge som mig faktiskt.

Matte är också rolig men hon håller mest på och klickar och så får jag lära mig en massa konstiga saker som jag inte riktigt vet vad jag har för nytta av, än. Så småningom kommer jag fatta det hela säger matte, kanske har hon rätt, kanske inte. Roligt är det i alla fall. Jag kommer på en massa roliga saker att göra och så klickar matte när hon är nöjd och så får jag en liten godbit. Nej jag får en jätteliten godbit, den är så liten så den knappt syns. Ajax, som vet allt, han säger att man måste jobba hårt om man tänker bli mätt på godiset, så små bitar är det. Snålt tycker jag.

 

008

Nu kan jag locket! Det är jätteroligt, prova om ni inte har gjort det. Man ska galoppera fram till locket och trampa till ordentligt på det med framtassarna. Hur kul som helst men jag har verkligen ingen aning om vad det ska vara bra för. Matte snackar om kontaktfält, rutan och en massa andra saker och jag bara ser henne djupt i ögonen och ser söt ut. Nöjd blir hon och då är jag också det.

Nu håller jag på och tränar för att bli cirkushund. Jo jo mensan det är nog min framtida karriär. Jag ska stå med frambenen på en liten burk och så kunna gå runt burken med bakbenen. Vet ni att det inte är helt enkelt att hålla reda på bakbenen? De går liksom lite som de vill, lite hit och dit. Träning ger färdighet säger min matte. Vad säger era mattar?

007Det här med att åka bil är ju inte jättekul men nu kräks jag bara ibland. Äckligt är det och jag borde få ha en bil utan tak så vinden blåser i min vackra päls och då skulle jag aldrig må illa tror jag. Att sitta i bur är liksom inte riktigt min melodi. Men jag är tyst, jättetyst faktiskt och oftast passar jag på att sova. Då går tiden fort och varje bilresa brukar sluta på något roligt ställe.

En av veckans alla bilturer slutade hos en av mattes kompisar, kul. Hon hade ett konstigt ställe i Skottorp med små rum, höj- och sänkbara bord och ganska gott godis. En stor våg hade hon också och den avslöjade att jag vägde 3,5 kg. Snygga kilon skulle jag säga.

Det visade sig att kompisen var veterinär så hon gav mig en spruta men den kändes inte ett endaste dugg. Jag pussade henne och tackade för godiset och så var det bra med det. Ajax, som vet allt, hade varnat mig innan för mattes kompis. Han visste precis vem det var och tydligen har hon gett honom ganska många sprutor och de har gjort jätteont! Jag fick nog någon annan sort tror jag. Det tror Ajax med och han om någon borde ju veta.

017

Jag har lärt mig klistra in fina bilder på mig själv, ja det finns ju naturligtvis bara fina bilder på mig för jag är ju fin. Här står jag på en mossig sten i bokskogen, vacker som en prinsessa! Jag alltså, inte den mossiga stenen.

För övrig sköter jag mig bra säger matte vilket innebär att jag kommer när hon visslar, inte hänger i kopplet med tänderna, inte vallar barnen, gosar med alla som vill gosa, är tyst när jag åker bil, tränar på roliga saker, kissar och bajsar ute (var annars!), smörar för husse (fast honom kan jag redan linda kring min tass) leker snällt med barnen leksaker (vilket innebär att jag inte ska tugga sönder dem helt) myser med matte och är allmänt trevlig. Så där som en Pumiprinsessa är av naturen, jag är liksom bara mig själv och det funkar utmärkt. Snart ska jag gå en valpkurs, egentligen vet jag inte varför, jag kan ju redan så mycket. Men matte säger att det aldrig kan skada och någonstans måste man börja. Tydligen kommer det bli många fler kurser framöver. Låter spännande även om jag inte vet vad man gör på en kurs, har ju aldrig varit på någon än. Ajax, han som vet allt, säger att kurser är jätteroliga på alla sätt och vis. Så nu ser jag fram emot en valpkurs, kanske lär jag mig något nytt.

Dags att sova fast först ska jag gå ut och kvällskissa. Natti-natti.

Annonser